Add parallel Print Page Options

Herren ska befria Israel

27 På den dagen ska Herren ta sitt fruktade svärd och straffa Leviatan, ormen, som rör sig så kvickt, den ringlande ormen, havets drake.

På den dag då Israel befrias ska man sjunga:

Israel är min vingård. Jag, Herren, ska sköta de fruktbara vinrankorna. Jag ska vattna dem och vaka över dem dag och natt för att hålla fienden borta.

4-5 Min vrede är borta. Om jag upptäcker törnen och tistlar bland dem, ska jag bränna upp detta. Men låt dem söka sig till mig för att få ro och beskydd.

Den dag kommer, då Israel ska slå rot, knoppas och blomma för att fylla hela jorden med sin frukt!

7-8 Har Gud straffat Israel lika hårt som han straffade dess fiender? Nej, han har förgjort dess fiender, men Israel har han straffat genom att föra bort det i fångenskap långt från hemlandet, som om det drivits bort av den heta ökenvinden.

Varför gjorde Gud så? Jo, för att rena Israel från all synd och befria det från avgudar och avgudaaltaren. Dessa gudar kommer aldrig mer att bli dyrkade.

10 De befästa städerna kommer att ligga tysta och tomma. Husen är övergivna, på gatorna växer gräs och boskap strövar omkring och äter upp allt grönt på träd och buskar.

11 När en gren har torkat bryts den av och eldas upp som ved. Sådant är mitt folk, dåraktigt och oförståndigt, för de vänder sig bort från Gud. Därför kommer inte han som skapat dem att tycka synd om dem eller visa dem barmhärtighet.

12 Men den dag kommer när Herren ska samla dem en och en, som man plockar ax efter tröskningen, ett efter ett, ända från Eufrat och till Egyptens gräns.

13 På den dagen ska en mäktig basun ljuda, och många som är nära att gå under i Assyrien och Egypten ska bli räddade och föras tillbaka till Jerusalem. Där ska de tillbe Herren på hans heliga berg.

27 På den tiden skall HERREN med sitt svärd, det hårda, det stora och starka, hemsöka Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall dräpa draken, som ligger i havet.

På den tiden skall finnas en vingård, rik på vin, och man skall sjunga om den:

Jag, HERREN, är dess vaktar, åter och åter vattnar jag den. För att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag.

Jag vredgas icke på den; nej, om tistel och törne ville begynna strid, så skulle jag gå löst därpå och bränna upp alltsammans.

Eller ock måste man söka skydd hos mig och göra fred med mig; ja, fred måste man göra med mig.

I tider som komma skall Jakob skjuta rötter och Israel grönska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.

Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare? Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?

Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det, väl ryckte han bort det med sin hårda vind, på östanstormens dag;

men därför kan ock Jakobs missgärning då bliva försonad och deras synds borttagande då giva fullmogen frukt, när alla stenar i deras altaren äro förstörda -- såsom då man krossar sönder kalkstycken -- och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.

10 Se, den fasta staden ligger öde, den har blivit en folktom plats, övergiven såsom en öken, kalvar gå där i bet och lägra sig där och avbita de kvistar där finnas.

11 Och när grenarna äro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och göra upp eld med dem. Ty detta är icke ett folk med förstånd; därför visar deras skapare dem intet förbarmande, och deras danare dem ingen misskund.

12 Och det skall ske på den tiden att HERREN anställer en inbärgning, från den strida floden intill Egyptens bäck; och I skolen varda insamlade, en och en, I Israels barn.

13 Och det skall ske på den tiden att man stöter i en stor basun; och de som hava varit borttappade i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land, de skola då komma; och de skola tillbedja HERREN på det heliga berget i Jerusalem.