Jesaja 1
BasisBijbel
Inleiding
1 In dit boek staat wat de Heer aan Jesaja, de zoon van Amoz, liet zien in een soort van dromen. Wat hij zag, ging over Juda en Jeruzalem. Dit gebeurde in de tijd dat Uzzia,[a] Jotam, Achaz en Hizkia na elkaar koning van Juda waren.
God laat Israël weten waarom Hij woedend is op zijn volk
2 Jesaja zegt: Hemel, luister! Aarde, spits je oren! Want de Heer spreekt. Hij zegt: "Ik heb kinderen gekregen en opgevoed. Maar ze willen Mij niet gehoorzamen. 3 Een koe kent zijn meester en een ezel weet wie hem te eten geeft. Maar Israël kent Mij niet. Mijn volk wil niet naar Mij luisteren."
4 Pas maar op, slecht volk! Jullie en jullie voorouders zijn door en door slecht. Jullie hebben de Heer verlaten. Jullie hebben de Heilige God van Israël zwaar beledigd met wat jullie over Hem zeggen. Jullie zijn bij Hem weggelopen. 5 Moet Hij jullie dan nog meer slaan? Jullie hele hoofd is al gezwollen van de klappen![b] Jullie zijn helemaal ziek! Maar toch worden jullie alleen maar slechter en slechter. 6 Van top tot teen zitten jullie onder de wonden. Geen plekje is nog heel. Overal zitten wonden, schrammen en builen die niet zijn verzorgd en niet zijn verbonden. Er is geen zalf op gedaan. 7 Jullie land is verwoest. Jullie steden zijn verbrand. Jullie moeten toekijken hoe jullie akkers door vreemdelingen worden leeggegeten. Het lijkt wel alsof het land door vreemden ondersteboven is gekeerd. 8 En wat is er van Jeruzalem over, de stad op de berg Sion? Jeruzalem lijkt op een hutje in een wijngaard, op een schuilhut voor de nacht voor de arbeiders in een komkommerveld, op een omsingelde stad. 9 Als de Heer van de hemelse legers niet een klein overblijfsel had overgelaten, zouden we net als Sodom en Gomorra[c] helemaal vernietigd zijn.
10 Leiders van Jeruzalem, slecht als Sodom, luister naar wat de Heer zegt! Volk van Jeruzalem, slecht als Gomorra, luister goed naar wat onze God jullie wil zeggen! 11 De Heer zegt: "Waarom brengen jullie Mij zoveel offers? Houd alsjeblieft op met het offeren van al die schapen en al dat vet. Ik heb er genoeg van! Ik kan het bloed van stieren, schapen en geiten niet meer zíen! 12 Jullie komen naar mijn tempel, maar wie heeft jullie gevraagd om te komen? 13 Jullie kunnen maar beter wegblijven met jullie schijnheilige offers. Walgelijk vind Ik ze. Offers voor de nieuwe maand en de heilige rustdag,[d] allerlei samenkomsten – Ik heb er genoeg van! Jullie vieren al mijn feesten, maar intussen doen jullie vreselijke dingen! 14 Ik heb helemaal genoeg van al die feesten. Ik háát ze. Ik ben ze helemaal zat. Ik kan ze niet meer verdragen. 15 Als jullie tot Mij bidden en je handen naar Mij omhoog steken, wil Ik jullie niet zien. Hoelang jullie ook bidden, Ik zal niet luisteren. Want er kleeft bloed aan jullie handen. 16 Ga je wassen, zorg dat je schoon wordt! Zorg dat Ik geen slechte dingen meer zie! Stop met de slechte dingen die jullie doen! 17 Leer liever om goed en eerlijk te zijn. Spreek eerlijk recht. Zorg voor de arme mensen en de weeskinderen. Kom voor de weduwen op.
18 Kom, laat Mij over jullie rechtspreken, zegt de Heer. Jullie daden zijn zo rood als bloed. Toch zullen ze zo wit worden als witte wol, als sneeuw. 19 Als jullie weer naar Mij willen luisteren, zal Ik jullie vergeven en zal het weer goed met jullie gaan. 20 Maar als jullie niet willen luisteren en ongehoorzaam blijven, zullen jullie allemaal worden gedood. Want Ik, de Heer, heb het gezegd, en Ik zal het ook doen!
21 Jeruzalem, eerst was je zo trouw aan Mij. Maar nu ben je ontrouw aan Mij geworden. Zoals een ontrouwe vrouw steeds een andere man zoekt, zo ben jij steeds andere goden gaan aanbidden. Eerst werd je zo rechtvaardig geregeerd. Maar nu zit je vol moordenaars. 22 Eerst was je als zuiver zilver. Maar nu zit je vol met waardeloos lood. Je was eerst als heerlijke wijn. Maar nu is die wijn verdund met water. 23 Je koningen hebben Mij verlaten. Ze zijn net zo erg als dieven geworden. Want ze laten zich omkopen en proberen steeds rijker te worden. Ze doen niets voor de weeskinderen. Ze komen niet voor de weduwen op.
24 Daarom zeg Ik, de Heer van de hemelse legers, de machtige God van Israël: Pas maar op! Ik zal mijn tegenstanders en vijanden straffen. 25 Ik zal je straffen, Jeruzalem, en Ik zal je zilver weer helemaal zuiver maken. Ik zal al het lood eruit smelten. 26 Ik zal ervoor zorgen dat de rechters en raadgevers weer net zo rechtvaardig zijn als vroeger. Dan zullen de mensen je een rechtvaardige en trouwe stad noemen.
27 Jeruzalem zal worden gered als de bewoners weer rechtvaardig worden. Iedereen in Jeruzalem die teruggaat naar de Heer, zal worden gered. 28 Maar de ongehoorzame en slechte mensen zullen allemaal worden vernietigd. Iedereen die de Heer verlaat, zal sterven. 29 Schaam je, dat jullie eikenbomen aanbidden! Schaam je, dat jullie in tuinen offers brengen aan andere goden! 30 Voor straf zullen jullie worden als een eikenboom zonder bladeren, als een tuin zonder water. 31 Sterke mensen zullen worden als dor gras. Hun slechte daden zullen de vuurvonk zijn die hen in brand steekt. En niemand zal het vuur kunnen blussen."
Footnotes
- Jesaja 1:1 Uzzia wordt ook wel Azarja genoemd. Over Uzzia is te lezen in 2 Kronieken 26.
- Jesaja 1:5 De mensen waren niet écht geslagen. Bedoeld wordt dat het heel erg slecht ging met het land omdat God Israël strafte. Dat wordt uitgelegd in de verzen 7 en 8.
- Jesaja 1:9 Sodom en Gomorra waren twee steden die honderden jaren eerder door God verwoest waren omdat de bewoners zo slecht waren. Lees Genesis 13:13 en Genesis 19:15, 24 en 25.
- Jesaja 1:13 God had opdracht gegeven om deze feesten te vieren. Lees Numeri 28:9 en 11. Maar omdat ze niet uit liefde voor Hem gevierd werden maar uit gewoonte, wilde God niets meer met die feesten te maken hebben.
Jesaja 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Syner: domar och löften
(1:1—5:30)
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.
2 Hör, himlar, och lyssna, jord,
för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
har vänt sig emot mig.
3 Oxen känner sin ägare
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår inte.”
4 Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat försvagat.
6 Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.
7 Ert land ligger i ruiner,
och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].
8 Dotter Sion har lämnats
som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
som en belägrad stad.
9 Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.
10 Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
från tjurar, lamm och getter.
12 Vem har begärt av er,
att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
när ni kommer inför mig?
13 Sluta att komma med era meningslösa offer,
offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
jag står inte ut med era sammankomster!
De är besudlade med orätt.
14 Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
de har blivit en börda för mig,
och jag orkar inte bära den.
15 När ni sträcker upp era händer
döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Era händer är täckta med blod.
16 Tvätta er, bli rena!
Låt mig slippa se era onda gärningar,
sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda,
sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[c],
ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.
18 Kom och låt oss göra upp med varandra!”
säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att lyda mig,
ska ni få äta av landets goda.
20 Men om ni vägrar och är upproriska,
kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.
Sions berg
21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26 Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27 Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29 ”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
Footnotes
- 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
- 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
- 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.
Jesaja 1
Svenska 1917
1 Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.
2 Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig.
3 En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet.
4 Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!
5 Var skall man mer slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt.
6 Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår, icke utkramade eller förbundna eller lenade med olja.
7 Edert land är en ödemark, edra städer äro uppbrända i eld, edra åkrar bliva i eder åsyn förtärda av främlingar; en ödeläggelse är det, såsom där främlingar hava omstörtat allt.
8 Allenast dottern Sion står kvar där, såsom en hydda i en vingård, såsom ett vaktskjul på ett gurkfält, såsom en inspärrad stad.
9 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.
10 Hören HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk.
11 Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.
12 När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?
13 Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.
14 Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.
15 Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;
16 tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.
17 Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.
18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.
19 Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.
20 Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.
21 Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.
23 Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem.
24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender.
25 Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm.
26 Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad».
27 Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet.
28 Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås.
29 Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära.
30 Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten.
31 Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.
© stichting BasisBijbel 2013 Gecorrigeerde tekst © 2015 Alle rechten voorbehouden Uitgegeven bij de ZakBijbelBond: 2016
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.