Assyriens fall och Sions räddning

33 Ve dig, du ödeläggare,[a] som själv har gått fri från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,
    som själv har undgått att bli plundrad.
När du har slutat att ödelägga,
    skall du själv ödeläggas.
När du har upphört att plundra,
    skall du själv plundras.

Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.
Bli du vår[b] arm var morgon,
    vår frälsning i nödens tid.
För det väldiga dånet flyr folken,
    inför ditt majestät skingras folkslagen.
Man skall förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
    Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.

Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Han skall vara din framtids säkra grund,
rik på frälsning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan skall vara Sions skatt.

Hör, deras hjältar klagar därute,
    fredsbudbärarna gråter bittert.
Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund, han föraktar städer,[c]
han tar ingen hänsyn till människor.
Landet sörjer och försmäktar,
    Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
    Basans och Karmels skogar fäller sina löv.

10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,
    nu vill jag visa min höghet.
11 Med halm går ni havande, och ni föder strå.
Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12 Folken skall förbrännas till kalk,
    likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion blir förskräckta,
    bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15 Den som vandrar i rättfärdighet
    och talar vad rätt är,
den som föraktar det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
    för att inte höra om blodsgärningar
och sluter sina ögon för att inte se det onda,
16 han skall bo på höjderna,
    klippfästen skall vara hans värn.
Sitt bröd skall han få,
    vatten skall aldrig fattas honom.

17 En kung i sin skönhet skall dina ögon se,
de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
    på förskräckelsens tid:
"Var är nu skrivarna,
    var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
    som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
    ingen kunde tyda.

20 Se på Sion, våra högtiders stad!
    Dina ögon skall skåda Jerusalem,
en säker boning,
    ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21 Ty där skall Herren vara i sitt majestät.
Han skall vara för oss
    som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror skall där gå fram,
inget mäktigt skepp färdas däröver.
22 Ty Herren är vår domare.
    Herren är vår lagstiftare.
Herren är vår konung.
    Han är den som frälsar oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
    de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
    Då skall mycket rövat gods utskiftas,
även de lama skall då ta byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där
    har fått sin synd förlåten.

Footnotes

  1. Jesaja 33:1 ödeläggare Här avses en av assyrerkungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f. Kr.).
  2. Jesaja 33:2 vår Andra handskrifter: "deras".
  3. Jesaja 33:8 städer Jesajarullen i Qumran: "vittnen".

A Prophecy of Deliverance from Foes

33 Woe to the destroyer,
    who yourself have not been destroyed;
you treacherous one,
    with whom no one has dealt treacherously!
When you have ceased to destroy,
    you will be destroyed;
and when you have stopped dealing treacherously,
    you will be dealt with treacherously.(A)

O Lord, be gracious to us; we wait for you.
    Be our arm every morning,
    our salvation in the time of trouble.(B)
At the sound of tumult, peoples fled;
    before your majesty, nations scattered.(C)
Spoil was gathered as the caterpillar gathers;
    as locusts leap, they leaped[a] upon it.
The Lord is exalted; he dwells on high;
    he filled Zion with justice and righteousness;(D)
he will be the stability of your times,
    abundance of salvation, wisdom, and knowledge;
    the fear of the Lord is Zion’s treasure.[b](E)

Listen! The people of Ariel[c] cry out in the streets;
    the envoys of peace weep bitterly.(F)
The highways are deserted;
    travelers have quit the road.
The treaty is broken;
    its oaths[d] are despised,
    the people are disregarded.
The land mourns and languishes;
    Lebanon is confounded and withers away;
Sharon is like a desert,
    and Bashan and Carmel shake off their leaves.

10 “Now I will arise,” says the Lord,
    “now I will lift myself up;
    now I will be exalted.
11 You conceive chaff; you bring forth stubble;
    wind like a fire[e] will consume you.
12 And the peoples will be as if burned to lime,
    like thorns cut down that are burned in the fire.”

13 Hear, you who are far away, what I have done,
    and you who are near, acknowledge my might.
14 The sinners in Zion are afraid;
    trembling has seized the godless:
“Who among us can live with the devouring fire?
    Who among us can live with everlasting flames?”
15 Those who walk righteously and speak uprightly,
    who despise the gain of oppression,
who wave away a bribe instead of accepting it,
    who stop their ears from hearing of bloodshed
    and shut their eyes from looking on evil,
16 they will live on the heights;
    their refuge will be the fortresses of rocks;
    their food will be supplied, their water assured.

The Land of the Majestic King

17 Your eyes will see the king in his beauty;
    they will behold a land that stretches far away.
18 Your mind will muse on the terror:
    “Where is the one who counted?
    Where is the one who weighed the tribute?
    Where is the one who counted the towers?”(G)
19 No longer will you see the insolent people,
    the people of an obscure speech that you cannot comprehend,
    stammering in a language that you cannot understand.(H)
20 Look on Zion, the city of our appointed festivals!
    Your eyes will see Jerusalem,
    a quiet habitation, an immovable tent
whose stakes will never be pulled up
    and none of whose ropes will be broken.(I)
21 But there the Lord in majesty will be for us
    a place of broad rivers and streams
where no galley with oars can go
    nor stately ship can pass.(J)
22 For the Lord is our judge; the Lord is our ruler;
    the Lord is our king; he will save us.(K)

23 Your rigging hangs loose;
    it cannot hold the mast firm in its place
    or keep the sail spread out.

Then the blind will divide abundant spoil,[f]
    and the lame will take plunder.(L)
24 And no inhabitant will say, “I am sick”;
    the people who live there will be forgiven their iniquity.(M)

Footnotes

  1. 33.4 Meaning of Heb uncertain
  2. 33.6 Heb his treasure
  3. 33.7 Heb mss: Meaning of MT uncertain
  4. 33.8 Q ms: MT cities
  5. 33.11 Cn: Heb your breath
  6. 33.23 Cn: Heb Then prey and spoil in abundance will be divided