Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Dom över Babylon

47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.

Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.

Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.

Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.

Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.

Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.

Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.

Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.

Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.

10 Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.

11 Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.

12 Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.

13 Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.

14 Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!

15 Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.

47 Stig ned och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, sätt dig på jorden utan tron, du kaldéernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig »den bortklemade och yppiga».

Tag till kvarnen och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benet, vada genom strömmarna.

Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. Hämnd skall jag utkräva och ej skona någon människa.

Vår förlossares namn är HERREN Sebaot, Israels Helige!

Sitt tyst och drag dig undan i mörkret, du kaldéernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad »konungarikenas drottning».

Jag förtörnades på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet förbarmande; på gamla män lät du ditt ok tynga hårt.

Du tänkte: »Jag skall evinnerligen förbliva en drottning» därför ville du ej akta på och tänkte ej på änden.

Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: »Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta såsom änka, aldrig veta av, vad barnlöshet är.»

Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast, på en och samma dag: både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig i fullaste mått, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besvärjelsers starka kraft.

10 Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte: »Ingen ser mig.» Din vishet och din kunskap var det, som förförde dig, så att du så sade i ditt hjärta: »Jag och ingen annan.»

11 Därför skall en olycka komma över dig, som du ej förmår besvärja bort, och ett fördärv skall falla över dig, som du icke skall kunna avvända; ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

12 Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster som du har mödat dig med från din ungdom; se till, om du så kan skaffa hjälp, om du så kan skrämma bort faran.

13 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må de nu träda fram, må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen och spana i stjärnorna och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde skall komma över dig.

14 Men se, de äro att likna vid strå som brännes upp i eld, de kunna icke rädda sitt liv ur lågornas våld. Detta är ju ingen koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid.

15 Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för. Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort, var och en åt sitt håll och ingen finnes, som frälsar dig.