som själv inte har härjats,
    du förrädare
        som själv inte blivit förrådd!
    När du är färdig med att härja
        ska du själv bli härjad,
    när du har slutat förråda
        ska du själv bli förrådd.^[a]

^2 (B) Herre, förbarma dig över oss,
        vi hoppas på dig.
    Bli du vår^[b] arm var morgon,
        vår frälsning i nödens tid.
^3 (C) För det väldiga dånet flyr folken,
    inför ditt majestät
        skingras folkslagen.
^4 (D) Man ska förse sig med byte från er,
        som när gräsmaskar förser sig.
    Så som gräshoppor störtar fram
        kastar han sig över det.

^5 (E) Upphöjd är Herren,
        för han bor i höjden.
    Han uppfyller Sion med rätt
        och rättfärdighet.
^6 (F) Han ska vara
        din framtids säkra grund,
    rik på frälsning,
        vishet och kunskap.
    Fruktan för Herren ska vara
        Sions skatt.

^7 (G) Hör, deras hjältar klagar därute,
    fredsbudbärarna gråter bittert.
^8 (H) Vägarna är öde,
        ingen går mer på stigarna.
    Han bryter fördrag, föraktar städer^[c],
        tar ingen hänsyn till människor.
^9 (I) Landet sörjer och försmäktar,
    Libanon blygs och tynar bort,
        Saron har blivit lik en ödemark,
    Bashans och Karmels skogar^[d]
        fäller sina löv.

¹⁰ Nu vill jag stå upp, säger Herren,
    nu vill jag resa mig,
        nu vill jag visa min höghet.
^11 (J) Med halm går ni havande,
        och ni föder strå.
    Er ande är en eld
        som kommer att förtära er.
¹² Folken ska förbrännas till kalk,
    likt avhugget törne
        ska de brännas upp i eld.
¹³ Ni som är långt borta,
        hör vad jag har gjort.
    Ni som är nära,
        lär känna min makt.
^14 (K) Syndarna i Sion blir förskräckta,
        bävan griper de gudlösa.
    "Vem av oss kan härda ut
        vid en förtärande eld?
    Vem av oss kan bo
        vid en evig glöd?"
^15 (L) Den som vandrar i rättfärdighet
        och talar vad rätt är,
    den som föraktar
        det som vinns genom förtryck
    och som avhåller sina händer
        från att ta mutor,
    den som stoppar till sina öron
        för att inte höra
            om blodsgärningar
    och sluter sina ögon
        för att inte se det onda,
^16 (M) han ska bo på höjderna,
        klippfästen ska vara hans värn.
    Sitt bröd ska han få,
        vatten ska aldrig fattas honom.

¹⁷ En kung i sin skönhet
        ska dina ögon se,
    de ska blicka ut
        över ett vidsträckt land.
^18 (N) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
        på skräckens tid:
    "Var är nu skrivarna,
        var är skatteindrivarna,
    var är de som räknade tornen?"
^19 (O) Du slipper då se det vildsinta folket,
    folket med obegripligt språk
        som ingen kunde förstå,
    vars stammande tungomål
        ingen kunde tyda.

^20 (P) Se på Sion, våra högtiders stad!
    Dina ögon ska skåda Jerusalem,
            en säker boning,
        ett tält som inte flyttas bort.
    Dess tältpinnar
        ska aldrig ryckas upp,
    och av dess tältlinor
        ska ingen enda brista,
²¹ för Herren ska vara där
        i sitt majestät.
    Han ska vara för oss
        som floder och breda strömmar.
    Inget skepp med åror
        ska där gå fram,
    inget mäktigt skepp
        färdas däröver,
²² för Herren är vår domare,
    Herren är vår lagstiftare,
        Herren är vår kung.
    Han är den som frälser oss.
²³ Dina tåg hänger slaka,
    de håller inte masten stadig,
        seglet är inte spänt.
    Då ska mycket rövat gods utskiftas,
        även de lama ska då ta byte.
^24 (Q) Och ingen av invånarna ska säga:
        "Jag är sjuk."
    Folket som bor där
        har fått sin synd förlåten.