Print Page Options

Herren är en domare

33 Ve dig som förstör
    men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
    När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
    och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.

Var nådig mot oss, Herre,
    för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
    och vår räddning i nödens tid.
Folken flyr för din rösts väldiga dån,
    de skingras inför ditt majestät.
Som gräshoppor plundrar de er,
    som en gräshoppssvärm anfaller de.

Upphöjd är Herren som bor i höjden.
    Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
    en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.

Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
    fredens budbärare gråter bittert.
Vägarna ligger öde,
    ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
    vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
    Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
    Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.

10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
    och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
    och föder strå.
Er andedräkt är en eld
    som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
    likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”

13 Hör vad jag har gjort,
    ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
    lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
    bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
    vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
    och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
    och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
    och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
    klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
    och inte behöva sakna vatten.

17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
    och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
    gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
    Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19     Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
    obegripligt språk.

20 Se på Sion, våra högtiders stad!
    Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
    ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
    och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
    i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
    men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22     För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
    och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.

23 Dina tåg hänger slaka
    och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
    Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24     Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
    Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.

Footnotes

  1. 33:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 33:8 Enligt Jesajarullen bland Dödahavsrullarna (f.ö. städer).
  3. 33:23 Eller: seglet är inte spänt.

33 Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.

HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.

För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.

Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.

HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.

Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.

Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.

Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.

10 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.

11 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.

12 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.

13 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.

14 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»

15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

16 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

17 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.

18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»

19 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

20 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.

21 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.

22 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.

23 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.

24 Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.

Herren är en domare

33 Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.

Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!

Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.

Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.

Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.

Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.

Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.

Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.

Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.

10 Men Herren säger: Jag ska resa mig och visa min styrka.

11 Ni assyrier kommer inte att vinna någonting genom alla era ansträngningar. Er egen andedräkt kommer att förvandlas till eld och döda er.

12 Era trupper ska brännas till aska precis som törnen som huggs ner och kastas i elden.

13 Hör här, vad jag har gjort, ni folk som bor långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!

14 Syndarna bland mitt folk darrar av fruktan. Vem kan bo i närheten av denna eviga eld som förtär allt? ropar de.

15 Men jag ska säga er vilka som kan bo där: Alla de som är ärliga och uppriktiga, de som avstår från orättfärdig handel, de som inte tar mutor, de som inte deltar i sammansvärjningar mot någons liv och de som vägrar smida onda planer.

16 Alla dessa ska kunna bo på höjderna. Bergens klippor ska vara deras skydd och trygghet. De ska bli försedda med mat och få allt vatten de behöver.

17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.

18 Din tanke ska då gå tillbaka till den fruktansvärda tid då de assyriska officerarna krävde skatt och hade makten över den intagna staden.

19 Men nu slipper du se dem. Detta fräcka och hänsynslösa folk, som talar ett främmande språk, finns inte längre.

20 I stället ska du få uppleva Jerusalem i fred, en plats där man tillber Gud, en stilla och fridfull stad.

21 Herren ska vara en trygghetens flod för oss, en flod som ingen kan komma över.

22 För Herren är vår domare, vår lagstiftare och vår kung. Han ska ta hand om oss och rädda oss.

23 Fiendens segel hänger slaka på brutna master, med tåg som inte går att använda. Krigsbytet ska delas bland Guds folk. Till och med de lama ska vara med och få sin del.

24 Ingen i Israel ska längre säga: Jag är sjuk och hjälplös, för Herren ska förlåta det dess synder och välsigna det.

Поражението на Асирия

33 Горко ти, опустошителю, който сам не си опустошаван, и ти, грабителю, когото не са ограбвали. Тъкмо когато престанеш да опустошаваш, ще бъдеш опустошен и тъкмо когато престанеш с грабежите, ще бъдеш ограбен.

(A)Господи, смили се над нас! На Тебе се надяваме. Бъди ни подкрепа от ранни зори и спасение във време на нужда! (B)От грохота на Твоя глас се разбягват народите и племената се разпръскват при Твоето появяване. И плячката ви ще бъде отнесена като от гъсеници и ще се нахвърлят на нея като скакалци.

(C)Величествен е Господ, защото живее във висините. Той изпълва Сион с правосъдие и справедливост. Спокойните ти времена, Сионе, ще бъдат изпълнени със спасение, мъдрост и знание, а страхът от Господа ще е съкровище.

(D)Ето навън юнаците им крещят, а пратениците за мир горчиво ридаят. Пътищата са пусти и пътници по тях няма. Той наруши договора, разруши градовете и презря хората. (E)Земята жалее и изнемогва. Ливан е посрамен и вехне. Сарон стана като пустиня, а листата от дърветата на Васан и Кармил опадаха.

10 „Сега ще стана – казва Господ, – сега ще се надигна и възвелича. 11 Със слама сте бременни и плява ще родите. Вашето дихание е огън, който ви изгаря. 12 И народите ще бъдат изпепелени като отсечени тръни, изгорени в огън.

13 Чуйте вие в далечни земи какво съм сторил и вие, тукашни, признайте мощта Ми.“ 14 Грешниците на Сион се изплашиха; треска затресе безбожниците: „Кой от нас може да живее до унищожаващия огън; кой от нас може да живее до вечния пламък?“ 15 (F)Онзи, който живее праведно и говори справедливо, който отхвърля печалбата от насилствени дела, който не взема подкуп, който не иска да чува за кръвопролития и не иска да вижда злото, 16 той ще живее на високо място и скалите ще са негова крепост и защита. Хляб ще му се даде и вода няма да му липсва.

17 Очите ти ще видят царя в неговото великолепие, ще видят и обширна земя. 18 (G)Сърцето ти ще си спомня за миналия ужас: „Къде е този, който тогава мереше, и този, който тогава теглеше? Къде е този, който броеше кулите?“ 19 (H)Няма да видиш вече злия народ с неясната и непонятна реч, с неразбрания и безсмислен език. 20 (I)Погледни Сион, град на празничните наши събрания. Очите ти ще видят Йерусалим, едно спокойно място, шатър, който няма да помръдне, чиито колчета никога няма да бъдат извадени и нито едно негово въже няма да бъде скъсано. 21 Защото там е нашият велик Господ. А онова място е с реки и широки потоци, по които няма да плава лодка с весла, нито ще минава величествен кораб. 22 Защото Господ е наш съдия, Господ е наш законодател, Господ е наш цар. Той ще ни спаси.

23 Въжетата ти изтъняха и не могат да крепят мачтата, не могат да изпъват платната. Плячката ще бъде разделена набързо и дори сакатите ще се доберат до дял от нея. 24 И нито един от жителите няма да каже: „Болен съм“, защото ще бъдат простени греховете на народа, който живее там.

Distress and Help

33 Woe(A) to you, destroyer,
    you who have not been destroyed!
Woe to you, betrayer,
    you who have not been betrayed!
When you stop destroying,
    you will be destroyed;(B)
when you stop betraying,
    you will be betrayed.(C)

Lord, be gracious(D) to us;
    we long for you.
Be our strength(E) every morning,
    our salvation(F) in time of distress.(G)
At the uproar of your army,(H) the peoples flee;(I)
    when you rise up,(J) the nations scatter.
Your plunder,(K) O nations, is harvested(L) as by young locusts;(M)
    like a swarm of locusts people pounce on it.

The Lord is exalted,(N) for he dwells on high;(O)
    he will fill Zion with his justice(P) and righteousness.(Q)
He will be the sure foundation for your times,
    a rich store of salvation(R) and wisdom and knowledge;
    the fear(S) of the Lord is the key to this treasure.[a](T)

Look, their brave men(U) cry aloud in the streets;
    the envoys(V) of peace weep bitterly.
The highways are deserted,
    no travelers(W) are on the roads.(X)
The treaty is broken,(Y)
    its witnesses[b] are despised,
    no one is respected.
The land dries up(Z) and wastes away,
    Lebanon(AA) is ashamed and withers;(AB)
Sharon(AC) is like the Arabah,
    and Bashan(AD) and Carmel(AE) drop their leaves.

10 “Now will I arise,(AF)” says the Lord.
    “Now will I be exalted;(AG)
    now will I be lifted up.
11 You conceive(AH) chaff,
    you give birth(AI) to straw;
    your breath is a fire(AJ) that consumes you.
12 The peoples will be burned to ashes;(AK)
    like cut thornbushes(AL) they will be set ablaze.(AM)

13 You who are far away,(AN) hear(AO) what I have done;
    you who are near, acknowledge my power!
14 The sinners(AP) in Zion are terrified;
    trembling(AQ) grips the godless:
“Who of us can dwell with the consuming fire?(AR)
    Who of us can dwell with everlasting burning?”
15 Those who walk righteously(AS)
    and speak what is right,(AT)
who reject gain from extortion(AU)
    and keep their hands from accepting bribes,(AV)
who stop their ears against plots of murder
    and shut their eyes(AW) against contemplating evil—
16 they are the ones who will dwell on the heights,(AX)
    whose refuge(AY) will be the mountain fortress.(AZ)
Their bread will be supplied,
    and water will not fail(BA) them.

17 Your eyes will see the king(BB) in his beauty(BC)
    and view a land that stretches afar.(BD)
18 In your thoughts you will ponder the former terror:(BE)
    “Where is that chief officer?
Where is the one who took the revenue?
    Where is the officer in charge of the towers?(BF)
19 You will see those arrogant people(BG) no more,
    people whose speech is obscure,
    whose language is strange and incomprehensible.(BH)

20 Look on Zion,(BI) the city of our festivals;
    your eyes will see Jerusalem,
    a peaceful abode,(BJ) a tent(BK) that will not be moved;(BL)
its stakes will never be pulled up,
    nor any of its ropes broken.
21 There the Lord will be our Mighty(BM) One.
    It will be like a place of broad rivers and streams.(BN)
No galley with oars will ride them,
    no mighty ship(BO) will sail them.
22 For the Lord is our judge,(BP)
    the Lord is our lawgiver,(BQ)
the Lord is our king;(BR)
    it is he who will save(BS) us.

23 Your rigging hangs loose:
    The mast is not held secure,
    the sail is not spread.
Then an abundance of spoils will be divided
    and even the lame(BT) will carry off plunder.(BU)
24 No one living in Zion will say, “I am ill”;(BV)
    and the sins of those who dwell there will be forgiven.(BW)

Footnotes

  1. Isaiah 33:6 Or is a treasure from him
  2. Isaiah 33:8 Dead Sea Scrolls; Masoretic Text / the cities