²¹ Förstår ni inte? Har ni inte hört?
    Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
    sedan jorden grundlades?
²² Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
²³     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
²⁴     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.

²⁵ ”Vem kan ni jämföra mig med?
    Vem är lik mig?” frågar den Helige.
²⁶ Se upp mot himlen!
    Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
    och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
    att inte en enda av dem fattas.

²⁷ Hur kan du, Jakob, säga,
    och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
    min Gud tar sig inte an min sak?”
²⁸ Vet du inte, har du inte hört
    att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
    Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
²⁹     Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
³⁰     Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
³¹     Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
    de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
    och vandrar utan att mattas.

⁶ Ingen är som du, Herre,
    du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
⁷     Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
    Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
    och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.

⁸ Alla är de vettlösa och dåraktiga,
    deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,^[a]
9 hamrat silver som förts från Tarshish
    och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
    som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
¹⁰     Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
    den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
    folken uthärdar inte hans raseri.

¹² Han gjorde jorden med sin makt,
    grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
¹³     När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
    han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
    och för ut vinden ur dess förråd.

¹⁴ Varje människa står där som en dåre,
    utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
    för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
¹⁵     De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
    När de granskas, förintas de.
¹⁶ Men sådan är inte han, Jakobs andel.
    Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
    Härskarornas Herre är hans namn.

¹⁹ Ve mig för min skada!
    Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
    ”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
²⁰     Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
    Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
    Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
²¹     Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
    De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
²²     Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
    och bli ett tillhåll för schakaler.