Jesaja 6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.
2 Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
3 De ropade till varandra: Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet.
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.
5 Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.
6 Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.
7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.
8 Sedan hörde jag Herren fråga: Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå? Herre, jag vill gå! svarade jag. Sänd mig!
9 Han svarade: Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.
10 Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade.
11 Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna? frågade jag. Han svarade: Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och
12 alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!
13 Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott.
Jesaja 6
Svenska 1917
6 I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
2 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
3 Och den ene ropade till den andre och sade: »Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet.»
4 Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök.
5 Då sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
6 Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
7 Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: »Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»
8 Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade: »Se, här är jag, sänd mig.»
9 Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk: 'Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet'.
10 Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat.»
11 Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade: »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
12 Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten bliver stor i landet,
13 och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara en helig säd.»
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica