Jesaja 33
Svenska Folkbibeln
Assyriens fall och Sions räddning
33 Ve dig, du ödeläggare,[a] som själv har gått fri från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,
som själv har undgått att bli plundrad.
När du har slutat att ödelägga,
skall du själv ödeläggas.
När du har upphört att plundra,
skall du själv plundras.
2 Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.
Bli du vår[b] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät skingras folkslagen.
4 Man skall förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han skall vara din framtids säkra grund,
rik på frälsning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
7 Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund, han föraktar städer,[c]
han tar ingen hänsyn till människor.
9 Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag visa min höghet.
11 Med halm går ni havande, och ni föder strå.
Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12 Folken skall förbrännas till kalk,
likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15 Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra om blodsgärningar
och sluter sina ögon för att inte se det onda,
16 han skall bo på höjderna,
klippfästen skall vara hans värn.
Sitt bröd skall han få,
vatten skall aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet skall dina ögon se,
de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
på förskräckelsens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon skall skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21 Ty där skall Herren vara i sitt majestät.
Han skall vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror skall där gå fram,
inget mäktigt skepp färdas däröver.
22 Ty Herren är vår domare.
Herren är vår lagstiftare.
Herren är vår konung.
Han är den som frälsar oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då skall mycket rövat gods utskiftas,
även de lama skall då ta byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Footnotes
- Jesaja 33:1 ödeläggare Här avses en av assyrerkungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f. Kr.).
- Jesaja 33:2 vår Andra handskrifter: "deras".
- Jesaja 33:8 städer Jesajarullen i Qumran: "vittnen".
Jesaja 33
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren är en domare
33 Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Jesaja 33
Svenska 1917
33 Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.
2 HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.
3 För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.
4 Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.
5 HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.
7 Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.
8 Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.
9 Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
10 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.
11 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.
12 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.
13 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.
14 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»
15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,
16 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.
17 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»
19 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.
20 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.
21 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
22 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.
23 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.
Jesaja 33
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren är en domare
33 Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.
2 Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!
3 Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.
4 Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.
5 Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.
6 Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.
7 Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.
8 Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.
9 Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.
10 Men Herren säger: Jag ska resa mig och visa min styrka.
11 Ni assyrier kommer inte att vinna någonting genom alla era ansträngningar. Er egen andedräkt kommer att förvandlas till eld och döda er.
12 Era trupper ska brännas till aska precis som törnen som huggs ner och kastas i elden.
13 Hör här, vad jag har gjort, ni folk som bor långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!
14 Syndarna bland mitt folk darrar av fruktan. Vem kan bo i närheten av denna eviga eld som förtär allt? ropar de.
15 Men jag ska säga er vilka som kan bo där: Alla de som är ärliga och uppriktiga, de som avstår från orättfärdig handel, de som inte tar mutor, de som inte deltar i sammansvärjningar mot någons liv och de som vägrar smida onda planer.
16 Alla dessa ska kunna bo på höjderna. Bergens klippor ska vara deras skydd och trygghet. De ska bli försedda med mat och få allt vatten de behöver.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Din tanke ska då gå tillbaka till den fruktansvärda tid då de assyriska officerarna krävde skatt och hade makten över den intagna staden.
19 Men nu slipper du se dem. Detta fräcka och hänsynslösa folk, som talar ett främmande språk, finns inte längre.
20 I stället ska du få uppleva Jerusalem i fred, en plats där man tillber Gud, en stilla och fridfull stad.
21 Herren ska vara en trygghetens flod för oss, en flod som ingen kan komma över.
22 För Herren är vår domare, vår lagstiftare och vår kung. Han ska ta hand om oss och rädda oss.
23 Fiendens segel hänger slaka på brutna master, med tåg som inte går att använda. Krigsbytet ska delas bland Guds folk. Till och med de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen i Israel ska längre säga: Jag är sjuk och hjälplös, för Herren ska förlåta det dess synder och välsigna det.
以赛亚书 33
Revised Chinese Union Version (Simplified Script) Shen Edition
求救的祈祷
33 祸哉！你这未遭毁灭而毁灭人的人，
人未以诡诈待你而你以诡诈待人的人！
等你行完了毁灭，
自己必被毁灭；
你行完了诡诈，
人必以诡诈待你。
2 耶和华啊，求你施恩给我们，
我们等候你。
求你每早晨作我们的膀臂，
遭难时作我们的拯救。
3 轰然之声一发出，万民就奔逃；
你一兴起[a]，列国就四散。
4 你们的掳物必被敛尽，
有如蚂蚱敛尽禾稼；
人为掳物奔走，宛如蝗虫蹦跳。
5 耶和华受尊崇，居高处，
使公平和公义充满锡安。
6 他是你这世代安定的力量，
丰盛的救恩、
智慧和知识；
敬畏耶和华是锡安的至宝。
耶和华对敌人的警告
10 耶和华说：
“现在我要兴起，
要高升，
要受尊崇。
11 你们怀的是糠秕，生的是碎秸；
你们的气息如火吞灭自己。
12 万民必像烧着的石灰，
又如斩断的荆棘，在火里燃烧。”
13 你们远方的人，当听我所做的事；
你们近处的人，当承认我的大能。
14 锡安的罪人都惧怕，
战兢抓住不敬虔的人。
我们中间有谁能与吞噬的火同住？
我们中间有谁能与不灭的火共存呢？
15 那行事公义、说话正直、
憎恶欺压所得之财、
摇手不受贿赂、
掩耳不听流血的计谋、
闭眼不看邪恶之事的，
16 这人必居高处，
他的保障是磐石的堡垒，
必有粮食赐给他，
饮水也不致断绝。
光荣的将来
17 你必亲眼看见君王的荣美，
看见辽阔之地。
18 你的心必回想那些恐怖的事：
“那数算的人在哪里？
秤重的人在哪里？
数点城楼的又在哪里呢？”
19 你必不再看见那凶暴的民，
他们嘴唇说艰涩的言语，难以理解；
舌头结巴，说无意义的话。
20 你要注视锡安，我们守圣节的城！
你必亲眼看见耶路撒冷成为安静的居所，
成为不挪移的帐幕，
橛子永不拔出，
绳索一根也不折断。
21 在那里，威严的耶和华对我们是宽阔的江河，
其中必没有摇桨的小船来往，
也没有巨大的船舶经过。
22 耶和华是审判我们的，
耶和华为我们设立律法；
耶和华是我们的君王，
他必拯救我们。
23 船上的绳索松开，
不能稳住桅杆，
也无法扬起船帆。
那时许多掳物被瓜分，
连瘸腿的也能夺走掠物。
24 城内的居民无人说：“我病了”；
城里居住的百姓，罪孽都蒙赦免。
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
和合本修訂版經文 © 2006, 2010, 2017 香港聖經公會。蒙允許使用。 Scripture Text of Revised Chinese Union Version © 2006, 2010, 2017 Hong Kong Bible Society. www.hkbs.org.hk/en/ Used by permission.