Jesaja 6
Svenska Folkbibeln
Profetens kallelse
6 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."
4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. 5 Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
Ty jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. 7 Med det rörde han vid min mun och sade:
"När nu detta har rört vid dina läppar,
har din missgärning tagits ifrån dig
och din synd är försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni skall höra och höra, men inte förstå,
och ni skall se och se, men inte begripa.
10 Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon,
hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade."
11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Till dess städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde och övergivet.
12 Herren skall sända folket långt bort,
och ödsligheten skall bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek,
av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.
Den stubben skall vara en helig säd."
Jesaja 6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.
2 Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
3 De ropade till varandra: Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet.
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.
5 Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.
6 Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.
7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.
8 Sedan hörde jag Herren fråga: Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå? Herre, jag vill gå! svarade jag. Sänd mig!
9 Han svarade: Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.
10 Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade.
11 Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna? frågade jag. Han svarade: Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och
12 alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!
13 Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica