Add parallel Print Page Options

Herren ska befria Israel

27 På den dagen ska Herren ta sitt fruktade svärd och straffa Leviatan, ormen, som rör sig så kvickt, den ringlande ormen, havets drake.

På den dag då Israel befrias ska man sjunga:

Israel är min vingård. Jag, Herren, ska sköta de fruktbara vinrankorna. Jag ska vattna dem och vaka över dem dag och natt för att hålla fienden borta.

4-5 Min vrede är borta. Om jag upptäcker törnen och tistlar bland dem, ska jag bränna upp detta. Men låt dem söka sig till mig för att få ro och beskydd.

Den dag kommer, då Israel ska slå rot, knoppas och blomma för att fylla hela jorden med sin frukt!

7-8 Har Gud straffat Israel lika hårt som han straffade dess fiender? Nej, han har förgjort dess fiender, men Israel har han straffat genom att föra bort det i fångenskap långt från hemlandet, som om det drivits bort av den heta ökenvinden.

Varför gjorde Gud så? Jo, för att rena Israel från all synd och befria det från avgudar och avgudaaltaren. Dessa gudar kommer aldrig mer att bli dyrkade.

10 De befästa städerna kommer att ligga tysta och tomma. Husen är övergivna, på gatorna växer gräs och boskap strövar omkring och äter upp allt grönt på träd och buskar.

11 När en gren har torkat bryts den av och eldas upp som ved. Sådant är mitt folk, dåraktigt och oförståndigt, för de vänder sig bort från Gud. Därför kommer inte han som skapat dem att tycka synd om dem eller visa dem barmhärtighet.

12 Men den dag kommer när Herren ska samla dem en och en, som man plockar ax efter tröskningen, ett efter ett, ända från Eufrat och till Egyptens gräns.

13 På den dagen ska en mäktig basun ljuda, och många som är nära att gå under i Assyrien och Egypten ska bli räddade och föras tillbaka till Jerusalem. Där ska de tillbe Herren på hans heliga berg.

Israels befrielse

27 På den dagen ska Herren

med sitt fruktade, stora, starka svärd
    straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
    och döda odjuret i havet.

Herrens vingård, Israel

Sjung på den dagen

om den underbara vingården:
    ”Jag, Herren, sköter om den.
    Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
    för att ingen ska skada den.
    Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
    så ger jag mig i strid mot den
    och bränner upp alltsammans,
om man nu inte söker beskydd hos mig
    för att sluta fred med mig.
    Ja, måtte man sluta fred med mig.”

I kommande tider ska Jakob slå rot,
    Israel ska knoppas och blomma,
för att fylla hela världen med frukt.

Har han slagit dem
    som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpt dem
    som dess dråpare blev dräpta?
Nej, du stred mot folket
    genom att föra bort det i fångenskap,
de drevs bort med hans stormvind,
    som när den heta östanvinden blåser.
Så blir också Jakobs skuld försonad,
    och detta är priset för borttagandet av hans synd:
Han låter altarnas stenar
    krossas som kalkstenar,
och asherapålarna och rökelsealtarna
    ska aldrig resas igen.
10 Den befästa staden ligger öde,
    en övergiven boplats,
ödslig som en öken.
    Där betar och lägger sig kalvarna
och äter upp kvistarna.[a]
11     När grenarna har torkat bryts de av,
och kvinnor kommer
    och gör upp eld med dem.
Sådant är detta folk, oförståndigt.
    Därför visar deras Skapare ingen barmhärtighet mot dem,
han som format dem visar ingen nåd.

12 Men den dagen ska Herren tröska, från Eufrat och till Egyptens gränsflod, och plocka er samman en efter en, ni israeliter. 13 På den dagen ska ett mäktigt horn ljuda, och de som försvunnit i Assyrien ska komma, liksom de som skingrats i Egypten, och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.

Footnotes

  1. 27:10 Grundtextens innebörd i versens sista del är osäker.