Jesaja 64
Svenska 1917
64 O att du läte himmelen rämna och fore hitned, så att bergen skälvde inför dig,
2 likasom när ris antändes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, så att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovänner och folken darrade för dig!
3 O att du fore hitned med underbara gärningar som vi icke kunde vänta, så att bergen skälvde inför dig!
4 Aldrig någonsin har man ju hört, aldrig har något öra förnummit, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som vänta efter honom.
5 Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare. Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?
6 Vi blevo allasammans lika orena människor, och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad. Vi vissnade allasammans såsom löv, och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.
7 Ingen fanns, som åkallade ditt namn, ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte för oss och lät oss försmäkta genom vår missgärning.
8 Men HERRE, du är ju vår fader; vi äro leret, och du är den som har danat oss, vi äro allasammans verk av din hand.
9 Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE; och tänk icke evinnerligen på vår missgärning; nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.
10 Dina heliga städer hava blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, det har blivit uppbränt i eld; och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?
Jesaja 64
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Leran i krukmakarens hand
64 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!
2 Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.
3 Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.
4 Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.
5 Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar.Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?
6 Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.
9 Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!
10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.
11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.
12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica