Jesaja 10
Svenska 1917
10 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I
2 för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till edert byte och plundra de faderlösa.
3 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag, när ovädret kommer fjärran ifrån? Till vem viljen I fly för att få hjälp, och var viljen I lämna edra skatter i förvar?
4 Om man ej böjer knä såsom fånge, så måste man falla bland de dräpta. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
5 Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
7 Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.
8 Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
9 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?
10 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
11 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
13 Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
14 Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.»
15 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
16 Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.
17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.
18 Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
19 De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.
20 På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.
21 En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.
23 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.
24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.
27 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.
28 Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.
29 De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!
31 Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.
32 Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
33 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.
34 Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige. kvarleva skall omvända sig.
Jesaja 10
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Gud ska straffa Assyrien
10 Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,
2 så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.
3 Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?
4 Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.
5-6 Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.
7 Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.
8 Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.
9 Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis, kommer han att säga. Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.
10 Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.
11 När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där.
12 När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod
13 och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.
14 Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!
15 Men Herren säger: Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?
16 Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.
17 Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.
18 Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.
19 Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!
20 Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.
21 En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.
22 Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.
23 Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.
24 Därför, säger Herren, härskarornas Gud: Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.
25 Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem.
26 Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.
27 På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.
28-29 Se, nu kommer de, härarna från Assyrien! Nu är de vid Ajat, och nu vid Migron. De lämnar en del av sin utrustning i Mikmas och går över passet och stannar i Geba över natten. I staden Rama är folk rädda. Alla som bor i Gibea, Sauls stad, flyr för sina liv.
30 Ni kan ropa i skräck, ni som bor i Gallim! Varna Laisa! Den väldiga hären är på väg! Du arma Anatot, vilket öde är det inte som väntar dig!
31 Folket i Madmena flyr bort, och invånarna i Gebim förbereder sig för flykt.
32 Men fienden stannar i Nob för resten av dagen. Han knyter näven mot Jerusalem och berget Sion.
33 Men se, se vad Herren gör! Härskarornas Gud hugger ner detta mäktiga träd! Han förgör varenda en i hela denna väldiga armé, både hög och låg, officer och menig.
34 Han, den Allsmäktige, hugger ner fienden som man hugger träd i Libanons skogar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica