32 Se, en kung skall regera i rättfärdighet,
furstar skall styra med rättvisa.
² En man skall vara som en tillflykt i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
    som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
    i ett törstigt land.
³ De som har ögon att se med
    skall inte vara förblindade,
de som har öron att höra med skall lyssna.
⁴ De obetänksammas hjärtan
    skall förstå kunskap,
och de stammandes tunga
    skall tala flytande och klart.
⁵ Dåren skall då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas frikostig.
⁶ Ty en dåre talar dårskap,
    hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
    och sprider villoläror om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
    och hindrar den törstige att dricka.
⁷ Girigbukens vapen är onda,
    han tänker ut ondskefulla anslag
för att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord
och den fattige när han vädjar om rättvisa.
⁸ Men den ädle tänker ädla tankar,
    han står fast vid det som är ädelt.

⁹ Ni kvinnor som är så säkra,
    res er upp och hör min röst.
Ni självsäkra döttrar,
    lyssna till mina ord.
¹⁰ När dagar lagts till år skall ni darra,
ni som är så sorglösa,
    ty vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
¹¹ Bäva, ni som är så säkra,
    darra, ni som är så sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
    bär säcktyg runt era höfter!
¹² Slå er för bröstet,
    klaga över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
¹³ över mitt folks åkrar,
    där törne och tistel skjuter upp,
ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
¹⁴ Ty palatset blir övergivet,
    den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid,
till glädje för vildåsnor
    och bete för hjordar -
¹⁵ detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
    och det bördiga fältet räknas som skog.
¹⁶ Då skall rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
¹⁷ Rättfärdighetens frukt skall vara frid,
och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.
¹⁸ Mitt folk skall bo i fridfulla hem,
    i trygga boningar och på säkra viloplatser.
¹⁹ Men hagel skall falla när skogen fälls,
och staden skall bli djupt förödmjukad.
²⁰ Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.