10 Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
        övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
        de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra
        bryter man av dem,
    och kvinnor kommer
        och gör upp eld med dem,
    för detta är ett folk
        utan förstånd.
    Därför har deras Skapare
        inget förbarmande med dem,
    han som har format dem
        visar dem ingen nåd.

12 Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,[a]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin[b],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:12 klappar ut kornen   För att skilja agnarna från vetet (jfr Rut 2:17).
  2. 27:12 floden … Egyptens bäckravin   Från Eufrat till Wadi el-Arish, gränsen i sydväst (jfr 2 Kung 24:7).