Jesaja 38
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3 ”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja: 5 ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6 Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]
7 Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8 Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9 En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15 Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
Footnotes
- 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
- 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
- 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
- 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.
Jesaja 38
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren förlänger Hiskias liv
38 Just vid den tid då detta hände blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, besökte honom och gav honom en hälsning från Herren:Ordna upp dina affärer och allt annat som behöver göras, för du kommer att dö i denna sjukdom.
2 När Hiskia fick detta besked, vände han sig mot väggen och bad:
3 Herre, kommer du inte ihåg hur ärlig och uppriktig jag varit mot dig och hur jag alltid försökt lyda dig och göra allt vad du sagt? Sedan började han gråta bittert.
4 Då kom ett nytt budskap från Herren till Jesaja:
5 Gå och tala om för Hiskia att Herren, hans fäders Gud, har hört hans bön och sett hans gråt. Jag ska förlänga hans liv med femton år.
6 Jag ska hjälpa honom och rädda staden från kungen i Assyrien. Jag ska försvara dig, säger Herren,
7 och detta är mitt tecken:
8 Jag ska låta skuggan gå tio steg tillbaka på Ahas solur!Solen gick alltså baklänges motsvarande tio steg på soluret!
9 När kung Hiskia blev frisk igen, skrev han detta om sin upplevelse:
10 Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.
11 Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.
12 Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.
13 Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.
14 I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud
15 Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.
16 Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!
17 Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.
18 Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.
19 De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument.
21 Jesaja hade bett Hiskias tjänare att göra en salva av fikon och lägga den på svulsten, så att han skulle bli frisk igen.
22 Då hade Hiskia frågat: Vilket tecken ska Herren ge mig på att han botar mig?
Isaiah 38
King James Version
38 In those days was Hezekiah sick unto death. And Isaiah the prophet the son of Amoz came unto him, and said unto him, Thus saith the Lord, Set thine house in order: for thou shalt die, and not live.
2 Then Hezekiah turned his face toward the wall, and prayed unto the Lord,
3 And said, Remember now, O Lord, I beseech thee, how I have walked before thee in truth and with a perfect heart, and have done that which is good in thy sight. And Hezekiah wept sore.
4 Then came the word of the Lord to Isaiah, saying,
5 Go, and say to Hezekiah, Thus saith the Lord, the God of David thy father, I have heard thy prayer, I have seen thy tears: behold, I will add unto thy days fifteen years.
6 And I will deliver thee and this city out of the hand of the king of Assyria: and I will defend this city.
7 And this shall be a sign unto thee from the Lord, that the Lord will do this thing that he hath spoken;
8 Behold, I will bring again the shadow of the degrees, which is gone down in the sun dial of Ahaz, ten degrees backward. So the sun returned ten degrees, by which degrees it was gone down.
9 The writing of Hezekiah king of Judah, when he had been sick, and was recovered of his sickness:
10 I said in the cutting off of my days, I shall go to the gates of the grave: I am deprived of the residue of my years.
11 I said, I shall not see the Lord, even the Lord, in the land of the living: I shall behold man no more with the inhabitants of the world.
12 Mine age is departed, and is removed from me as a shepherd's tent: I have cut off like a weaver my life: he will cut me off with pining sickness: from day even to night wilt thou make an end of me.
13 I reckoned till morning, that, as a lion, so will he break all my bones: from day even to night wilt thou make an end of me.
14 Like a crane or a swallow, so did I chatter: I did mourn as a dove: mine eyes fail with looking upward: O Lord, I am oppressed; undertake for me.
15 What shall I say? he hath both spoken unto me, and himself hath done it: I shall go softly all my years in the bitterness of my soul.
16 O Lord, by these things men live, and in all these things is the life of my spirit: so wilt thou recover me, and make me to live.
17 Behold, for peace I had great bitterness: but thou hast in love to my soul delivered it from the pit of corruption: for thou hast cast all my sins behind thy back.
18 For the grave cannot praise thee, death can not celebrate thee: they that go down into the pit cannot hope for thy truth.
19 The living, the living, he shall praise thee, as I do this day: the father to the children shall make known thy truth.
20 The Lord was ready to save me: therefore we will sing my songs to the stringed instruments all the days of our life in the house of the Lord.
21 For Isaiah had said, Let them take a lump of figs, and lay it for a plaister upon the boil, and he shall recover.
22 Hezekiah also had said, What is the sign that I shall go up to the house of the Lord?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica