Se, Herren rider på ett snabbt moln,
    han kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
    egypterna blir modlösa.

² ”Jag hetsar upp egypter mot egypter,
    bror mot bror,
var och en mot sin nästa,
    stad mot stad,
rike mot rike.
³     Egypterna tappar modet,
och deras planer gör jag om intet.
    De rådfrågar avgudar, gengångare,
de dödas andar och spådomsandar.
⁴     Jag ska överlämna Egypten till en hård herres makt,
och en grym kung ska härska över dem”,
    säger Herren, härskarornas Herre.

⁵ Vattnet i Nilen ska torka ut
    och flodbanken spricka av torkan.
⁶ Kanalerna ska stinka,
    Egyptens strömmar krympa
och gräs och vass vissna bort.
⁷     All grönska utmed floden och i floddeltat,
liksom alla sädesfält vid floden
    ska torka ut och blåsas bort
och inte mer finnas till.
⁸     Alla fiskare sörjer och klagar,
alla som kastar ut krokar i Nilen klagar,
    och de som kastar ut sina nät i vattnen
är modlösa.
⁹     De som odlar,
bearbetar och väver lin ger upp,
¹⁰     handarbetarna^[a] är krossade,
och de som arbetar för lön grips av ångest.

¹¹ Dumma är furstarna i Soan,
    faraos visa rådgivare förmedlar dåraktiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
    ”Jag är de vises ättling,
ättling till forntida kungar?”

¹² Var är nu dina visa?
    Låt dem uppenbara för dig och kungöra
vad härskarornas Herre bestämt om Egypten.
¹³     Soans furstar agerar som dårar,
Memfis^[b] furstar är bedragna,
    stammarnas stöttepelare leder Egypten vilse.
¹⁴ Herren har utgjutit i dem en förvirringens ande,
    så att de får Egypten att ragla vad det än gör,
som en drucken i sina spyor.
¹⁵     Egypten kan inget göra,
varken huvud eller svans,
    palmtopp eller strå.

”Välsignelse över Egypten, mitt folk,
    över Assyrien, som jag har format,
och över Israel, mitt arv!”

³ ”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,
    och dra ut i striden!
⁴ Spänn för hästarna,
    sitt upp för att rida,
ställ upp er, ta på hjälmarna,
    gör spjuten blanka
och dra på pansaret.
⁵     Men vad är det jag ser?
De drabbas av förskräckelse,
    de drar sig tillbaka.
Deras krigare är slagna.
    De flyr utan att kasta en blick tillbaka.
Det är skräck på alla sidor, Herren.
⁶ Den snabbaste kan inte fly
    och hjälten inte komma undan.
I norr vid floden Eufrat
    stapplar de och faller.

⁷ Vem är det som reser sig som Nilen,
    likt strömmar av vatten som väller fram?
⁸ Egypten stiger som Nilfloden,
    som strömmar av vatten som väller fram.
Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,
    förgöra städer och dem som bor där.’
⁹ Dra ut, ni hästar,
    storma fram, ni vagnar!
Tåga fram, ni hjältar,
    ni från Kush och Put, rustade med sköldar,
    och ni ludéer, som kan spänna en båge!
¹⁰ För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,
    en hämndens dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet ska frossa tills det fått nog
    och släckt sin törst med deras blod.
För detta är härskarornas Herres slaktoffer
    i landet i norr, vid floden Eufrat.

¹¹ Gå till Gilead efter balsam,
    du arma jungfru Egypten!
Förgäves prövar du många botemedel –
    det finns ingen läkedom för ditt sår.
¹² Folken hör talas om din skam.
    Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.
Den ena hjälten snubblar över den andra,
    och de faller tillsammans.”

¹⁴ ”Ropa ut det i Egypten,
    låt det höras i Migdol,
låt det höras i Memfis och Tachpanches!
    Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,
för svärdet frossar omkring dig.’
¹⁵     Varför har dina kämpar slagits ner?
De kunde inte stå,
    därför har Herren slagit ner dem.^[a]
16 Gång på gång snubblar de,
    och den ena faller över den andra.
De säger: ’Kom, låt oss återvända
    till vårt folk och landet där vi föddes,
undan förtryckarens svärd.’
¹⁷     Där ska de utropa:
’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.
    Han har gått miste om sitt tillfälle.’

¹⁸ Så sant jag lever,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn,
    som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
    är han som kommer.
¹⁹ Packa ihop, gör er redo för landsflykt,
    ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska läggas öde och i ruiner,
    utan invånare.

²⁰ Egypten är en grann kviga,
    men en broms kommer farande från norr.
²¹ Också dess legosoldater i dess mitt
    är som gödkalvar.
De vänder om och flyr allesammans,
    för de kan inte hålla stånd.
Det är en olyckans dag för dem,
    en straffets tid.
²² Hon väser som en flyende orm
    när deras armé drar fram.
De kommer med yxor mot henne,
    som vedhuggare.
²³ De fäller hennes skog säger Herren.
De är oräkneliga,^[b]
    fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
²⁴     Dotter Egypten kommer på skam
och överlämnas till folket i norr.”

²⁷ Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
    och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
    och inte skrämmas av någon.
²⁸ Frukta inte, min tjänare Jakob,
    säger Herren,
för jag är med dig.
    Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
    Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
    för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”