Svar till budbärarna från Nubien

18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
    Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
    i landet som delas av floder.
Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
Ty så har Herren sagt till mig:
    "I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
Ty innan skördetiden är inne,
    när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
Allt skall lämnas
    till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
    På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.

På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot
från det resliga folket med glänsande hy,
från folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
    i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.

Profetia över Kus

18 Ve dig, du land av gräshoppor längs Kus floder,

som skickar sändebud med snabba papyrusbåtar över Nilen! Gå, ni snabbfotade budbärare, till ett välväxt och ståtligt folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder. Detta är ett budskap till dig:

Ni, alla folk på jorden, lägg märke till det stridsbanér jag reser på bergen, och lyssna till stridstrumpeten när den ljuder.

Detta säger Herren till mig: Jag ska vara stilla och bara se på från min plats i solskenets skimrande hetta och från daggens moln, när det sänker sig över skörden.

Men innan ni börjar anfallet, medan era planer är som mogna druvor, ska han skära av er som med en vass kniv. Han ska ta bort alla vinrankor som grenar ut sig.

Era stora arméer ska bli kvar på fälten och till mat för bergens fåglar och vilda djur. Gamar ska slita i kropparna hela sommaren, och rovdjur ska gnaga på benen hela vintern.

Men det ska komma en tid, när detta välväxta och ståtliga folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder, ska bära fram gåvor till Herren, härskarornas Gud, i Jerusalem, där hans namn finns.