Jeremiah 4
International Children’s Bible
4 “If you will come back, Israel,
then come back to me,” says the Lord.
“Throw away your idols that I hate.
Don’t wander away from me.
2 Then you may say when you make a promise,
‘As surely as the Lord lives.’
And you can say it in a truthful, honest and right way.
Then the nations will be blessed by the Lord.
And they will praise the Lord for what he has done.”
3 This is what the Lord says to the men of Judah and Jerusalem:
“Plow your unplowed fields.
Don’t plant seeds among the thorns.
4 Give yourselves to the service of the Lord.
Decide to obey him.
Do this, men of Judah and people of Jerusalem.
If you don’t, my anger will spread among you like a fire.
No one will be able to put it out
because of the evil you have done.
Trouble from the North
5 “Announce this message to Judah and say it in Jerusalem:
‘Blow the trumpet throughout the country!’
Shout out loud and say,
‘Come together!
Let’s all escape to the strong, walled cities!’
6 Raise the signal flag toward Jerusalem!
Run for your lives! And don’t wait!
Do this because I am bringing disaster from the north.
It will be terrible destruction.”
7 A lion has come out of his den.
A destroyer of nations has begun to march.
He has left his home
to destroy your land.
Your towns will be destroyed.
There will be no people left to live in them.
8 So put on rough cloth,
show how sad you are and cry loudly.
The terrible anger of the Lord
has not turned away from us.
9 “When this happens,” says the Lord,
“the king and officers will lose their courage.
The priests will be terribly afraid.
And the prophets will be shocked!”
10 Then I, Jeremiah, said, “Lord God, you have tricked the people of Judah and Jerusalem. You said, ‘You will have peace.’ But now the sword is pointing at our throats!”
11 At that time this message will be given to Judah and Jerusalem: “A hot wind blows from the bare hilltops. It comes out of the desert toward the Lord’s people. It is not like the gentle wind farmers use to separate grain from chaff. 12 It’s a stronger wind than that. And it comes from the Lord. Now he will announce his judgment against the people of Judah.”
13 Look! The enemy rises up like a cloud.
His chariots come like a windstorm.
His horses are faster than eagles.
How terrible it will be for us! We are ruined!
14 People of Jerusalem, clean the evil from your hearts and be saved.
Don’t continue making evil plans.
15 A voice from Dan makes an announcement.
From the mountains of Ephraim someone brings bad news.
16 “Report this to the nations.
Spread this news in Jerusalem:
‘Enemies are coming from a faraway country.
They are shouting words of war against the cities of Judah.
17 The enemy has surrounded Jerusalem as men guard a field.
This is because Judah turned against me,’” says the Lord.
18 “The way you have lived and acted
has brought this trouble to you.
This is your punishment.
How terrible it is!
The pain stabs your heart!”
Jeremiah’s Cry
19 Oh, how I hurt! How I hurt!
I am bent over in pain.
Oh, the torture in my heart!
My heart is pounding inside me.
I cannot keep quiet.
This is because I have heard the sound of the trumpet.
I have heard the words of war.
20 Disaster follows disaster.
The whole country has been destroyed.
My tents are destroyed in only a moment.
My curtains are torn down quickly.
21 How long must I look at the war flag?
How long must I listen to the war trumpets?
22 The Lord says, “My people are foolish.
They do not know me.
They are stupid children.
They don’t understand.
They are skillful at doing evil.
They don’t know how to do good.”
Disaster Is Coming
23 I looked at the earth.
It was empty and had no shape!
I looked at the sky.
And its light was gone.
24 I looked at the mountains,
and they were shaking!
All the hills were trembling.
25 I looked, and there were no people!
Every bird in the sky had flown away.
26 I looked, and the good, rich land had become a desert!
All its towns had been destroyed.
The Lord and his great anger has caused this.
27 This is what the Lord says:
“All the land will be ruined.
But I will not completely destroy it.
28 So the people in the land will cry loudly.
And the sky will grow dark.
This is because I have spoken and will not change my mind.
I have made a decision, and I will not change it.”
29 The towns will hear the sound of the horsemen and soldiers with bows.
All the people will run away.
Some of them will hide in the thick bushes.
Some will climb up into the rocks.
All of the cities of Judah are empty.
No one lives in them.
30 Judah, you destroyed nation, what are you doing?
Why do you put on your finest dress?
Why do you put on your gold jewelry?
Why do you put on your eye shadow?
You make yourself beautiful, but it is all useless.
Your lovers hate you.
They want to kill you.
31 I hear a cry like a woman having a baby.
It is a cry like a woman having her first child.
It is the voice of Jerusalem gasping for breath.
She lifts her hands in prayer and says,
“Oh! I am about to faint.
They are about to murder me!”
Jeremia 4
Svenska Folkbibeln 2015
4 Om du vill vända tillbaka, Israel,
säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du tar bort
dina avskyvärda gudar
från min åsyn
ska du slippa irra runt som flykting.
2 (A) Du ska svära i sanning,
rätt och rättfärdighet:
”Så sant Herren lever”,
och då ska hednafolken
välsigna sig i honom
och ha sin ära i honom.
3 (B) Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 (C) Omskär er för Herren,
ta bort ert hjärtas förhud,
ni Juda män
och Jerusalems invånare.
Annars ska min vrede
bryta fram som en eld
och brinna så att ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
Kommande dom
5 (D) Förkunna i Juda
och ropa och säg det i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
”Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna[a]!”
6 (E) Res ett baner i riktning mot Sion,
sök skydd, stanna inte!
För jag ska låta olyckan komma
från norr med stor förödelse.
7 (F) Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare[b] bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land
till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner
så att ingen kan bo där.
8 (G) Klä er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
för Herrens brinnande vrede
har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
ska kungen och furstarna
tappa modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 (H) Men jag sade[c]: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn[d], 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!
13 (I) Se, han stiger upp som ett moln,
hans vagnar är som en stormvind,
hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 (J) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
Jerusalem, så att du blir räddad!
Hur länge ska onda tankar
bo i ditt bröst?
15 (K) Från Dan[e] hörs en röst ropa,
från Efraims berg
en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer
från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 (L) Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
för hon har varit upprorisk
mot mig, säger Herren.
18 (M) Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.
19 (N) O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 (O) Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 (P) Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 (Q) Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 (R) Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 (S) För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 (T) Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig[f]
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 (U) För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
”O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare.”
Footnotes
- 4:5 de befästa städerna Hit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).
- 4:7 en folkfördärvare Troligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25).
- 4:10 jag sade Andra handskrifter (Septuaginta): ”de sade” (men jfr 14:13).
- 4:11 kasta säd eller rensa korn Normalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga).
- 4:15 Dan Israels nordligaste stad som först mötte invasionshären.
- 4:30 smyckar dig Så försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).
The Holy Bible, International Children’s Bible® Copyright© 1986, 1988, 1999, 2015 by Thomas Nelson. Used by permission.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation