Jesaja 65
Svenska 1917
65 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.
2 Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar --
3 ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,
4 som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl,
5 som säger: »Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.» De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt.
6 Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte,
7 både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte.
8 Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri», så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans.
9 Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri.
10 Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.
11 Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni,
12 eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt.
13 Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.
14 Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.
15 Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: »Sådan död give dig Herren, HERREN.» Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:
16 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i »den sannfärdige Guden», och den som svär i landet, han skall svärja vid »den sannfärdige Guden». Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon.
17 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.
18 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.
19 Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.
20 Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.
21 När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt.
22 När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.
23 De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.
24 Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.
25 Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.
Jesaja 65
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom och frälsning
65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3 ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4 De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5 De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6 Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7 för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8 Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Jag ska låta en ättling[a] gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[b]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13 Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.[c]
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25 Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.