Lovsång

26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:

Vi har en stark stad.
    Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
Öppna portarna,
    så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
Förtrösta på Herren till evig tid,
    ty Herren Herren är en evig klippa.
Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
    Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
Den trampas ner under fötterna,
    fattigas fötter, svagas steg.

Den rättfärdiges väg är jämn,
    du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
Ja, på dina domars väg, Herre,
    väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
    står vår själs längtan.
Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
    Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
    lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
    men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
    ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
    de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.

15 Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
    de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
    då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
    men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.

19 Dina döda skall bli levande,
    mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
    ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
    och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.

Juda lovsjunger Herren

26 På den dagen ska hela Juda land sjunga denna sång:Vår stad är stark! Vi är omgivna av Guds frälsnings murar!

Öppna portarna så att de nationer som älskar Herren kan komma in.

Alla dem som är uthålliga i sin tro vill han bevara i fullkomlig frid.

Lita alltid på Herren Gud, för hos honom finns den eviga styrkan!

Han ödmjukar de stolta och slår ner dem. Väldiga städer krossar han till grus, och deras murar låter han rasa samman,

men de fattiga och ödmjuka kan vandra fram där i frihet.

För de rättfärdiga är vägen jämn. Gud har jämnat ut den framför dem.

Herre, vi vill göra din vilja! Våra hjärtan längtar efter att få förhärliga ditt namn.

Hela natten söker jag dig. Jag söker Herren av uppriktigt hjärta, för det är bara när du dömer och straffar, som människorna vänder om från sin ondska och gör det som är rätt.

10 Att du är god mot de onda hjälper inte. De fortsätter i sin ogudaktighet och bryr sig inte om ditt majestät.

11 De lyssnar inte när du varnar, och de ser inte din hand som är lyft mot dem. Visa dem hur mycket du älskar ditt folk! Då kanske de kommer att skämmas. Ja, låt dem brinna i den eld som är avsedd för dina fiender!

12 Herre, ge oss en varaktig fred. Allt vi har och allt vi är kommer från dig!

13 Herre, vår Gud, en gång dyrkade vi andra gudar, men nu tillber vi bara dig.

14 De som vi förut tillbad och tjänade är döda och borta och kommer aldrig mer igen. Du kom och förgjorde dem, och nu är de för länge sedan bortglömda.

15 Du har gjort vårt folk stort och mäktigt. Du har utvidgat vårt lands gränser!

16 Herre, i sina svårigheter sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.

17 Vi plågades, som kvinnor i födslovåndor ropade vi och vred oss i smärta.

18 Vi kämpade, men till ingen nytta. Trots alla våra försök har vi inte lyckats vara ett föredöme för världen.

19 Men vi har ditt löfte att de som vilar i graven ska vakna upp och sjunga av glädje! Livets ljus från Gud ska en dag falla över dem som dagg!

20 Gå hem, mitt folk, gå in i era hus och lås dörrarna om er! Göm er en stund, tills Guds vrede över hans fiender har ebbat ut.

21 Se! Herren kommer från himlen för att straffa jordens folk för deras synder. Jorden ska inte längre kunna dölja blodet från de slagna. De skyldiga ska bli avslöjade.