Add parallel Print Page Options

13 Jag har väntat på morgonen,[a]
    men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
  2. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.

13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
    Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"

15 Vad skall jag säga?
    Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
    Stilla får jag nu leva alla mina år
på grund av min själs bedrövelse.

Read full chapter

13 Jag ropar[a] ända till morgonen.
    Som ett lejon
        krossar han alla mina ben.
    Innan dagen blivit natt
        gör du slut på mig.
14 (A) Jag låter som en svala,
            som en trana,
        jag kuttrar som en duva.
    Mina matta ögon
        ser längtansfullt mot höjden:
    "Herre, jag är betryckt.
        Ta dig an min sak!"

15 Vad ska jag säga?
    Han har både talat till mig
        och själv utfört sitt verk.
    Jag får vandra varsamt alla mina år
        efter det bittra
            min själ varit med om.

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:13 ropar   Annan översättning: "håller mig lugn".

13 Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

14 Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.»

15 Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse.

Read full chapter