Add parallel Print Page Options

Profetia över Syrien

17 Detta är Guds budskap till Damaskus, Arams huvudstad:Se, Damaskus är borta! Staden finns inte längre. Bara en hög ruiner!

Aroers städer är övergivna. Där betar får, och de lägger sig ner lugnt och stilla. Ingen finns som kan störa dem.

Israels styrka och Damaskus makt ska ta slut, och det som finns kvar av Aram ska förstöras. På samma sätt som Israels härlighet försvunnit, ska nämligen också deras härlighet försvinna, förklarar Herren, härskarornas Gud.

Ja, Israels härlighet ska fördunklas, när fattigdomen smyger sig över landet.

Israel ska vara lika tomt och övergivet som de skördade sädesfälten i Refaimsdalen.

Bara några få människor ska bli kvar, som kvarblivna oliver på träd som redan skördats - två eller tre i trädets topp och fyra eller fem längst ut på grenarna.

Då ska de till sist tänka på sin Skapare och Gud och få respekt för den Helige i Israel.

De ska inte längre be sina avgudar om hjälp och inte heller dyrka de gudar de själva har tillverkat. De ska inte längre ha något till övers för bilderna av Astarte och solgudarna.

Deras största städer, som de övergav för Israels skull, ska ligga övergivna, igenväxta och förödda.

10 Varför? Därför att du vänt dig bort från den Gud som kan rädda dig, från den klippa där du kan få skydd. Därför ska du aldrig få skörda, även om du planterar de dyrbaraste plantor.

11 Inte ens om de växer så fint att de blommar redan samma dag du planterat dem. Din enda skörd ska vara sorg och obotlig plåga.

12 Se på alla de nationer som stormar fram mot Guds land!

13 Men även om de ryter som vågor när de bryts invid land, ska Gud ändå tysta dem. De kommer att fly, spridda som agnar för vinden och som flygsand.

14 På kvällen väntar Israel i skräck, men i gryningen är dess fiender döda. Det är den rättvisa lönen för dem som plundrar och förgör Guds folk.

Profetia över Damaskus och Efraim

17 Profetia om Damaskus:

”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,
    bara en hög ruiner.
Aroers städer är övergivna.
    Där lägger sig hjordar,
och ingen skrämmer dem.
    Efraims befästa stad ska försvinna,
likaså Damaskus kungamakt
    och det som finns kvar av Aram.
Det ska gå med dem
    som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.
”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen
    och hans fetma smälta bort.
Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
    och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
    Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
    – två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
Då ska människorna se på sin Skapare
    och rikta sina blickar mot Israels Helige.
De ska inte längre vända sig till de altaren
    som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.

Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[a] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.

10 För du har glömt din frälsnings Gud,
    inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
    från främmande länder.
11 Samma dag som du planterar dem
    börjar de spira och skjuta nya skott.[b]
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
    med sin outhärdliga smärta[c].

12 Hör hur folkmassorna larmar,
    som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
    men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
    likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14     På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
    Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.

Footnotes

  1. 17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav.
  2. 17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
  3. 17:11 Grundtextens innebörd är osäker.