Israel Forsakes God

The word(A) of the Lord came to me: “Go and proclaim in the hearing of Jerusalem:

“This is what the Lord says:

“‘I remember the devotion of your youth,(B)
    how as a bride you loved me
and followed me through the wilderness,(C)
    through a land not sown.
Israel was holy(D) to the Lord,(E)
    the firstfruits(F) of his harvest;
all who devoured(G) her were held guilty,(H)
    and disaster overtook them,’”
declares the Lord.

Hear the word of the Lord, you descendants of Jacob,
    all you clans of Israel.

This is what the Lord says:

“What fault did your ancestors find in me,
    that they strayed so far from me?
They followed worthless idols(I)
    and became worthless(J) themselves.
They did not ask, ‘Where is the Lord,
    who brought us up out of Egypt(K)
and led us through the barren wilderness,
    through a land of deserts(L) and ravines,(M)
a land of drought and utter darkness,
    a land where no one travels(N) and no one lives?’
I brought you into a fertile land
    to eat its fruit and rich produce.(O)
But you came and defiled my land
    and made my inheritance detestable.(P)
The priests did not ask,
    ‘Where is the Lord?’
Those who deal with the law did not know me;(Q)
    the leaders(R) rebelled against me.
The prophets prophesied by Baal,(S)
    following worthless idols.(T)

“Therefore I bring charges(U) against you again,”
declares the Lord.
    “And I will bring charges against your children’s children.
10 Cross over to the coasts of Cyprus(V) and look,
    send to Kedar[a](W) and observe closely;
    see if there has ever been anything like this:
11 Has a nation ever changed its gods?
    (Yet they are not gods(X) at all.)
But my people have exchanged their glorious(Y) God
    for worthless idols.
12 Be appalled at this, you heavens,
    and shudder with great horror,”
declares the Lord.
13 “My people have committed two sins:
They have forsaken(Z) me,
    the spring of living water,(AA)
and have dug their own cisterns,
    broken cisterns that cannot hold water.
14 Is Israel a servant, a slave(AB) by birth?
    Why then has he become plunder?
15 Lions(AC) have roared;
    they have growled at him.
They have laid waste(AD) his land;
    his towns are burned(AE) and deserted.(AF)
16 Also, the men of Memphis(AG) and Tahpanhes(AH)
    have cracked your skull.
17 Have you not brought this on yourselves(AI)
    by forsaking(AJ) the Lord your God
    when he led you in the way?
18 Now why go to Egypt(AK)
    to drink water from the Nile[b]?(AL)
And why go to Assyria(AM)
    to drink water from the Euphrates?(AN)
19 Your wickedness will punish you;
    your backsliding(AO) will rebuke(AP) you.
Consider then and realize
    how evil and bitter(AQ) it is for you
when you forsake(AR) the Lord your God
    and have no awe(AS) of me,”
declares the Lord, the Lord Almighty.

20 “Long ago you broke off your yoke(AT)
    and tore off your bonds;(AU)
    you said, ‘I will not serve you!’(AV)
Indeed, on every high hill(AW)
    and under every spreading tree(AX)
    you lay down as a prostitute.(AY)
21 I had planted(AZ) you like a choice vine(BA)
    of sound and reliable stock.
How then did you turn against me
    into a corrupt,(BB) wild vine?
22 Although you wash(BC) yourself with soap(BD)
    and use an abundance of cleansing powder,
    the stain of your guilt is still before me,”
declares the Sovereign Lord.(BE)
23 “How can you say, ‘I am not defiled;(BF)
    I have not run after the Baals’?(BG)
See how you behaved in the valley;(BH)
    consider what you have done.
You are a swift she-camel
    running(BI) here and there,
24 a wild donkey(BJ) accustomed to the desert,(BK)
    sniffing the wind in her craving—
    in her heat who can restrain her?
Any males that pursue her need not tire themselves;
    at mating time they will find her.
25 Do not run until your feet are bare
    and your throat is dry.
But you said, ‘It’s no use!(BL)
    I love foreign gods,(BM)
    and I must go after them.’(BN)

26 “As a thief is disgraced(BO) when he is caught,
    so the people of Israel are disgraced—
they, their kings and their officials,
    their priests(BP) and their prophets.(BQ)
27 They say to wood,(BR) ‘You are my father,’
    and to stone,(BS) ‘You gave me birth.’
They have turned their backs(BT) to me
    and not their faces;(BU)
yet when they are in trouble,(BV) they say,
    ‘Come and save(BW) us!’
28 Where then are the gods(BX) you made for yourselves?
    Let them come if they can save you
    when you are in trouble!(BY)
For you, Judah, have as many gods
    as you have towns.(BZ)

29 “Why do you bring charges against me?
    You have all(CA) rebelled against me,”
declares the Lord.
30 “In vain I punished your people;
    they did not respond to correction.(CB)
Your sword has devoured your prophets(CC)
    like a ravenous lion.

31 “You of this generation, consider the word of the Lord:

“Have I been a desert to Israel
    or a land of great darkness?(CD)
Why do my people say, ‘We are free to roam;
    we will come to you no more’?(CE)
32 Does a young woman forget her jewelry,
    a bride her wedding ornaments?
Yet my people have forgotten(CF) me,
    days without number.
33 How skilled you are at pursuing(CG) love!
    Even the worst of women can learn from your ways.
34 On your clothes is found
    the lifeblood(CH) of the innocent poor,
    though you did not catch them breaking in.(CI)
Yet in spite of all this
35     you say, ‘I am innocent;(CJ)
    he is not angry with me.’
But I will pass judgment(CK) on you
    because you say, ‘I have not sinned.’(CL)
36 Why do you go about so much,
    changing(CM) your ways?
You will be disappointed by Egypt(CN)
    as you were by Assyria.
37 You will also leave that place
    with your hands on your head,(CO)
for the Lord has rejected those you trust;
    you will not be helped(CP) by them.

Footnotes

  1. Jeremiah 2:10 In the Syro-Arabian desert
  2. Jeremiah 2:18 Hebrew Shihor; that is, a branch of the Nile

Israels trolöshet mot Gud

Herrens ord kom till mig. Han sade: Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren:

Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig under din brudtid
och följde mig i öknen,
    i landet där man inte sår.
Israel var heligt för Herren,
    den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
    säger Herren.

Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
Så säger Herren:
    Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt,
eftersom de gick bort ifrån mig
    och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
De frågade inte: "Var är Herren,
    han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
    det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
    det land där ingen färdas
och där ingen människa bor?"
Jag förde er in i det bördiga landet
    och ni fick äta dess frukt och dess goda.
Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
Prästerna frågade inte: "Var är Herren?"
De som hade hand om lagen kände mig inte,
och herdarna var trolösa mot mig.
    Profeterna profeterade i Baals namn
och följde sådana som inte kunde hjälpa.
Därför skall jag på nytt gå till rätta med er,
säger Herren.
    Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.

10 Drag bort till kitteernas öar och se efter,
sänd bud till Kedar och undersök noga,
se om något sådant har skett där:
11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
    Men mitt folk har bytt bort sin härlighet
mot en avgud som inte kan hjälpa.
12 Häpna över detta, ni himlar,
    rys av stor förfäran, säger Herren.
13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,
och gjort sig usla brunnar
    som inte håller vatten.

14 Är Israel en träl eller en hemfödd slav?
Varför har han lämnats till plundring?
15 Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
    Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 Även Nofs och Tachpanches barn
    betar din hjässa kal.
17 Men är det inte du själv som vållar dig detta,
genom att du överger Herren, din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
18 Varför vill du fara till Egypten
    för att dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du fara till Assyrien
    för att dricka av flodens vatten?
19 Det är din ondska som tuktar dig,
och ditt avfall som straffar dig.
    Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
    att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig,
    säger Herren, Herren Sebaot.

20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band, men du sade:
"Jag vill inte tjäna dig."
    På alla höga kullar och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock
av helt och hållet äkta slag.
    Hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av en främmande vinstock?
22 Om du än tvättar dig med soda
    och tar aldrig så mycket såpa,
syns ändå din synds fläckar inför mig,
säger Herren, Herren.

23 Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?"
    Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
    Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,
24 lik en vildåsna, van vid öknen,
    en som flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka hennes lusta?
Den som vill komma till henne,
    behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden finner de henne lätt.
25 Akta din fot så att du inte tappar skon,
och din strupe så att den inte blir torr av törst.
Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves.
Jag älskar främmande gudar,
    och dem vill jag följa."

26 Liksom tjuven står med skam när han ertappas,
så skall Israels hus komma på skam
med sina kungar och furstar,
    sina präster och profeter,
27 de som säger till trästycket:
    "Du är min fader",
och till stenen:
    "Du har fött mig".
Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
    Stå upp och rädda oss!
28 Var finns då dina gudar
    som du gjorde åt dig?
Låt dem stå upp!
    Kan de rädda dig i din olyckas tid?
Ty du, Juda, har lika många gudar
    som du har städer!

29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.
30 Förgäves har jag slagit era barn.
De har inte låtit sig tillrättavisas.
    Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat era profeter.
31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
    eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria,
vi kommer inte mer till dig?
32 Inte glömmer en jungfru sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
    Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

33 Hur skickligt går du inte till väga
    när du söker kärlek!
Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.
34 På dina mantelflikar finner man blod
av fattiga och oskyldiga,
    fastän de inte ertappats vid inbrott.
35 Trots allt detta säger du:
    "Jag är oskyldig.
Han är inte längre vred på mig."
    Men jag vill gå till rätta med dig,
därför att du säger: "Jag har inte syndat."
36 Varför far du än hit än dit
    för att ta en annan väg?
Du skall bli besviken på Egypten
    liksom du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån måste du gå din väg
med händerna över huvudet.
    Ty Herren förkastar dem som du förtröstar på,
du skall inte ha framgång genom dem.

Israel abandona a Dios

La palabra del Señor vino a mí y me dijo: «Ve y proclama a oídos de Jerusalén que así dice el Señor:

»“Recuerdo la fidelidad de tu juventud,
    tu amor de novia,
cuando me seguías por el desierto,
    por tierras no cultivadas.
Israel estaba consagrado al Señor,
    era las primicias de su cosecha;
todo el que comía de él sufría las consecuencias,
    les sobrevenía la calamidad”»,
    afirma el Señor.

¡Escuchen la palabra del Señor, descendientes de Jacob,
    todas las familias del pueblo de Israel!

Así dice el Señor:

«¿Qué injusticia vieron en mí sus antepasados
    que se alejaron tanto de mí?
Se fueron tras ídolos sin valor
    y en algo sin valor se convirtieron.
Nunca preguntaron:
“¿Dónde está el Señor
    que nos hizo subir de Egipto,
que nos guio por el desierto,
    por tierra árida y accidentada,
por tierra reseca y tenebrosa,
    por tierra que nadie transita
    y en la que nadie vive?”.
Yo los traje a una tierra fértil,
    para que comieran de sus buenos frutos.
Pero ustedes vinieron y contaminaron mi tierra;
    hicieron de mi heredad algo abominable.
Nunca preguntaron los sacerdotes:
    “¿Dónde está el Señor?”.
Los que se ocupaban de la Ley jamás me conocieron;
    los pastores se rebelaron contra mí,
profetizaron en nombre de Baal
    y se fueron tras dioses que para nada sirven.

»Por eso, aún voy a entablar un litigio contra ustedes,
    y también litigaré contra los hijos de sus hijos»,
    afirma el Señor.
10 «Crucen a las costas de Chipre y miren;
    envíen mensajeros a Cedar[a] e infórmense bien;
    fíjense si ha sucedido algo semejante:
11 ¿Hay alguna nación que haya cambiado de dioses,
    a pesar de que no son dioses?
¡Pues mi pueblo ha cambiado su Gloria
    por lo que no sirve para nada!
12 ¡Espántense, cielos, ante esto!
    ¡Tiemblen y queden horrorizados!»,
    afirma el Señor.
13 «Dos son los pecados que ha cometido mi pueblo:
    Me han abandonado a mí,
    fuente de agua viva,
y han cavado sus propias cisternas,
    cisternas rotas que no retienen agua.
14 ¿Acaso es Israel un esclavo?
    ¿Nació en la esclavitud?
    ¿Por qué entonces se ha convertido en presa?
15 Los leones rugieron contra él,
    lanzaron fuertes gruñidos.
Dejaron desolado su país,
    sus ciudades fueron incendiadas
    y ya nadie las habita.
16 Para colmo de males, los de Menfis[b] y los de Tafnes
    te raparon la cabeza.
17 ¿No te ha pasado todo esto
    por haber abandonado al Señor tu Dios,
    mientras él te guiaba por el camino?
18 Y ahora, ¿qué sacas con ir a Egipto
    a beber agua del Nilo?[c]
¿Qué sacas con ir a Asiria
    a beber agua del Éufrates?
19 Tu maldad te castigará,
    tu infidelidad te recriminará.
Ponte a pensar cuán malo y amargo
    es abandonar al Señor tu Dios
    y no sentir temor de mí»,
    afirma el Señor, el Señor de los Ejércitos.

20 «Desde hace mucho quebraste el yugo;
    te quitaste las ataduras
    y dijiste: “¡No quiero servirte!”.
Sobre toda colina alta
    y bajo todo árbol frondoso,
    te entregaste a la prostitución.
21 Yo te planté, como vid selecta,
    con semilla genuina.
¿Cómo es que te has convertido
    en una vid degenerada y extraña?
22 Aunque te laves con lejía
    y te frotes con mucho jabón,
    ante mí seguirá presente la mancha de tu iniquidad»,
    afirma el Señor y Dios.
23 «¿Cómo puedes decir:
    “No me he contaminado
    ni me he ido tras los baales”?
¡Considera tu conducta en el valle!
    ¡Reconoce lo que has hecho!
¡Camella joven y arisca
    que corre para todos lados!
24 ¡Asna salvaje acostumbrada al desierto!
    Cuando ardes en deseos, olfateas el viento;
    cuando estás en celo, no hay quien te detenga.
Ningún macho que te busque tiene que fatigarse:
    cuando estás en celo, fácilmente te encuentra.
25 No andes con pies descalzos, que te lastimas,
    ni dejes que la garganta se te reseque.
Pero tú insistes: “¡No tengo remedio!
    Amo a dioses extraños
    y tras ellos me iré”.

26 »El pueblo de Israel se avergonzará,
    junto con sus reyes y sus oficiales,
sacerdotes y profetas,
    como se avergüenza el ladrón cuando lo descubren.
27 A un trozo de madera le dicen:
    “Tú eres mi padre”,
y a una piedra le repiten:
    “Tú me has dado a luz”.
Me han vuelto la espalda;
    no quieren darme la cara.
Pero les llega la desgracia y me dicen:
    “¡Levántate y sálvanos!”.
28 ¿Dónde están, Judá, los dioses que te fabricaste?
    ¡Tienes tantos dioses como ciudades!
¡Diles que se levanten!
    ¡A ver si te salvan cuando caigas en desgracia!

29 »¿Por qué litigan conmigo?
    Todos ustedes se han rebelado contra mí»,
    afirma el Señor.
30 «En vano castigo a tus hijos,
    pues rechazan mi corrección.
Cual si fuera un león feroz,
    la espada de ustedes devoró a sus profetas.

31 »Pero ustedes, los de esta generación, presten atención a la palabra del Señor:

»¿Acaso he sido para Israel
    un desierto o una tierra tenebrosa?
¿Por qué dice mi pueblo:
    “Somos libres, nunca más volveremos a ti”?
32 ¿Acaso una joven se olvida de sus joyas
    o una novia de su atavío?
¡Pues hace muchísimo tiempo
    que mi pueblo se olvidó de mí!
33 ¡Qué hábil eres para conseguir amantes!
    ¡Hasta las malas mujeres han aprendido de ti!
34 Tienes la ropa manchada de sangre,
    de sangre de gente pobre e inocente,
    a los que nunca sorprendiste robando.
Por todo esto 35 te voy a juzgar:
    por alegar que no has pecado,
por insistir en tu inocencia,
    por afirmar: “¡Dios ya no está enojado conmigo!”.
36 ¿Por qué cambias con tanta ligereza tu parecer?[d]
    Pues también Egipto te defraudará,
    como te defraudó Asiria.
37 Saldrás de allí con las manos en la cabeza,
    porque el Señor ha rechazado
a aquellos en quienes confías,
    y no prosperarás con ellos.

Footnotes

  1. 2:10 Cedar. Asentamiento de tribus beduinas en el desierto siro-arábigo.
  2. 2:16 Menfis. Lit. Nof.
  3. 2:18 Hebreo: Sijor, un brazo del río Nilo.
  4. 2:36 tu parecer. Alt. tus aliados.