¹⁵ ”Jag ska göra dig litet bland folken
    och föraktat av människorna.
¹⁶ Du har lurats av den förfäran du väckt
    och av ditt övermod,
du som bor bland bergsklyftorna
    och håller till där högt uppe.
Även om du bygger ditt näste högt som örnen,
    ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.
¹⁷ Edom ska läggas öde.
    Alla som går förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser förödelsen där.
¹⁸     Det ska bli som när Sodom och Gomorra
och deras grannstäder ödelades, säger Herren,
ingen ska bo där, ingen ska kunna vistas där mer.

¹⁹ Se, likt ett lejon, som kommer från Jordandalens
    täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
    Vem är den utvalde som jag ska ge detta uppdrag?
Vem är min like, vem kan ställa mig till svars?
    Vilken herde kan utmana mig?”^[a]

²⁰ Hör därför vad Herren har planerat för Edom
    och tänkt ut mot dem som bor i Teman:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
    ja, betesmarkerna ska rysa över deras öde.
²¹ Jorden ska bäva vid dånet från deras fall.
    Ett rop hörs ända bort till Sävhavet.
²² Som en örn lyfter han,
    svävar och breder ut sina vingar över Bosra.
Den dagen är Edoms hjältar ängsliga
    som en kvinna i barnsnöd.

”Hamat och Arpad har kommit på skam,
    för de har hört ett ont budskap.
De är ängsliga,
    rastlösa som ett oroligt hav
som inte kan vara stilla.
²⁴     Damaskus har tappat modet
och vänt om för att fly.
    Det har gripits av panik,
ångest och vånda,
    som en kvinna i barnsnöd.
²⁵ Varför är den berömda staden övergiven,
    min glädjes stad?
²⁶ Dess unga män faller på gatorna,
    hela dess armé tystas ner den dagen, säger härskarornas Herre.
²⁷ Jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar,
    och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.”

”Stå upp, anfall Kedar,
    förgör folket i öster.
²⁹ Deras tält och deras hjordar
    kommer man att ta,
deras tältdukar och allt deras bohag.
    Deras kameler förs bort från dem,
och man ropar till dem:
    ’Skräck från alla håll!’

³⁰ Fly, ge er av långt bort!
    Göm er djupt nere, ni Hasors invånare, säger Herren.
För Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
    har fattat ett beslut om er,
han har gjort upp en plan mot er.

³¹ Gå till angrepp mot detta trygga folk
    som lever i ostörd ro, säger Herren.
De har varken portar eller bommar
    utan bor i avskildhet.
³² Deras kameler ska bli ett byte
    och deras stora boskapshjordar ett rov.
Jag ska skingra dem för alla vindar,
    dessa med håret klippt vid tinningarna.
Jag ska låta olyckor komma över dem
    från alla håll, säger Herren.
³³ Hasor ska bli ett tillhåll för schakaler
    en ödemark för evigt.
Ingen ska någonsin bo där,
    ingen människa ska vistas där.”

”Jag bryter sönder Elams båge,
    dess främsta styrka.
³⁶ Jag låter fyra vindar komma mot Elam
    från himlens fyra hörn.
Jag ska sprida dem åt alla väderstreck,
    och det ska inte finnas något folk dit de elamitiska flyktingarna inte kommer.
³⁷ Jag ska göra Elam förskräckt
    för sina fiender
och för dem som är ute efter deras liv.
    Jag ska låta det onda komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag ska låta svärdet förfölja dem
    tills jag har gjort slut på dem.
³⁸ Jag ska sätta upp min tron i Elam.
    Jag ska förgöra både kung och furstar, säger Herren.
³⁹ Men det ska komma en tid då jag ska upprätta Elam, säger Herren.”

”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
    Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
    en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.