Assyriens fall och Sions räddning

33 (A) Ve dig, du härjare

        som själv inte har härjats,
    du förrädare
        som själv inte blivit förrådd!
    När du är färdig med att härja
        ska du själv bli härjad,
    när du har slutat förråda
        ska du själv bli förrådd.[a]

(B) Herre, förbarma dig över oss,
        vi hoppas på dig.
    Bli du vår[b] arm var morgon,
        vår frälsning i nödens tid.
(C) För det väldiga dånet flyr folken,
    inför ditt majestät
        skingras folkslagen.
(D) Man ska förse sig med byte från er,
        som när gräsmaskar förser sig.
    Så som gräshoppor störtar fram
        kastar han sig över det.

(E) Upphöjd är Herren,
        för han bor i höjden.
    Han uppfyller Sion med rätt
        och rättfärdighet.
(F) Han ska vara
        din framtids säkra grund,
    rik på frälsning,
        vishet och kunskap.
    Fruktan för Herren ska vara
        Sions skatt.

(G) Hör, deras hjältar klagar därute,
    fredsbudbärarna gråter bittert.
(H) Vägarna är öde,
        ingen går mer på stigarna.
    Han bryter fördrag, föraktar städer[c],
        tar ingen hänsyn till människor.
(I) Landet sörjer och försmäktar,
    Libanon blygs och tynar bort,
        Saron har blivit lik en ödemark,
    Bashans och Karmels skogar[d]
        fäller sina löv.

10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
    nu vill jag resa mig,
        nu vill jag visa min höghet.
11 (J) Med halm går ni havande,
        och ni föder strå.
    Er ande är en eld
        som kommer att förtära er.
12 Folken ska förbrännas till kalk,
    likt avhugget törne
        ska de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta,
        hör vad jag har gjort.
    Ni som är nära,
        lär känna min makt.
14 (K) Syndarna i Sion blir förskräckta,
        bävan griper de gudlösa.
    "Vem av oss kan härda ut
        vid en förtärande eld?
    Vem av oss kan bo
        vid en evig glöd?"
15 (L) Den som vandrar i rättfärdighet
        och talar vad rätt är,
    den som föraktar
        det som vinns genom förtryck
    och som avhåller sina händer
        från att ta mutor,
    den som stoppar till sina öron
        för att inte höra
            om blodsgärningar
    och sluter sina ögon
        för att inte se det onda,
16 (M) han ska bo på höjderna,
        klippfästen ska vara hans värn.
    Sitt bröd ska han få,
        vatten ska aldrig fattas honom.

17 En kung i sin skönhet
        ska dina ögon se,
    de ska blicka ut
        över ett vidsträckt land.
18 (N) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
        på skräckens tid:
    "Var är nu skrivarna,
        var är skatteindrivarna,
    var är de som räknade tornen?"
19 (O) Du slipper då se det vildsinta folket,
    folket med obegripligt språk
        som ingen kunde förstå,
    vars stammande tungomål
        ingen kunde tyda.

20 (P) Se på Sion, våra högtiders stad!
    Dina ögon ska skåda Jerusalem,
            en säker boning,
        ett tält som inte flyttas bort.
    Dess tältpinnar
        ska aldrig ryckas upp,
    och av dess tältlinor
        ska ingen enda brista,
21 för Herren ska vara där
        i sitt majestät.
    Han ska vara för oss
        som floder och breda strömmar.
    Inget skepp med åror
        ska där gå fram,
    inget mäktigt skepp
        färdas däröver,
22 för Herren är vår domare,
    Herren är vår lagstiftare,
        Herren är vår kung.
    Han är den som frälser oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
    de håller inte masten stadig,
        seglet är inte spänt.
    Då ska mycket rövat gods utskiftas,
        även de lama ska då ta byte.
24 (Q) Och ingen av invånarna ska säga:
        "Jag är sjuk."
    Folket som bor där
        har fått sin synd förlåten.

Footnotes

  1. 33:1 härjare   En av de assyriska kungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f Kr, kap 36-37).
  2. 33:2 vår   Andra handskrifter: "deras".
  3. 33:8 städer   Andra handskrifter (Qumran): "vittnen".
  4. 33:9 Libanon … Saron … Bashans och Karmels skogar   Bördiga områden i Israels utkanter åt norr, väster, nordost och nordväst.

Herren är en domare

33 Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.

Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!

Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.

Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.

Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.

Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.

Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.

Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.

Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.

10 Men Herren säger: Jag ska resa mig och visa min styrka.

11 Ni assyrier kommer inte att vinna någonting genom alla era ansträngningar. Er egen andedräkt kommer att förvandlas till eld och döda er.

12 Era trupper ska brännas till aska precis som törnen som huggs ner och kastas i elden.

13 Hör här, vad jag har gjort, ni folk som bor långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!

14 Syndarna bland mitt folk darrar av fruktan. Vem kan bo i närheten av denna eviga eld som förtär allt? ropar de.

15 Men jag ska säga er vilka som kan bo där: Alla de som är ärliga och uppriktiga, de som avstår från orättfärdig handel, de som inte tar mutor, de som inte deltar i sammansvärjningar mot någons liv och de som vägrar smida onda planer.

16 Alla dessa ska kunna bo på höjderna. Bergens klippor ska vara deras skydd och trygghet. De ska bli försedda med mat och få allt vatten de behöver.

17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.

18 Din tanke ska då gå tillbaka till den fruktansvärda tid då de assyriska officerarna krävde skatt och hade makten över den intagna staden.

19 Men nu slipper du se dem. Detta fräcka och hänsynslösa folk, som talar ett främmande språk, finns inte längre.

20 I stället ska du få uppleva Jerusalem i fred, en plats där man tillber Gud, en stilla och fridfull stad.

21 Herren ska vara en trygghetens flod för oss, en flod som ingen kan komma över.

22 För Herren är vår domare, vår lagstiftare och vår kung. Han ska ta hand om oss och rädda oss.

23 Fiendens segel hänger slaka på brutna master, med tåg som inte går att använda. Krigsbytet ska delas bland Guds folk. Till och med de lama ska vara med och få sin del.

24 Ingen i Israel ska längre säga: Jag är sjuk och hjälplös, för Herren ska förlåta det dess synder och välsigna det.