¹⁶ De som ser dig stirrar på dig
    och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
    och kungadömena att darra,
¹⁷ han som förvandlade världen till en öken
    och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”

¹⁸ Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
    var och en i sitt vilorum,
¹⁹ men du ligger bortkastad utan grav,
    som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
    De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.^[a]
20     Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.

De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
²¹ Gör i ordning en slaktplats för dess söner
    för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
    och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.

²² ”Jag ska själv resa mig mot honom,”
    säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
    dess avkomma och ätt, säger Herren.

²³ Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
    Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
²⁴ Härskarornas Herre har svurit och sagt:
    ”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
²⁵     Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
    Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”

²⁶ Detta är mitt beslut för hela jorden,
    och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
²⁷ För härskarornas Herre har beslutat det,
    och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
    och vem kan hindra honom?

³¹ Gråt, du port! Klaga, du stad!
    Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
    och ingen sackar efter i fiendernas led.^[b]
32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
    ”Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”