Add parallel Print Page Options

Herrens berg

(Mika 4:1-3)

Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:

I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
    därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
    och de gör handslag med hedningar.[a]
Landet är fullt av silver och guld,
    av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
    Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
    det som deras fingrar har gjort.
Därför tvingas människan att böja sig
    och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!

10 Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14     alla höga berg
och alla höga kullar,
15     alla höga torn
och befästa murar,
16     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

22 Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

Footnotes

  1. 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.

Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och Jerusalem.

Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

I av Jakobs hus, kommen, låtom oss vandra i HERRENS ljus.

Ty du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de äro fulla av Österlandets väsende och öva teckentyderi såsom filistéerna; ja, med främlingar förbinda de sig.

Deras land är fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände; deras land är fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände;

deras land är ock fullt av avgudar, och sina egna händers verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.

Därför bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade; du kan icke förlåta dem.

10 Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät.

11 Ty människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

12 Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat,

13 ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar;

14 över alla höga berg och alla stolta höjder,

15 över alla höga torn och alla fasta murar,

16 över alla Tarsis-skepp, ja, över allt som är skönt att skåda.

17 Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

18 Men avgudarna skola alldeles förgås.

19 Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

20 På den dagen skola människorna kasta bort åt mullvadar och flädermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

21 Ja, de skola fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

22 Så förliten eder nu ej mer på människor, i vilkas näsa är allenast en fläkt; ty huru ringa äro icke de att akta!

The word that Isaiah the son of Amoz saw concerning Judah and Jerusalem.

And it shall come to pass in the last days, that the mountain of the Lord's house shall be established in the top of the mountains, and shall be exalted above the hills; and all nations shall flow unto it.

And many people shall go and say, Come ye, and let us go up to the mountain of the Lord, to the house of the God of Jacob; and he will teach us of his ways, and we will walk in his paths: for out of Zion shall go forth the law, and the word of the Lord from Jerusalem.

And he shall judge among the nations, and shall rebuke many people: and they shall beat their swords into plowshares, and their spears into pruninghooks: nation shall not lift up sword against nation, neither shall they learn war any more.

O house of Jacob, come ye, and let us walk in the light of the Lord.

Therefore thou hast forsaken thy people the house of Jacob, because they be replenished from the east, and are soothsayers like the Philistines, and they please themselves in the children of strangers.

Their land also is full of silver and gold, neither is there any end of their treasures; their land is also full of horses, neither is there any end of their chariots:

Their land also is full of idols; they worship the work of their own hands, that which their own fingers have made:

And the mean man boweth down, and the great man humbleth himself: therefore forgive them not.

10 Enter into the rock, and hide thee in the dust, for fear of the Lord, and for the glory of his majesty.

11 The lofty looks of man shall be humbled, and the haughtiness of men shall be bowed down, and the Lord alone shall be exalted in that day.

12 For the day of the Lord of hosts shall be upon every one that is proud and lofty, and upon every one that is lifted up; and he shall be brought low:

13 And upon all the cedars of Lebanon, that are high and lifted up, and upon all the oaks of Bashan,

14 And upon all the high mountains, and upon all the hills that are lifted up,

15 And upon every high tower, and upon every fenced wall,

16 And upon all the ships of Tarshish, and upon all pleasant pictures.

17 And the loftiness of man shall be bowed down, and the haughtiness of men shall be made low: and the Lord alone shall be exalted in that day.

18 And the idols he shall utterly abolish.

19 And they shall go into the holes of the rocks, and into the caves of the earth, for fear of the Lord, and for the glory of his majesty, when he ariseth to shake terribly the earth.

20 In that day a man shall cast his idols of silver, and his idols of gold, which they made each one for himself to worship, to the moles and to the bats;

21 To go into the clefts of the rocks, and into the tops of the ragged rocks, for fear of the Lord, and for the glory of his majesty, when he ariseth to shake terribly the earth.

22 Cease ye from man, whose breath is in his nostrils: for wherein is he to be accounted of ?