² Sjung på den dagen om den underbara vingården:
³ Jag, Herren, sköter om den,
    ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
    så att ingen skall skada den.
⁴ Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
⁵ såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
    Ja, fred må man sluta med mig.

⁶ I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
    De skall fylla hela världen med frukt.
⁷ Har han slagit Israel,
    så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
    så som dess dråpare blev dräpta?
⁸ Nej, väl tillrättavisade han folket
    när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
    med sin hårda vind på östanstormens dag.
⁹ Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
    Aseror och solstoder skall inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
    Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.

¹² Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.

¹³ Och det skall ske på den dagen
    att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
    skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.