Fortsättning av profetian om Moab

16 (A) Sänd lamm[a] till landets herre

    från Sela genom öknen
        till dottern Sions berg.
Som flyende fåglar utkastade
        ur fågelboet
    kommer Moabs döttrar
        till Arnons vadställen.
"Ge oss råd, döm oss rättvist.
    Låt din skugga vara som natten
        nu mitt på dagen.
    Göm de fördrivna,
        röj inte flyktingarna!
Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
    var[b] ett gömställe för dem
        undan fördärvaren.
    När utpressaren inte finns mer,
        skövlingen är slut
    och förtryckaren försvunnen
        ur landet,
(B) då ska en tron befästas
        genom nåd.
    I trohet ska en furste sitta
        på den i Davids hydda,
    en som söker det rätta
        och främjar rättfärdighet."

Vi har hört om Moabs stolthet,
        hur stolt han är,
    om hans högfärd, högmod
        och våldsamma vrede,
    och hans tomma skryt.
Därför ska Moab jämra sig över Moab.
    Alla ska jämra sig.
        Över Kir-Haresets russinkakor
    ska ni sucka i djup bedrövelse,
(C) för Heshbons fält tynar bort,
        liksom Sibmas vinstockar.
    Deras ädla druvor slogs till marken
        av folkens herrar.
    Deras rankor nådde
            ända till Jaeser
        och bredde ut sig i öknen,
    deras grenar sträckte sig ut
        över havet.
Därför gråter jag
    över Sibmas vinstockar,
        så som Jaeser gråter.
    Med mina tårar tänker jag
        dränka dig, Heshbon,
            och dig, Eleale.
    Glädjeropen över din mogna frukt
        och din kornskörd har upphört.
10 (D) Glädje och fröjd har försvunnit
        från de bördiga fälten
    och i vingårdarna hörs ingen sång,
        inget jubel.
    Ingen trampar vin i pressarna,
        på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (E) Därför klagar mitt inre
        som en harpa över Moab,
    mitt innersta över Kir-Heres.
12 (F) För hur Moab än träder upp
    på offerhöjden
        och arbetar sig trött där,
    hur han än går
        till sin helgedom och ber,
    så uträttar han ingenting med det.

13 (G) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.

Footnotes

  1. 16:1 Sänd lamm   Moab hade bra bete (4 Mos 32:1) och hade sänt tribut i lamm förut (2 Kung 3:4).
  2. 16:4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig, var   Andra handskrifter: "Låt mina fördrivna bo hos dig, var för Moab".

Moab krossas för sin stolthet

16 Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.

Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.

Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!

4-5 Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung.

Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!

Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,

över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.

Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.

10 Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.

11 Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.

12 Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.

13-14 Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.