^24 (A) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
    Mitt folk som bor i Sion,
        var inte rädda för Assur.
    Han kommer att slå dig med riset
        och höja sin stav mot dig,
            som i Egypten.

²⁸ Han kommer över Ajat,
        drar fram genom Migron.
    I Mikmas lämnar han sin tross.^[a]
29 De drar fram genom passet,
        tar nattkvarter i Geba.
    Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
³⁰ Ropa högt, dotter Gallim!
    Lyssna, Laisha!
        Arma Anatot!
³¹ Madmena flyr,
    Gibeons invånare söker skydd.
³² Samma dag gör han halt i Nob.
    Han svingar sin hand
        mot dottern Sions berg,
            mot Jerusalems höjd.

^33 (A) Se, Herren Gud Sebaot
    ska hugga av den lummiga kronan
        med våldsam kraft.
    De resliga stammarna ska fällas,
        de höga träden störta ner.
³⁴ Han ska fälla snårskogen med järn,
    och Libanon ska falla
        för den Mäktige.

        ur Ishais avhuggna stam,^[b]
    en telning från hans rötter
        ska bära frukt.
^2 (C) Över honom
        ska Herrens Ande vila,
    Anden med vishet och förstånd,
        Anden med råd och styrka,
    Anden med kunskap
        och vördnad för Herren.
^3 (D) Han ska ha sin glädje
        i vördnad för Herren.
    Han ska inte döma
        efter vad ögonen ser
    eller avgöra^[c] efter vad öronen hör,
^4 (E) utan han ska döma de fattiga
        med rättfärdighet
    och med rättvisa
        skaffa rätt åt de ödmjuka
            på jorden.
    Han ska slå jorden
        med sin muns stav,
    döda de ogudaktiga
        med sina läppars ande.^[d]