Synd, bekännelse och frälsning

59 Se, Herrens hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa,
    hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
Nej, det är era missgärningar
    som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er.
Ty era händer är fläckade av blod,
    era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn,
    er tunga bär fram orättfärdighet.
Ingen åberopar rättfärdighet,
    ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn,
de går havande med olycka och föder fördärv.
De kläcker ut ormägg
    och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
    och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
Deras spindelnät duger inte till kläder,
sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
    deras händer utför våld.
Deras fötter hastar till det som är ont,
de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
    förödelse och förstöring råder på deras vägar.
Fridens väg känner de inte,
    rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
    ingen som går på dem vet vad frid är.

Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
    Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
    Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
    och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.

12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
    Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
    Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
    rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
    det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
    och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.

Detta såg Herren,
    och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
    han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
    och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
    vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
    och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.

21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.

Folkets synder, bekännelse och frälsning

59 Herrens arm är inte för kort för att rädda,
    hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.
Det är era synder som skiljer er från er Gud.
    För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er
        och lyssnar inte längre.
Era händer är fläckade av blod
    och era fingrar av synd.
Ni ljuger med era läppar,
    och på era tungor finns ondska.
Ingen frågar efter rättfärdighet
    och ingen dömer sanningsenligt.
De förtröstar på tomhet och talar lögn.
    De går havande med ofärd och föder olycka.
De kläcker ormägg
    och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
    om de krossas kommer det ut en orm.[a]
Deras väv duger inte till kläder,
    det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva.
Det de gör är orätt,
    våld är vad de utför.
Deras fötter skyndar till allt som är ont
    och är snara till att utgjuta oskyldigt blod.
De tänker ut onda planer,
    och deras väg kantas av våld och förödelse.
Fridens väg känner de inte till,
    och där de går fram finns ingen rätt.
De har slagit in på krokiga vägar,
    ingen som går där kan få någon frid.

Därför är rätten långt ifrån oss,
    och rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus, men det är mörkt,
    solsken, men vi vandrar i dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs vägen,
    vi famlar som om vi saknade ögon,
snavar mitt på dagen, som om det vore skymning.
    Bland de livskraftiga är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
    och kuttrar som sorgsna duvor.
Vi väntar på rättvisa,
    men det finns ingen,
på räddning,
    men den är långt ifrån oss.

12 Våra överträdelser hopar sig inför dig,
    våra synder vittnar mot oss.
Vi bär våra synder med oss,
    vi vet om våra missgärningar.
13 Vi har varit upproriska och förnekat Herren,
    vi har vänt oss bort från vår Gud.
Vi har talat våld och falskhet
    och viskat lögner som vi själva tänkt ut.
14 Rättvisan blir undanträngd,
    rättfärdigheten stannar på avstånd,
sanningen vacklar på torget,
    och ingen ärlighet får komma fram.
15 Sanningen finns inte,
    och den som skyr det onda blir plundrad.

Herren såg detta
    och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
    och han förundrades över att ingen grep in.
Då blev hans egen arm till räddning,
    hans rättfärdighet var hans stöd.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar
    och satte räddningen som hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och svepte in sig i harmens mantel.
18 Med vrede ska han betala sina fiender
    för vad de gjort,
han bestraffar sina motståndare
    och vedergäller fjärran länder.
19 Då ska man frukta Herrens namn
    och hans härlighet
från öster till väster,
    när han väller fram som en flodvåg
som Herrens Ande[b] driver fram.

20 ”Som befriare ska han komma till Sion,
    till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger Herren.

21 Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger Herren: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger Herren.

Footnotes

  1. 59:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 59:19 Eller: vind