Vi har en stark stad.
    Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
² Öppna portarna,
    så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
³ Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
⁴ Förtrösta på Herren till evig tid,
    ty Herren Herren är en evig klippa.
⁵ Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
    Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
⁶ Den trampas ner under fötterna,
    fattigas fötter, svagas steg.

⁷ Den rättfärdiges väg är jämn,
    du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
⁸ Ja, på dina domars väg, Herre,
    väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
    står vår själs längtan.
⁹ Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
    Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
¹⁰ När den ogudaktige får nåd,
    lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
¹¹ Herre, din hand är upplyft,
    men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
¹² Herre, du skall ge oss frid,
    ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
¹³ Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
¹⁴ De döda får inte liv igen,
    de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
¹⁶ Herre, i nöden sökte de dig,
    de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
¹⁷ Som en havande kvinna våndas,
    då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
¹⁸ Vi var havande och våndades,
    men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.

¹⁹ Dina döda skall bli levande,
    mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
    ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
    och jorden skall ge igen de avsomnade.
²⁰ Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
²¹ Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.