Jesaja 5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herrens folk är hans vingård
5 Nu ska jag sjunga en sång om min älskades vingård.Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle.
2 Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och ett presskar. Sedan förväntade han sig en rik skörd, men skörden blev inte alls som han väntat sig.
3 Ni män i Jerusalem och Juda, nu ska ni döma mellan mig och min vingård!
4 Vad hade jag kunnat göra mer för den? Varför gav den dålig frukt i stället för god?
5 Jag ska riva ner staketen och låta vingården bli nertrampad av boskap och får.
6 Jag tänker inte beskära träden eller hacka upp jorden utan låta tistlar och törnen få växa fritt. Jag ska be molnen att inte längre sända regn.
7 Det här är en berättelse om Guds folk. De är vingården jag talade om. Israel och Juda är den plantering han älskade! Han väntade sig en skörd av rättvisa, men fann i stället blod och död. Han väntade rättfärdighet, men hörde bara ropen från människor i nöd.
8 Ni köper upp hus efter hus och lägger fält till fält, så att andra inte får någonstans att bo. Ni blir ensamma kvar.
9 Men Herren, härskarornas Gud, har bestämt ert öde. Med mina egna öron har jag hört honom säga: Många vackra hus ska ligga öde.
10 En stor vingård ska inte ge mer än några liter vin! Av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.
11 Det blir synd om er som går upp tidigt på morgonen för att sitta och dricka till långt fram på nätterna!
12 Ni ordnar med vacker musik till era dryckesfester. Men ni har inte något som helst intresse för Herren och hans verk.
13 Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.
14 I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.
15 På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,
16 men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.
17 På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.
18 Ve dem som inte kan skilja sig från sitt ogudaktiga liv.
19 De till och med förlöjligar den Helige och utmanar Herren att straffa dem. Skynda dig och straffa oss, Herre! säger de. Vi vill se vad du kan göra!
20 De förväxlar det goda med det onda. De gör svart till vitt och vitt till svart, surt till sött och sött till surt.
21 Ve dem som är visa och kloka i sina egna ögon!
22 Ve dem som är 'hjältar' när det gäller att dricka och skryta med hur mycket de tål.
23 De tar mutor för att förändra rättvisan. De låter den skyldige gå fri och sätter den oskyldige i fängelse.
24 Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.
26 Han ska sända en signal till de länder som ligger långt borta. Han ska vissla på dem som finns vid jordens ändar, och de ska genast skynda sig till Jerusalem.
27 De ska inte bli trötta, stappla eller stanna. Deras bälten är spända och deras skoremmar starka. De skyndar framåt utan att vila eller sova.
28 Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Gnistor flyger från hästarnas hovar, och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon och griper tag i sitt byte. De besegrar mitt folk och för bort det i fångenskap, utan att någon kan rädda det.
30 De ryter åt sina offer som havet ryter. Över hela Israel ligger ett täcke av mörker och sorg, och himlen är svart.
Jesaja 5
Svenska 1917
5 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
3 Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.
6 Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.
7 Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --
8 Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!
9 Från HERREN Sebaot ljuder det så i mina öron: Sannerligen, de många husen skola bliva öde; huru stora och sköna de än äro, skola de bliva tomma på invånare.
10 Ty en vingård på tio plogland skall giva allenast ett batmått, och en homers utsäde skall giva blott en efa.
11 Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!
12 Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.
13 Därför skall mitt folk oförtänkt föras bort i fångenskap; dess ädlingar skola lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14 Ja, därför spärrar dödsriket upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens yperste måste fara ditned, jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne.
15 Så bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade, ja, ödmjukade varda de högmodigas ögon.
16 Men HERREN Sebaot bliver hög genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17 Och lamm gå där i bet såsom på sin egen mark, och på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda.
18 Ve dem som draga fram missgärningsstraff med lögnens tåg och syndastraff såsom med vagnslinor,
19 dem som säga: »Må han hasta, må han skynda med sitt verk, så att vi få se det; må det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, så att vi förnimma det!»
20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!
21 Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!
22 Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker,
23 dem som giva den skyldige rätt för mutors skull, men beröva den oskyldige vad som är hans rätt!
24 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
25 Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
26 Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.
27 Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
28 Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.
29 Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.
30 Ett rytande över folket höres på den dagen, likt rytandet av ett hav; och skådar man ned på jorden, se, då är där mörker och nöd, och ljuset är förmörkat genom töcken.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica