Jesaja 17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Profetia över Syrien
17 Detta är Guds budskap till Damaskus, Arams huvudstad:Se, Damaskus är borta! Staden finns inte längre. Bara en hög ruiner!
2 Aroers städer är övergivna. Där betar får, och de lägger sig ner lugnt och stilla. Ingen finns som kan störa dem.
3 Israels styrka och Damaskus makt ska ta slut, och det som finns kvar av Aram ska förstöras. På samma sätt som Israels härlighet försvunnit, ska nämligen också deras härlighet försvinna, förklarar Herren, härskarornas Gud.
4 Ja, Israels härlighet ska fördunklas, när fattigdomen smyger sig över landet.
5 Israel ska vara lika tomt och övergivet som de skördade sädesfälten i Refaimsdalen.
6 Bara några få människor ska bli kvar, som kvarblivna oliver på träd som redan skördats - två eller tre i trädets topp och fyra eller fem längst ut på grenarna.
7 Då ska de till sist tänka på sin Skapare och Gud och få respekt för den Helige i Israel.
8 De ska inte längre be sina avgudar om hjälp och inte heller dyrka de gudar de själva har tillverkat. De ska inte längre ha något till övers för bilderna av Astarte och solgudarna.
9 Deras största städer, som de övergav för Israels skull, ska ligga övergivna, igenväxta och förödda.
10 Varför? Därför att du vänt dig bort från den Gud som kan rädda dig, från den klippa där du kan få skydd. Därför ska du aldrig få skörda, även om du planterar de dyrbaraste plantor.
11 Inte ens om de växer så fint att de blommar redan samma dag du planterat dem. Din enda skörd ska vara sorg och obotlig plåga.
12 Se på alla de nationer som stormar fram mot Guds land!
13 Men även om de ryter som vågor när de bryts invid land, ska Gud ändå tysta dem. De kommer att fly, spridda som agnar för vinden och som flygsand.
14 På kvällen väntar Israel i skräck, men i gryningen är dess fiender döda. Det är den rättvisa lönen för dem som plundrar och förgör Guds folk.
Jesaja 17
Svenska 1917
17 Utsaga om Damaskus. Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad; det skall falla och bliva en stenhop.
2 Aroers städer varda övergivna; de bliva tillhåll för hjordar, som lägra sig där ostörda.
3 Det är förbi med Efraims värn, med Damaskus' konungadöme och med kvarlevan av Aram. Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet, säger HERREN Sebaot.
4 Och det skall ske på den tiden att Jakobs härlighet vändes i armod, och att hans feta kropp bliver mager.
5 Det går, såsom när skördemannen samlar ihop säden och med sin arm skördar axen; det går, såsom när man plockar ax i Refaims-dalen:
6 en ringa efterskörd lämnas kvar där, såsom när man slår ned oliver, två eller tre bär lämnas kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger HERREN, Israels Gud.
7 På den tiden skola människorna blicka upp till sin Skapare och deras ögon se upp till Israels Helige.
8 Människorna skola ej vända sin blick till de altaren som deras händer hava gjort; på sina fingrars verk skola de icke se, icke på Aserorna eller på solstoderna.
9 På den tiden skola deras fasta städer bliva lika de övergivna fästen i skogarna och på bergstopparna, som övergåvos, när Israels barn drogo in; allt skall bliva ödelagt.
10 Ty du har förgätit din frälsnings Gud, och du tänker icke på din fasta klippa. Därför planterar du ljuvliga planteringar och sätter i dem främmande vinträd.
11 Och väl får du dem att växa högt samma dag du planterar dem, och morgonen därefter får du dina plantor att blomma, men skörden försvinner på hemsökelsens dag, då plågan bliver olidlig.
12 Hör, det brusar av många folk, det brusar, såsom havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar, såsom väldiga vatten dåna.
13 Ja, det dånar av folkslag, såsom stora vatten dåna. Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran; de jagas bort såsom agnar för vinden, uppe på bergen, och såsom virvlande löv för stormen.
14 När aftonen är inne, se, då kommer förskräckelsen, och förrän morgonen gryr, äro de sin kos. Detta bliver våra skövlares del, våra plundrares lott.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica