Jeremia 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia gråter över folket
9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.
2 Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.
3 De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.
5 Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.
6 De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.
7 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?
8 Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?
10 Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.
11 Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?
13 Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.
14 I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.
15 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.
16 Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.
17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!
19 Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.
21 Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.
22 Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.
23 Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.
25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.
Jeremia 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5 Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
6 Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
7 Därför säger härskarornas Herre:
”Jag ska rena dem och pröva dem.
Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en dödande pil.
Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk?”
Klagan över Jerusalem och Juda
10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.
11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
så att ingen kan bo där.”
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?
13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”
17 Så säger härskarornas Herre:
”Beakta och kalla på gråterskor,
så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
’Allt är förött,
vi står här med skam!
Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
och de unga från torgen.
22 Säg: ”Så säger Herren:[b]
’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”
23 Så säger Herren:
”Den vise ska inte skryta över sin vishet
och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24 Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
och känner mig,
att jag är Herren,
som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.
25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”
Jeremiah 9
King James Version
9 Oh that my head were waters, and mine eyes a fountain of tears, that I might weep day and night for the slain of the daughter of my people!
2 Oh that I had in the wilderness a lodging place of wayfaring men; that I might leave my people, and go from them! for they be all adulterers, an assembly of treacherous men.
3 And they bend their tongues like their bow for lies: but they are not valiant for the truth upon the earth; for they proceed from evil to evil, and they know not me, saith the Lord.
4 Take ye heed every one of his neighbour, and trust ye not in any brother: for every brother will utterly supplant, and every neighbour will walk with slanders.
5 And they will deceive every one his neighbour, and will not speak the truth: they have taught their tongue to speak lies, and weary themselves to commit iniquity.
6 Thine habitation is in the midst of deceit; through deceit they refuse to know me, saith the Lord.
7 Therefore thus saith the Lord of hosts, Behold, I will melt them, and try them; for how shall I do for the daughter of my people?
8 Their tongue is as an arrow shot out; it speaketh deceit: one speaketh peaceably to his neighbour with his mouth, but in heart he layeth his wait.
9 Shall I not visit them for these things? saith the Lord: shall not my soul be avenged on such a nation as this?
10 For the mountains will I take up a weeping and wailing, and for the habitations of the wilderness a lamentation, because they are burned up, so that none can pass through them; neither can men hear the voice of the cattle; both the fowl of the heavens and the beast are fled; they are gone.
11 And I will make Jerusalem heaps, and a den of dragons; and I will make the cities of Judah desolate, without an inhabitant.
12 Who is the wise man, that may understand this? and who is he to whom the mouth of the Lord hath spoken, that he may declare it, for what the land perisheth and is burned up like a wilderness, that none passeth through?
13 And the Lord saith, Because they have forsaken my law which I set before them, and have not obeyed my voice, neither walked therein;
14 But have walked after the imagination of their own heart, and after Baalim, which their fathers taught them:
15 Therefore thus saith the Lord of hosts, the God of Israel; Behold, I will feed them, even this people, with wormwood, and give them water of gall to drink.
16 I will scatter them also among the heathen, whom neither they nor their fathers have known: and I will send a sword after them, till I have consumed them.
17 Thus saith the Lord of hosts, Consider ye, and call for the mourning women, that they may come; and send for cunning women, that they may come:
18 And let them make haste, and take up a wailing for us, that our eyes may run down with tears, and our eyelids gush out with waters.
19 For a voice of wailing is heard out of Zion, How are we spoiled! we are greatly confounded, because we have forsaken the land, because our dwellings have cast us out.
20 Yet hear the word of the Lord, O ye women, and let your ear receive the word of his mouth, and teach your daughters wailing, and every one her neighbour lamentation.
21 For death is come up into our windows, and is entered into our palaces, to cut off the children from without, and the young men from the streets.
22 Speak, Thus saith the Lord, Even the carcases of men shall fall as dung upon the open field, and as the handful after the harvestman, and none shall gather them.
23 Thus saith the Lord, Let not the wise man glory in his wisdom, neither let the mighty man glory in his might, let not the rich man glory in his riches:
24 But let him that glorieth glory in this, that he understandeth and knoweth me, that I am the Lord which exercise lovingkindness, judgment, and righteousness, in the earth: for in these things I delight, saith the Lord.
25 Behold, the days come, saith the Lord, that I will punish all them which are circumcised with the uncircumcised;
26 Egypt, and Judah, and Edom, and the children of Ammon, and Moab, and all that are in the utmost corners, that dwell in the wilderness: for all these nations are uncircumcised, and all the house of Israel are uncircumcised in the heart.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.