Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.

Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,

och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:

10 »Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe.»

11 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,

12 araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

13 Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.

14 Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --

15 de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.

16 Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.

17 Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

18 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.

19 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.

20 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:

21 Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

Profetia om Messias

Men denna mörka och hopplösa tid ska inte vara för alltid. Sebulons och Naftalis land har drabbats av Guds dom, men i framtiden ska dessa områden i Galileen och landet längs Jordan bli hedrat.

Folket som vandrar i mörker ska få se ett stort ljus. Över alla dem som bor i dödsskuggans land ska ett klart ljus lysa.

Israel ska bli mäktigt igen och fyllt av glädje. Man ska glädjas som under skördetiden och som när man efter en vunnen strid delar upp krigsbytet.

För Gud ska lossa kedjorna som binder hans folk och bryta sönder piskan som misshandlar deras ryggar, på samma sätt som han besegrade midjaniternas stora här med Gideons lilla armé.

På denna fridens dag ska det inte längre finnas något kvar som påminner om krig. Allt sådant ska brännas upp, skon som krigaren bar i striden, och manteln som sölades ner av blod.

Ett barn har blivit fött åt oss. Vi har fått en son av kunglig ätt. Regeringsmakten ska vila på hans axlar, och han ska kallas 'Underbar Rådgivare

Hans väldiga fridsrike ska aldrig upphöra att växa. Han ska regera från Davids tron i fullkomlig godhet och rättvisa, och han ska låta alla nationer i världen få uppleva rättvisa och fred. Detta kommer att ske därför att Herren, härskarornas Gud, har bestämt det!

8-10 Herren har talat till det stolta Israel, som säger att även om landet nu ligger i ruiner, ska vi bygga upp det så att det blir ännu bättre än det var. Det som var av tegel ska byggas upp i huggen sten, och vi ska ersätta de nerhuggna mullbärsfikonträden med cedrar!

11-12 Herrens svar på detta skryt är att dra samman era fiender mot er, arameerna i öster och filisteerna i väster, och med vidöppna gap ska de sluka Israel. Men inte ens då ska Herrens vrede mot er gå över. Han ska fortfarande ha sin arm lyft, beredd att slå.

13 Inte ens efter all denna bestraffning kommer ni att göra bättring och vända er till honom, härskarornas Gud.

14-15 Därför kommer Herren att en dag i ett enda slag göra av med Israels förnäma ledare och alla deras lögnaktiga profeter.

16 De har lett Herrens folk vilse.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män och inte bevisa barmhärtighet mot änkor och föräldralösa, för de är alla ogudaktiga och fulla av lögn. Hans vrede tar inte slut, utan hans hand är lyft för att slå dem allesammans.

18 Han ska bränna upp all denna ogudaktighet, dessa törnen och tistlar, som en väldig skog i ett moln av svart rök.

19-20 Landet ska färgas svart av branden, av Herrens, härskarornas Guds, vrede. Folket blir till bränsle på elden. Bröder kommer att slåss och stjäla varandras mat, men ändå får ingen nog. Ja, till slut ska de till och med äta sina egna!

21 Manasse ska kämpa mot Efraim och Efraim mot Manasse, och tillsammans ska de vända sig mot Juda. Men inte ens efter detta ska det vara slut på Guds vrede. Fortfarande ska hans hand vila tung över dem för att krossa dem.