Rättfärdighetens rike

32 (A) Se, en kung ska regera

        i rättfärdighet,
    furstar ska styra med rättvisa.
(B) En man ska vara som en tillflykt
        i stormen,
    som ett skydd mot störtskuren,
        som vattenbäckar i en ödemark,
    som skuggan av en väldig klippa
        i ett törstigt land.
(C) De som har ögon att se med
        ska inte vara förblindade,
    de som har öron att höra med
        ska lyssna.
De obetänksammas hjärtan
        ska förstå kunskap,
    och de stammandes tunga
        ska tala flytande och klart.
Dåren ska då inte mer kallas ädel,
    girigbuken inte kallas generös.
(D) För en dåre talar dårskap,
        hans hjärta gör det som är orätt,
    så att han handlar ogudaktigt
        och sprider villoläror
            om Herren.
    Han svälter ut den hungriges själ
        och hindrar den törstige
            från att dricka.
(E) Girigbukens vapen är onda,
        han tänker ut ondskefulla planer
    för att fördärva de betryckta
        med lögnaktiga ord
    och den fattige
        när han vädjar om rättvisa.
Men den ädle tänker ädla tankar,
    han står fast vid det som är ädelt.

Dom och upprättelse

Ni kvinnor som är så säkra,
        res er upp och hör min röst!
    Ni självsäkra döttrar,
        lyssna till mina ord!
10 När dagar lagts till år ska ni darra,
        ni som är så sorglösa,
    för vinskörden uteblir,
        ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni säkra,
        darra, ni sorglösa,
    lägg av era kläder och blotta er,
        bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er mot brösten och klaga
    över de vackra fälten,
        över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
        där törne och tistel skjuter upp,
    över glädjens alla boningar
        i den yra staden.
14 (F) För palatset blir övergivet,
        den folkrika staden lämnas öde.
    Ofelhöjden[a] med tornet förvandlas
        till grotthålor för evigt,
    till glädje för vildåsnor
        och bete för hjordar –
15 (G) tills Anden från höjden
        blir utgjuten över oss
    och öknen blir ett bördigt fält,
        och det bördiga fältet
            räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
    rättfärdigheten bo
        på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
        ska vara frid,
    och rättfärdighetens verk
        vara ro och trygghet för evigt.
18 (H) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
    i trygga boningar
        och på säkra viloplatser.
19 (I) Men hagel ska falla när skogen fälls,
    och staden ska bli
        djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
        som kan så vid alla vatten
    och låta oxen och åsnan
        fritt ströva omkring.

Footnotes

  1. 32:14 Ofelhöjden   Ås söder om tempelberget där Jerusalems äldsta delar är byggda.

Det rättfärdiga riket

32 En kung ska regera i rättfärdighet
    och furstar styra med rättvisa.
Var man ska då vara som en tillflykt i stormen
    och som ett skydd för stormvinden,
som vattenströmmar i ödemarken
    och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land.

Då ska de seendes ögon inte slutas,
    och de som hör ska lyssna.
De tanklösa ska förstå och få kunskap,
    och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.
Dåren ska inte längre kallas ädel
    och skurken inte längre respekteras.
För en dåre talar dårskap,
    han är upptagen med det som är orätt,
han agerar gudlöst
    och talar lögner om Herren.
Han lämnar den hungrande i sin svält
    och låter inte den törstande dricka.
Skurkens metoder är onda
    och han gör upp onda planer
för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal,
    när de fattiga vädjar om rättvisa.
Men en ädel människa har ädla planer
    och står för det som är ädelt.

Ni kvinnor som är så sorglösa,
    hör på mig!
Ni döttrar som är så säkra,
    lyssna på vad jag har att säga!
10 Inom drygt ett år kommer ni att darra,
    ni sorglösa.
Vinskörden kommer att slå fel,
    och frukten uteblir.
11 Bäva, ni sorglösa kvinnor,
    darra, ni säkra!
Ta av er alla era kläder
    och klä er i säcktyg!
12 Sörj över era bördiga åkerfält
    och över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks marker,
    där törnen och tistlar växer fram,
och över alla glädjefyllda hus
    och den muntra staden.
14 Befästningen ska överges,
    den befolkade staden tömmas.
Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid,
    till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,
15 tills Anden från höjden utgjuts över oss.
    Då ska öknen bli bördig mark
och åkrarna betraktas som skog.
16     Rätten ska bo i öknen
och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.
17     Rättfärdigheten ger frid,
dess frukt är lugn och trygghet för evigt.
18     Mitt folk ska bo på fridfulla ställen,
i trygga hem,
    på ostörda viloplatser,
19 Men det ska hagla när skogen fälls
    och staden jämnas med marken.
20 Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
    och låter er boskap och era åsnor beta fritt.

32 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.