Det stolta Babel faller

47 (A) Kom ner och sätt dig i stoftet,

        du jungfru dotter Babel.
    Sätt dig på jorden utan tron,
        du kaldeernas dotter,
    för man ska inte mer kalla dig
        den fina och förnäma.

Ta en kvarn[a] och mal mjöl,
        lägg av din slöja[b],
    lyft upp släpet, blotta benen,
        vada genom strömmarna.
(B) Din nakenhet ska blottas,
        din skam ska synas.
    Jag ska utkräva hämnd
        och inte skona någon.
(C) Vår återlösares namn
    är Herren Sebaot, Israels Helige!

Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,
        du kaldeernas dotter,
    för du ska inte mer kallas
        kungarikenas drottning.
(D) Jag blev vred på mitt folk,
    jag vanhelgade min arvedel
        och gav dem i din hand.
    Och du visade dem
        ingen barmhärtighet,
    du lät ditt ok tynga de gamla.
(E) Du tänkte:
    "Jag ska vara drottning
        för alltid!"
    Så du tog dig inte i akt
        och tänkte inte på slutet.

(F) Hör nu detta,
    du som lever i lyx,
        du som tronar så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan!
    Aldrig ska jag sitta som änka,
        aldrig veta av barnlöshet."
(G) Plötsligt ska båda dessa olyckor
    drabba dig, på en och samma dag:
        barnlöshet och änkestånd.
    I fullt mått ska de drabba dig,
        trots dina många trollkonster[c],
    trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du litade till din ondska och tänkte:
        "Ingen ser mig."
    Din vishet och kunskap
        förledde dig,
    och du sade i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan."
11 Därför ska en olycka drabba dig
        som du inte kan besvärja,
    ett fördärv ska falla över dig
        som du inte kan avvärja.
    Plötsligt ska förödelsen drabba dig,
        när du minst anar det.

12 Träd fram med dina besvärjelser
        och dina många trollkonster,
    som du har tröttat ut dig med
        sedan din ungdom.
    Kanske kan du få hjälp,
        kanske kan du skrämma bort
            faran?
13 Du har tröttat ut dig
        med dina många rådslag.
    Nu får de träda fram
        och rädda dig,
    de som mäter upp himlen
        och spanar i stjärnorna[d]
    och kungör månad för månad
        vad som ska komma över dig.
14 (H) Se, de är som strå
        som bränns upp i eld,
    de kan inte rädda sitt liv
        ur lågornas våld.
    Det är ingen koleld
        att värma sig vid,
    ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det med
        dem som du tröttade ut dig med,
    dem du har handlat med
        sedan din ungdom.
    De irrar bort var och en åt sitt håll,
        det finns ingen som räddar dig.

Footnotes

  1. 47:2 kvarn   Att mala mjöl med handkvarn (två stenar) var en slavinnas syssla (2 Mos 11:5).
  2. 47:2 slöja   En gift kvinnas kännetecken och rättighet.
  3. 47:9 många trollkonster   Babel var beryktat för sin tro på magi. Tusentals besvärjelsetexter har grävts fram.
  4. 47:13 spanar i stjärnorna   Astrologin uppkom i Babylonien redan under patriarktiden.

Dom över Babylon

47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
    du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
    du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
    den ljuvliga och den behagliga.
Ta en kvarn och mal din säd,
    ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
    vada genom strömmar.
Din nakenhet ska blottas
    och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
    och ingen människa kan hindra mig.”

Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
    Israels Helige.

”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
    du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
    kungarikenas drottning.
Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’
Men båda dessa öden ska drabba dig.
    På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
    I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
    och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
    och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
    och du tänkte för dig själv:
    ’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
    som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
    och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
    som du inte kunnat förutse.

12 Fortsätt du med dina besvärjelser
    och dina många trolldomskonster,
    som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
    kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
    Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
    som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
    som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
    Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
    som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
    och ingen räddar dig.

Footnotes

  1. 47:4 Se 4 Mos 35:12 med not.