Jesaja 52-56
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren ska föra hem sitt folk
52 Vakna, vakna,
klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
får komma in där.
2 Skaka dammet av dig,
res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
du fångna dotter Sion!
3 För så säger Herren:
”Ni såldes för ingenting,
och utan pengar ska ni köpas fria.”
4 Så säger Herren Gud:
”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
Sedan blev de förtryckta av Assyrien.
5 Och vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort för ingenting,
de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”
7 Så härligt det är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
med goda nyheter,
förkunnar fred,
bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är kung!”
8 Hör, dina vakter ropar
och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
Herren återvända till Sion.
9 Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
för Herren har tröstat sitt folk,
och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.
11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
Herrens lidande tjänare[a]
13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
Han var så vanställd
att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
och förstå något som de inte hört talas om.”
53 Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm[b]?
2 Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[c]
ska han få se ättlingar[d] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[e]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Sions upprättelse
54 ”Sjung av glädje, du ofruktsamma,
du som aldrig fött barn!
Stäm upp en glädjesång, ropa av glädje,
du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man, säger Herren.
2 Gör din tältplats större,
spänn ut dina tältdukar, snåla inte!
Förläng tältlinorna, förstärk pluggarna.
3 För du ska breda ut dig åt både norr och söder,
dina ättlingar ska fördriva de främmande folken
och ta ödelagda städer i besittning.
4 Var inte rädd! Du ska inte längre behöva skämmas.
Blygs inte, för du ska inte förödmjukas.
Du ska glömma din ungdoms skam
och inte mer komma ihåg förnedringen av att vara änka.
5 Din skapare är din man.
Härskarornas Herre är hans namn.
Han är din befriare, Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Herren ska kalla på dig igen,
du övergivna och bedrövade kvinna,
som gifte dig ung men blev förskjuten,
säger din Gud.
7 Jag övergav dig under en kort tid,
men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
8 I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.
9 På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.
11 Du plågade, du tröstlösa,
du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
och din grund med safirer.
12 Jag gör dina tinnar av rubiner,
portar av glänsande juveler
och murar av ädelstenar.
13 Alla dina barn ska undervisas av Herren,
och dina barn ska få leva i stor fred.
14 I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
utan vara långt från dig.
15 Om någon går till anfall mot dig,
så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
ska falla för dig.
16 Jag har skapat smeden,
som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
Jag skapar förgöraren som förstör.
17 Men inget vapen som smids mot dig
ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Herrens förbund består
55 Alla ni som är törstiga,
kom och drick vatten,
även om ni är utan pengar!
Kom och ät!
Kom och ta emot både mjölk och vin
utan pengar, utan att betala!
2 Varför lägger ni ut pengar på det som inte är bröd
och er lön på det som inte mättar?
Lyssna nu på mig, så får ni äta av det goda
och njuta av de rikaste rätter.
3 Kom till mig och lyssna!
Hör på mig, så ska ni få liv!
Jag upprättar ett evigt förbund med er
och ger er den trofasta nåd som jag gav David.
4 Jag gjorde honom till vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5 Du ska kalla på folkslag som du inte känner,
folk som inte känner dig ska skynda till dig
för Herren, din Guds skull,
Israels Helige, som förhärligar dig.”
6 Sök Herren, medan han låter sig finnas,
be till honom, när han är nära.
7 Må den gudlöse överge sin väg
och den som gör orätt ändra sina planer.
Må han vända om till Herren,
så förbarmar han sig över honom
Må han vända sig till vår Gud, för han vill förlåta allt.
8 ”Mina tankar är inte era tankar
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Liksom himlen är högre än jorden,
är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regn och snö faller ner från himlen
och inte återvänder utan vattnar jorden,
gör den bördig och grönskande
och ger säd att så och bröd att äta,
11 så är det också med ordet jag uttalar:
Det vänder inte tillbaka tomt
utan uträttar allt jag vill,
och det har framgång vart jag än sänder det.
12 Ni ska tåga ut med glädje
och ledas framåt i frid.
Bergen och höjderna ska brista ut i glädje inför er,
träden ute på fälten klappa i händerna.
13 I stället för törnsnår ska det växa cypresser,
och myrten i stället för nässlor.
Detta ska ske till Herrens ära
och vara ett evigt, oförgängligt tecken.”
Välsignelse till alla folk
56 Så säger Herren:
”Bevara det som är rätt
och gör det som är rättfärdigt,
för min räddning kommer snart,
och min rättfärdighet ska uppenbaras.
2 Lycklig är den som gör detta,
den som håller fast vid det,
den som håller sabbaten
och inte vanhelgar den,
den som håller sig ifrån att handla orätt.”
3 Främlingen som slutit sig till Herren
ska inte säga:
”Herren håller mig utanför sitt folk.”
Inte heller ska den kastrerade säga:
”Jag är bara ett förtorkat träd.”
4 För så säger Herren:
”De kastrerade som håller sabbaten,
de som gör vad som behagar mig
och håller fast vid mitt förbund,
5 dem ska jag i mitt hus och inom mina väggar
ge ett minnesmärke och ett namn
som är förmer än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt, oförgängligt namn.
6 Främlingar som sluter sig till Herren
och tjänar honom och älskar Herrens namn
och vill vara hans tjänare,
de som håller sabbaten och inte vanhelgar den
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem ska jag föra till mitt heliga berg
och låta dem glädjas i mitt bönehus.
Jag ska ta emot deras brännoffer och slaktoffer på mitt altare,
för mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.”
8 Herren, Herren, som samlar dem
som förskingrats från Israel, säger:
”Jag ska samla ännu fler
tillsammans med de redan samlade.”
De trolösa ledarna
9 Kom och ät, alla vilda djur,
kom, alla djur i skogen!
10 Israels vakter är blinda
och begriper ingenting.
De är hundar som inte kan skälla,
de ligger och drömmer och älskar att sova.
11 De är glupska hundar
och blir aldrig mätta.
De är herdar som inget fattar,
de går alla sin egen väg
och var och en tänker bara på sig och sitt
och är bara ute efter egen vinning.
12 ”Kom, jag ska hämta vin,
vi ställer till en dryckesfest!
I morgon blir det som idag,
eller till och med ännu bättre!”
Footnotes
- 52:13—53:12 Avsnittet är svårförståeligt och många detaljer i översättningen osäkra, t.ex. enligt Septuaginta: häpna i v. 15 är ett ord vars betydelse är oviss.
- 53:1 arm står för makt i hebreiskan.
- 53:10 Eller: När/Om du gör hans liv till ett skuldoffer.
- 53:10 Det hebreiska ordet är egentligen säd och kan också användas om ättlingar. Se not till 1 Mos 12:7.
- 53:11 Ordet ljuset står i Septuaginta och Jesajarullarna från Qumran.
Jesaja 52-56
Svenska 1917
52 Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
2 Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.
4 Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
5 Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
6 Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.
7 Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»
8 Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.
9 Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.
10 HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.
11 Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.
12 Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg. Jesaja, 53 Kapitlet Herrens tjänares lidande och förhärligande.
13 Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
14 Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
15 så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
53 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?
2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
3 Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet.
4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.
6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.
7 Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.
8 Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.
9 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.
10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.
11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.
12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.
54 Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN.
2 Vidga ut platsen för ditt tjäll, låt spänna ut tältet, under vilket du bor, och spar icke; förläng dina tältstreck och gör dina tältpluggar fastare.
3 Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning och åter befolka ödelagda städer.
4 Frukta icke, ty du skall ej komma på skam; blygs icke, ty du skall ej varda utskämd. Nej, du skall få förgäta din ungdoms skam, och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg.
5 Ty den som har skapat dig är din man, han vilkens namn är HERREN Sebaot; och Israels Helige är din förlossare, han som kallas hela jordens Gud.
6 Ty såsom en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av HERREN. Sin ungdomsbrud, vill någon förskjuta henne? säger din Gud.
7 Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig.
8 I min förtörnelses översvall dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din förlossare.
9 Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu: såsom jag då svor, att Noas flod icke mer skulle komma över jorden, så svär jag ock nu, att jag icke mer skall förtörnas på dig eller näpsa dig.
10 Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger HERREN; din förbarmare.
11 Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer,
12 jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar.
13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.
14 Genom rättfärdighet skall du bliva befäst. All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke på fördärv, ty sådant skall icke nalkas dig.
15 Om man då rotar sig samman till anfall, så kommer det ingalunda från mig; och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig, så skola de falla för dig.
16 Se, jag är den som skapar smeden, vilken blåser upp kolelden och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det; men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det.
17 Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld. Detta är HERRENS tjänares arvedel, den rätt de skola undfå av mig, säger HERREN.
55 Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk.
2 Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter.
3 Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David.
4 Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.
5 Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.
6 Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.
7 Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.
8 Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.
9 Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.
10 Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta,
11 så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun; det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.
12 Ty med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna.
13 Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.
56 Så säger HERREN: Akten på vad rätt är och öven rättfärdighet, ty min frälsning kommer snart, och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.
2 Säll är den människa, som gör detta, den människoson, som står fast därvid, den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den, och den som avhåller sin hand från att göra något ont.
3 Främlingen, som har slutit sig till HERREN, må icke säga så: »Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk.» Ej heller må den snöpte säga: »Se, jag är ett förtorkat träd.»
4 Ty så säger HERREN: De snöpta, som hålla mina sabbater och utvälja det mig behagar och stå fast vid mitt förbund,
5 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en åminnelse och ett namn, en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.
6 Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn och så vara hans tjänare, alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den, och som stå fast vid mitt förbund,
7 dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.
8 Så säger Herren, HERREN, han som församlar de fördrivna av Israel: Jag skall församla ännu flera till honom, utöver dem som redan äro församlade till honom.
9 I alla djur på marken, kommen och äten, ja, I alla skogens djur.
10 Väktarna här äro allasammans blinda, de hava intet förstånd; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra.
11 Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta. Ja, sådana människor äro herdar, dessa som intet kunna förstå! De vilja allasammans vandra sin egen väg; var och en söker sin egen vinning, alla, så många de äro.
12 »Kommen, jag skall hämta vin, och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en övermåttan härlig dag!»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.