Jesaja 46
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Babylons värdelösa avgudar
1-2 Babylons avgudar Bel och Nebo förs bort på oxkärror! Men titta! Djuren snubblar! Kärran välter! Gudarna faller ner på marken! Är det allt de kan göra? Om de inte ens kan rädda sig själva från ett sådant fall, hur ska de då kunna rädda dem som tillber dem för att komma undan Kores?
3 Hör på mig, ni som finns kvar i Israel! Jag har skapat er och haft omsorg om er sedan ni föddes.
4 Jag ska vara er Gud under hela er livstid, ja, även när ni blivit gamla och håret börjar bli grått. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och vara er Frälsare.
5 Vad i himlen eller på jorden kan ni jämföra mig med? Vem kan ni få tag i som är lik mig?
6 Vill ni jämföra mig med en avgudabild, som är tillverkad av silver och guld? Man lejer en guldsmed för att av sitt överflöd tillverka en gud! Sedan faller man ner och tillber!
7 Man måste bära den, för den kan inte gå själv, och där man ställer ner den måste den bli kvar! Om man ber till den får man inget svar. Den kan inget göra för den som är i svårigheter.
8 Glöm inte bort det, ni som är upproriska!
9 Glöm inte bort hur många gånger jag klart och tydligt talat om för er vad som ska hända i framtiden! För jag är Gud, bara jag, och det finns ingen som är lik mig.
10 Jag kan tala om vad som kommer att hända. Allt jag säger slår in, för jag gör allt vad jag vill.
11 Jag ska kalla på den snabba rovfågeln från östern, på Kores. Han ska komma och utföra mina befallningar. Jag har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra så.
12 Lyssna på mig, ni envisa och onda människor!
13 Jag erbjuder er min hjälp, inte i en avlägsen framtid, utan just nu! Jag är beredd att rädda er och bygga upp Jerusalem och Israel, som är min härlighet.
Jesaja 46
Svenska 1917
46 Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.
2 Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.
3 Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.
4 Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.
5 Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?
6 Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.
7 Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.
8 Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.
9 Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;
10 jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;
11 jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.
12 Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.
13 Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica