Damaskus och Israel ska straffas

17 (A) Profetia om Damaskus.

Se, Damaskus ska upphöra
        att vara en stad,
    det ska bli en ruinhög[a].
Aroers städer blir övergivna.
    De blir ett tillhåll för hjordar
        som lägger sig där
    utan att någon skrämmer dem.
(B) Och Efraims borg ska försvinna,
    likaså Damaskus kungadöme
        och resten av Aram.
    Det ska gå med dem som med
        Israels barns härlighet,
    säger Herren Sebaot.
När den dagen kommer,
        ska Jakobs härlighet förblekna
    och hans feta kropp magra.
(C) Det ska vara som när skördemannen
    samlar ihop säd
        och skördar axen med sin arm.
    Han ska då vara som en
        som plockar ax i Refaimdalen[b].
Bara en efterskörd lämnas kvar,
        som när man skakar ett olivträd.
    Två eller tre mogna oliver blir kvar
        högst uppe i toppen,
    fyra eller fem på trädets kvistar,
        säger Herren, Israels Gud.
På den dagen ska människorna
        blicka upp till sin Skapare,
    deras ögon ska se till Israels Helige.
(D) Människorna ska inte vända sin blick
    till de altaren
        som deras händer har gjort.
    De ska inte se till sina fingrars verk,
        inte till asherapålarna
            eller till solstoderna.
På den dagen ska deras befästa städer
    vara som de övergivna fästen
        i skogen och på bergstopparna
    som övergavs när Israels barn
        drog in.
    Allt ska bli ödelagt,
10 (E) för du hade glömt
        din frälsnings Gud,
    du kom inte ihåg
        din styrkas klippa.
    Därför planterade du
        ljuvliga planteringar
    och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
        inhägnade du dem,
    och tidigt kom dina plantor
        att blomma,
    men skörden uteblev
        på skördedagen,
    då plågan blev mycket svår.

12 (F) Hör larmet av många folk,
        det brusar som havet brusar.
    Det dånar av folkslag,
        det dånar
            som väldiga vatten dånar.
13 (G) Folkslag dånar,
        som stora vatten dånar.
    Men han tillrättavisar dem
        och de flyr bort i fjärran.
    De jagas som agnar
        för vinden på bergen,
    som virvlande löv för stormen.
14 (H) När kvällen är inne, se,
        då kommer plötslig skräck,
    och innan morgonen gryr
        är de borta.
    Detta är våra rövares del
        och våra plundrares lott.

Footnotes

  1. 17:1 Damaskus … ruinhög   Staden skövlades av assyrierna 732 f Kr (8:4, 2 Kung 16:9).
  2. 17:5 Refaimdalen   Dal sydväst om Jerusalem (2 Sam 5:18f) där mycket av stadens mat odlades.

Profetia över Damaskus och Efraim

17 Profetia om Damaskus:

”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,
    bara en hög ruiner.
Aroers städer är övergivna.
    Där lägger sig hjordar,
och ingen skrämmer dem.
    Efraims befästa stad ska försvinna,
likaså Damaskus kungamakt
    och det som finns kvar av Aram.
Det ska gå med dem
    som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.
”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen
    och hans fetma smälta bort.
Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
    och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
    Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
    – två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
Då ska människorna se på sin Skapare
    och rikta sina blickar mot Israels Helige.
De ska inte längre vända sig till de altaren
    som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.

Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[a] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.

10 För du har glömt din frälsnings Gud,
    inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
    från främmande länder.
11 Samma dag som du planterar dem
    börjar de spira och skjuta nya skott.[b]
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
    med sin outhärdliga smärta[c].

12 Hör hur folkmassorna larmar,
    som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
    men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
    likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14     På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
    Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.

Footnotes

  1. 17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav.
  2. 17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
  3. 17:11 Grundtextens innebörd är osäker.