Israels oförtjänta räddning

43 (A) Men så säger nu Herren,

    han som har
            skapat dig, Jakob,
        han som har format dig, Israel:
    Var inte rädd,
        för jag har återlöst dig,
    jag har kallat dig vid namn,
        du är min.
(B) Om du går genom vatten
        är jag med dig,
    eller genom strömmar
        så ska de inte dränka dig.
    Om du går genom eld
        ska du inte bli svedd,
            lågan ska inte bränna dig.
(C) För jag är Herren din Gud,
        Israels Helige, din Frälsare.
    Jag ger Egypten till lösen för dig,
        Nubien och Seba[a] i ditt ställe.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
        högt aktad och älskad av mig,
    ger jag människor i ditt ställe,
        folk i stället för ditt liv.
(D) Var inte rädd, för jag är med dig.
    Jag ska hämta dina barn från öster
        och samla dig från väster.
(E) Jag ska säga till länderna i norr:
        "Ge hit!"
    och till södern:
        "Håll dem inte tillbaka!
    För hit mina söner fjärran ifrån
        och mina döttrar
            från jordens ände,
(F) var och en som är uppkallad
        efter mitt namn
    och som jag skapat till min ära,
        som jag format och gjort."

(G) För ut det blinda folket
        som ändå har ögon,
    och de döva som ändå har öron.
(H) Alla hedningar kommer tillsammans
        och folken samlas.
    Vem bland dem förkunnade detta
        och lät oss höra om det
            som har skett?
    Låt dem föra fram sina vittnen
        så att de kan få rätt.
    Låt dem höra, så att de kan säga:
        "Det är sant."
10 (I) Ni är mina vittnen, säger Herren,
        och min tjänare som jag utvalt,
    för att ni ska känna mig och tro mig
        och förstå att Jag Är.
    Före mig blev ingen Gud formad,
        efter mig ska ingen komma.
11 (J) Jag, jag är Herren.
    Förutom mig finns ingen frälsare.
12 Det är jag som har förutsagt
        och frälst och förkunnat,
    ingen främmande gud ibland er.
        Ni är mina vittnen, säger Herren,
            och jag är Gud.
13 (K) Jag Är, redan från första dagen.[b]
        Ingen kan rädda ur min hand.
    När jag vill göra något,
        vem kan då hindra det?

14 (L) Så säger Herren,
        er återlösare, Israels Helige:
    För er skull sänder jag bud till Babel
        och bryter ner alla bommarna,
    och kaldeernas jubel
        förvandlas till jämmer.[c]
15 Jag är Herren er Helige,
        Israels skapare, er kung.
16 (M) Så säger Herren,
    han som gjorde en väg i havet,
        en stig i väldiga vatten,
17 han som förde ut vagnar
    och hästar dit,
        en mäktig krigshär.
    Där blev de liggande,
        de reser sig aldrig mer.
    De utplånades,
        de släcktes som en veke.

18 Tänk inte på det som har hänt,
        bry er inte om det som var förr.
19 (N) Se, jag gör något nytt.
    Redan nu visar det sig.
        Märker ni det inte?
    Jag ska göra en väg i vildmarken
        och strömmar i öknen.
20 Markens djur ska ära mig,
        schakaler och strutsar,
    för jag förser vildmarken med vatten
        och öknen med strömmar,
    så att mitt folk, mina utvalda,
        kan dricka.
21 Det folk som jag format åt mig
        ska höja mitt lov.

22 Men du Jakob har inte kallat på mig,
        du Israel har tröttnat på mig.
23 Du har inte kommit till mig
        med dina brännofferfår
    eller ärat mig med dina slaktoffer.
    Jag har inte gett dig arbete
        med matoffer
    eller möda med rökelse.
24 (O) Du har inte köpt kalmus[d] åt mig
        för pengar
    eller mättat mig
        med dina slaktoffers fett.
    I stället har du gett mig arbete
        med dina synder
    och möda med dina missgärningar.

25 (P) Jag, jag är den som utplånar
        dina brott för min egen skull,
    dina synder minns jag inte mer.
26 (Q) Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra,
        tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfar syndade
        och dina talesmän gjorde uppror
            mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat
        helgedomens ledare,
    överlämnat Jakob till förintelse
        och Israel till hån.

Footnotes

  1. 43:3 Nubien och Seba   Nuvarande Sudan och Jemen.
  2. 43:13 redan från första dagen   Annan översättning: "från denna dag och framåt".
  3. 43:14 Babel etc   Annan översättning: "Babel och för ner kaldeerna som flyktingar på skeppen de jublade över".
  4. 43:24 kalmus   Doftande gräs, kanske från Indien (Jer 6:20). Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).

Israels oförtjänta räddning

43 Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
    Frukta inte, ty jag har återlöst dig,
jag har kallat dig vid namn, du är min.
Om du än måste gå genom vatten,
    är jag med dig,
eller genom strömmar,
    så skall de inte dränka dig.
Om du än måste gå genom eld,
    skall du inte bli svedd,
lågan skall inte bränna dig.
Ty jag är Herren, din Gud,
    Israels Helige, din Frälsare.
Jag ger Egypten till lösepenning för dig,
Nubien och Seba i ditt ställe.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
högt aktad och älskad av mig,
    ger jag människor i ditt ställe,
folk i stället för ditt liv.
Frukta inte, ty jag är med dig.
    Jag skall låta dina barn komma från öster,
och från väster skall jag samla dig.
Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!"
och till södern: "Håll dem inte tillbaka!
För hit mina söner fjärran ifrån
    och mina döttrar från jordens ände,
var och en som är uppkallad efter mitt namn,
och som jag har skapat till min ära,
    som jag har format och gjort."

För ut det blinda folket, som dock har ögon
och de döva, som dock har öron.
Låt alla hedningar komma tillsammans,
låt folken samlas.
    Vem bland dem förkunnade detta
och lät oss höra om det som har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."
10 Ni är mina vittnen, säger Herren,
och min tjänare, som jag har utvalt,
    för att ni skall känna mig och tro mig
och förstå att jag är den som har förutsagt detta.
Före mig blev ingen Gud formad,
    efter mig skall ingen komma.
11 Jag, jag är Herren,
    förutom mig finns ingen frälsare.
12 Jag har förkunnat det och berett frälsning,
jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
13 Redan från första dagen är jag denne Gud.
Ingen kan rädda ur min hand.
    När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?

14 Så säger Herren,
    er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel,
och bryter ner alla bommarna,
    och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
15 Jag är Herren, er Helige,
    Israels skapare, er konung.
16 Så säger Herren,
    han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär.
Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer.
De utplånades, de släcktes som en veke.

18 Tänk inte på det som har hänt,
    bry er inte om det som förr har varit.
19 Se, jag gör något nytt.
    Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
    Jag skall göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur skall ära mig,
    schakaler och strutsar,
ty jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
    så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har format åt mig
    skall höja mitt lov.

22 Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.
23 Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer.
    Jag har inte vållat dig arbete med matoffer
eller möda med rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
I stället har du vållat mig arbete med dina synder
och möda med dina missgärningar.

25 Det är jag, jag som för min egen skull
stryker ut dina överträdelser,
    dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26 Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfader syndade,
    och dina talesmän satte sig upp mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare,
överlämnat Jakob till förbannelse
    och Israel till hån.

Bara Herren kan rädda sitt folk

43 Men nu säger Herren till dig, Israel, som han har skapat: Var inte rädd, för jag har betalat lösen för dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min.

När du måste gå genom djupa vatten och stora svårigheter, ska jag vara med dig. När du vandrar genom floder av bekymmer, kommer du inte att drunkna! När du möter en eldstorm av motstånd och förtryck, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig.

Jag är Herren, din Gud, din Frälsare, den Helige i Israel. Jag gav Egypten och Etiopien och Seba till Kores i utbyte för din frihet, som lösen för dig.

Andra dog för att du skulle få leva. Jag bytte deras liv mot ditt, för du är så dyrbar för mig, och jag älskar dig.

Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska dra till mig dina barn från öster och samla in er från väster.

Till länderna i norr ska jag säga: Ge dem till mig! och till folken i söder: Håll dem inte kvar! Från de mest avlägsna hörn av jorden ska jag föra mina söner och döttrar tillbaka till Israel.

Alla som erkänner mig som sin Gud ska komma, för jag har skapat dem till mitt namns ära.

Led dem tillbaka till mig när jag kallar dem. De har ögon men är blinda, och de har öron men hör inget.

Alla folk och nationer sluter sig samman! Finns det någon av deras avgudar som har kunnat förutsäga vad som ska ske? Finns det vittnen till något de sagt? Annars måste de erkänna att det bara är Gud som kan tala om vad som ska hända i framtiden.

10 Men, Israel, jag har vittnen, säger Herren! Ni är mina vittnen och mina tjänare, valda att förstå och tro mig och veta att det bara är jag som är Gud. Det finns ingen annan Gud. Det har aldrig funnits någon annan och kommer inte heller att finnas.

11 Jag är Herren, och det finns ingen annan Frälsare.

12 Alltid när ni har lämnat era avgudar har jag visat min makt. Med ett enda ord har jag räddat er. Ni har sett när jag gjort det och är vittnen till att det är sant.

13 Från evighet till evighet är jag Gud. Ingen kan stå emot vad jag gör.

Löfte om seger

14 Herren, er befriare, den Helige i Israel, säger:För er skull ska jag sända en armé att anfalla Babylon. För er skull ska jag göra dem alla till flyktingar. De ska fly i de skepp de varit så stolta över.

15 Jag är Herren, den Helige, Israels Skapare och Kung.

16 Jag är Herren, som öppnar en väg genom vattnet och gör en stig rakt genom havet.

17 Jag kallade ut Egyptens mäktiga armé med alla dess vagnar och hästar för att gå under i vågorna. Deras liv släcktes ut som vekar av vattnet.

18 Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!

19 Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!

20 De vilda djuren på fälten ska tacka mig. Schakaler och ugglor får vatten i öknen, och mitt folk, som jag har utvalt, kan dricka och återfå sina krafter.

21 Jag har gjort Israel åt mig själv, och detta folk ska en dag ära mig inför världen.

22 Men, mitt folk, ni vill inte be om min hjälp. Ni har tröttnat på mig!

23 Ni har inte gett mig lammen för brännoffren. Ni har inte hedrat mig med offer. Ändå har mina krav på offer och rökelse inte varit stora! Jag har inte behandlat er som slavar.

24 Ni har inte offrat välluktande rökelse eller försökt behaga mig med feta offer. Nej, det enda ni har gett mig är era synder, och ni har oroat mig med era överträdelser.

25 Jag, ja, just jag, är den som tar bort era synder, för min egen skull, och jag kommer aldrig mer ihåg dem.

26 Påminn mig om detta löfte, för vi måste tala om era synder. Lägg fram er sak inför mig, så att jag kan förlåta er.

27 Från första stund syndade era förfäder mot min lag.

28 Det är därför jag avsatt alla era präster och utlämnat Israel till undergång.

43 And now the Lord God, making of nought thee, Jacob, and forming thee, Israel, saith these things, Do not thou dread, for I again-bought thee, and I called thee by thy name; thou art my servant. (And now the Lord God, making thee, Jacob, out of nothing, and forming thee, Israel, saith these things, Do not thou fear, for I have ransomed, or redeemed, thee, and I have called thee by thy name; thou art my servant.)

When thou shalt go by waters, I shall be with thee, and floods shall not cover thee; when thou shalt go in fire, thou shalt not be burnt, and flame shall not burn in thee (and the flame shall not burn thee).

For I am thy Lord God, the Holy of Israel, thy saviour. I gave (for) thy mercy Egypt, (yea, also) Ethiopia, and Seba, for thee. (For I am the Lord thy God, the Holy One of Israel, thy Saviour. I gave up Egypt for thy ransom, yea, also Ethiopia, and Seba, for thee.)

Since thou art made honourable, and glorious in mine eyes; I (have) loved thee, and I shall give (up) men for thee, and peoples for thy soul.

Do not thou dread, for I am with thee; I shall bring thy seed from the east, and I shall gather thee together from the west. (Do not thou fear, for I am with thee; I shall bring thy descendants from the east, and I shall gather thee together from the west.)

I shall say to the north, Give thou (them up), and to the south, Do not thou forbid (them); bring thou my sons from afar, and my daughters from the last parts of [the] earth (and my daughters from the ends of the earth).

And each that calleth my name to help, into my glory I made him of nought; I formed him, and made him. (Yea, each person who is called by my name, for I made them out of nothing, for my glory; I formed them, and I made them.)

Lead thou forth the blind people, and having eyes; the deaf people, and ears be to it. (Lead thou forth the people who have eyes, but be blind; the people who have ears, but be deaf.)

All heathen men be gathered together, and lineages be gathered together. Who among you, who shall tell this, and shall make you to hear those things, that be the first? give they [the] witnesses of them, and be they justified, and hear they, and say, (That is the truth). (All the heathen be gathered together, and the tribes be gathered together. Who among you, who shall tell out this, and shall help us to understand the former things? bring they in their witnesses, and be they justified, or proven right, and listen they, and say, That is the truth.)

10 Verily ye be my witnesses, saith the Lord, and my servant(s), whom I chose; that ye know, and believe to me, and understand, for I myself am; before me is no God former, and after me shall none be. (Truly ye be my witnesses, saith the Lord, and my servants, whom I chose; so that ye would know me, and believe me, and understand, that I am he; before me no God was formed, and there shall be no one after me.)

11 I am, I am the Lord, and without me is no saviour. (I am, yea, I am the Lord, and there is no other saviour besides me.)

12 I told, and saved; I made hearing, and none alien God was among you (I have told it out, and I have saved; I have made it heard, when there was no foreign, or strange, god among you). Ye be my witnesses, saith the Lord; and I am God,

13 from the beginning, I myself am, and none there is that delivereth from mine hand; I shall work, and who shall destroy it? (yea, from the beginning, I am he, and there is no one who taketh anything from my hand; I shall do my work, and who shall be able to destroy it?)

14 The Lord, your again-buyer, the Holy of Israel, saith these things, For you I sent out into Babylon, and I drew down all bars, and [the] Chaldees having glory in their ships. (The Lord, your Redeemer, the Holy One of Israel, saith these things, For your sakes I have sent to Babylon, and I have brought down all their bars, or all their gates, and the Chaldeans having glory in their ships.)

15 I am the Lord, your Holy, your king, making Israel of nought. (I am the Lord, your Holy One, your King, making Israel out of nothing.)

16 The Lord saith these things, that gave [a] way in the sea, and a path in running waters;

17 which led out a cart, and horse, a company, and (a) strong man; they slept together, neither they shall rise again; they be all-broken as flax, and be quenched (like a wick). (who led out chariots, and horses, yea, a company of strong men; they all sleep now, or be dead, and they shall never rise again; they be all-broken like flax, and be quenched, or snuffed out, like a wick.)

18 Think ye not on the former things, and behold ye not (on the) old things.

19 Lo! I make new things, and now those shall begin to be made; soothly ye shall know them. I shall set [a] way in (the) desert, and floods in a land without (a) way.

20 And a beast of the field shall glorify me, (the) dragons and ostriches shall glorify me; for I gave waters in desert, and floods in the land without (a) way, that I should give drink to my people, to my chosen people.

21 I formed this people to me, it shall tell my praising. (I formed this people for myself, and they shall tell out my praises.)

22 Jacob, thou calledest not me to help; and thou, Israel, travailedest not for me. (Yet Jacob, thou hast not called upon me for help; yea, Israel, thou hast not laboured for me.)

23 Thou offeredest not to me the ram of thy burnt sacrifice, and thou glorifiedest not me with thy slain sacrifices. I made not thee to serve in offering, neither I gave to thee travail in incense. (Thou hast not offered me the ram of thy burnt sacrifice, and thou hast not glorified me with thy slain sacrifices. And I did not ask thee to serve me with offerings, nor did I ask thee to offer incense to me.)

24 Thou boughtest not to me sweet smelling spicery for silver, and thou filledest not me with [the] fatness of thy slain sacrifices; nevertheless thou madest me to serve in thy sins, thou gavest travail to me in thy wickednesses. (Thou hast not brought me sweet smelling spices with thy silver, and thou hast not fulfilled, or satisfied, me/and thou hast not filled me with the fatness of thy slain sacrifices; nevertheless thou hast burdened me with thy sins, and thou hast given me trials and tribulation with thy wickednesses.)

25 I am, I myself am, that do away thy wickednesses for me, and I shall not have mind on thy sins. (But I am, yea, I am he who do away thy wickednesses for my own sake, and I shall not remember thy sins.)

26 Bring me again into mind, and be we deemed together; tell thou, if thou hast anything, that thou be justified. (Bring me again into mind, and be we judged together, or let us argue it out; tell thou it out, if thou hast anything, by which thou can be justified.)

27 Thy first father sinned, and thine interpreters trespassed against me. (Thy first father sinned, and thy expounders trespassed against me.)

28 And I made foul (the) holy princes, and I gave Jacob to death, and Israel into blasphemy. (And I defiled the princes of the sanctuary, and I gave Jacob unto death, and Israel unto reproach./And thy leaders defiled my sanctuary, and so I gave Jacob unto death, and Israel unto reproach.)