Print Page Options

Så föll Jerusalem

52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.

Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.

Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.

I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden

och belägrade den i två år.

På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,

bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.

Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.

De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.

10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.

11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.

12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem

13 och brände ner templet, palatset och alla större hus

14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.

15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.

16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.

17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.

18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.

19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.

20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.

21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.

22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.

23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.

24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.

26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,

27 och där blev de alla avrättade.Det var så det gick till när Juda landsförvisades.

28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.

29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,

30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.

31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.

32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.

33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.

34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.

Sidkia regerar i Jerusalem

(2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-14)

52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalems fall, förstörelse och folkets bortförande

(2 Kung 24:20—25:21; 2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien. I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. På nionde dagen i fjärde månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen.

Men den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. 10 Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon, och likaså lät han i Rivla avrätta alla de förnämsta männen i Juda. 11 Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon och satte honom i fängelse, och där fick han sitta ända tills han dog.

12 På tionde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem. 13 Han brände ner Herrens hus, kungapalatset, och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 14 De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner alla Jerusalems murar. 15 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort till exilen några av de fattigaste som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen och de hantverkare som var kvar, 16 men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren Nebusaradan kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

17 Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig all koppar till Babylonien. 18 De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, skålarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 19 Befälhavaren för livgardet tog också faten, fyrfaten, offerskålarna, grytorna, lampställen, skålarna och bägarna, allt som var av rent guld och rent silver.

20 Pelarna, kopparhavet, de tolv koppartjurarna under det och ställningarna, som Salomo låtit göra till Herrens hus, bestod sammantaget av så mycket koppar att det inte gick att väga. 21 Pelarna var 9 meter höga, 6 meter i omkrets och ihåliga med väggar tjocka som fyra fingrars bredd.[a] 22 På var och en av dem fanns ett pelarhuvud av koppar, som var 2,5 meter högt och hade ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar. 23 Det fanns nittiosex granatäpplen på utsidan och sammanlagt etthundra granatäpplen i ett flätverk runtom.

24 Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 25 Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, sju av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 26 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 27 Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat. Så fördes Juda bort från sitt land.

28 Detta är de som Nebukadnessar förde bort:

under det sjunde året 3 023 judar,

29 under Nebukadnessars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem,

30 och under Nebukadnessars tjugotredje regeringsår 745 personer,

som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort,

sammanlagt 4 600 personer.

Jojakins benådning

(2 Kung 25:27-30)

31 Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugofemte dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och släppte ut honom ur fängelset. 32 Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 33 Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 34 Så länge han levde gav den babyloniske kungen honom också ett dagligt underhåll.

Footnotes

  1. 52:21 Uppgifterna om pelarna, liksom en del andra detaljer i templet, varierar något, jfr 1 Kung 7 och 2 Krön 3-5 (spec. 3:15). Tjockleken på pelarna/pelarväggarna kan tolkas olika, men det troligaste är att pelarväggarna (även om ordet inte finns i grundtexten här) var fyra fingerbredder, dvs. ca 10 cm.

Sidkia blir kung i Juda

52 Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort. Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

Men på nionde dagen i den fjärde månaden[b] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. 10 Och kungen i Babel lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. 11 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

Templet förstörs

12 På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 13 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld. 14 Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 15 En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 16 Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

17 Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. 18 Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 19 Likaså tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de övriga skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 20 Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 21 Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. 22 Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. 23 Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring ett hundra.

Juda rikes undergång

24 Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. 25 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. 26 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 27 Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

28 Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året[c] 3 023 judar 29 och i Nebukadressars artonde regeringsår[d] 832 personer från Jerusalem. 30 I Nebukadressars tjugotredje regeringsår[e] förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

31 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 32 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 33 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 34 Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.

Footnotes

  1. Jeremia 52:1 År 597-586 f. Kr.
  2. Jeremia 52:6 nionde dagen i den fjärde månaden 18 juli 586 f. Kr.
  3. Jeremia 52:28 År 597 f. Kr.
  4. Jeremia 52:29 År 586 f. Kr.
  5. Jeremia 52:30 År 581 f. Kr.

The Fall of Jerusalem(A)(B)(C)

52 Zedekiah(D) was twenty-one years old when he became king, and he reigned in Jerusalem eleven years. His mother’s name was Hamutal daughter of Jeremiah; she was from Libnah.(E) He did evil in the eyes of the Lord, just as Jehoiakim(F) had done. It was because of the Lord’s anger that all this happened to Jerusalem and Judah,(G) and in the end he thrust them from his presence.(H)

Now Zedekiah rebelled(I) against the king of Babylon.

So in the ninth year of Zedekiah’s reign, on the tenth(J) day of the tenth month, Nebuchadnezzar king of Babylon marched against Jerusalem(K) with his whole army. They encamped outside the city and built siege works(L) all around it.(M) The city was kept under siege until the eleventh year of King Zedekiah.

By the ninth day of the fourth month the famine in the city had become so severe that there was no food for the people to eat.(N) Then the city wall was broken through, and the whole army fled.(O) They left the city at night through the gate between the two walls near the king’s garden, though the Babylonians[a] were surrounding the city. They fled toward the Arabah,[b] but the Babylonian[c] army pursued King Zedekiah and overtook him in the plains of Jericho. All his soldiers were separated from him and scattered, and he was captured.(P)

He was taken to the king of Babylon at Riblah(Q) in the land of Hamath,(R) where he pronounced sentence on him. 10 There at Riblah the king of Babylon killed the sons(S) of Zedekiah before his eyes; he also killed all the officials of Judah. 11 Then he put out Zedekiah’s eyes, bound him with bronze shackles and took him to Babylon, where he put him in prison till the day of his death.(T)

12 On the tenth day of the fifth(U) month, in the nineteenth year of Nebuchadnezzar king of Babylon, Nebuzaradan(V) commander of the imperial guard, who served the king of Babylon, came to Jerusalem. 13 He set fire(W) to the temple(X) of the Lord, the royal palace and all the houses(Y) of Jerusalem. Every important building he burned down. 14 The whole Babylonian army, under the commander of the imperial guard, broke down all the walls(Z) around Jerusalem. 15 Nebuzaradan the commander of the guard carried into exile(AA) some of the poorest people and those who remained in the city, along with the rest of the craftsmen[d] and those who had deserted(AB) to the king of Babylon. 16 But Nebuzaradan left behind(AC) the rest of the poorest people of the land to work the vineyards and fields.

17 The Babylonians broke up the bronze pillars,(AD) the movable stands(AE) and the bronze Sea(AF) that were at the temple of the Lord and they carried all the bronze to Babylon.(AG) 18 They also took away the pots, shovels, wick trimmers, sprinkling bowls,(AH) dishes and all the bronze articles used in the temple service.(AI) 19 The commander of the imperial guard took away the basins, censers,(AJ) sprinkling bowls, pots, lampstands,(AK) dishes(AL) and bowls used for drink offerings(AM)—all that were made of pure gold or silver.(AN)

20 The bronze from the two pillars, the Sea and the twelve bronze bulls(AO) under it, and the movable stands, which King Solomon had made for the temple of the Lord, was more than could be weighed.(AP) 21 Each pillar was eighteen cubits high and twelve cubits in circumference[e]; each was four fingers thick, and hollow.(AQ) 22 The bronze capital(AR) on top of one pillar was five cubits[f] high and was decorated with a network and pomegranates(AS) of bronze all around. The other pillar, with its pomegranates, was similar. 23 There were ninety-six pomegranates on the sides; the total number of pomegranates(AT) above the surrounding network was a hundred.(AU)

24 The commander of the guard took as prisoners Seraiah(AV) the chief priest, Zephaniah(AW) the priest next in rank and the three doorkeepers.(AX) 25 Of those still in the city, he took the officer in charge of the fighting men, and seven royal advisers. He also took the secretary(AY) who was chief officer in charge of conscripting the people of the land, sixty of whom were found in the city. 26 Nebuzaradan(AZ) the commander took them all and brought them to the king of Babylon at Riblah. 27 There at Riblah,(BA) in the land of Hamath, the king had them executed.

So Judah went into captivity, away(BB) from her land. 28 This is the number of the people Nebuchadnezzar carried into exile:(BC)

in the seventh year, 3,023 Jews;

29 in Nebuchadnezzar’s eighteenth year,

832 people from Jerusalem;

30 in his twenty-third year,

745 Jews taken into exile(BD) by Nebuzaradan the commander of the imperial guard.

There were 4,600 people in all.(BE)

Jehoiachin Released(BF)

31 In the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin(BG) king of Judah, in the year Awel-Marduk became king of Babylon, on the twenty-fifth day of the twelfth month, he released Jehoiachin king of Judah and freed him from prison. 32 He spoke kindly to him and gave him a seat of honor higher than those of the other kings who were with him in Babylon. 33 So Jehoiachin put aside his prison clothes and for the rest of his life ate regularly at the king’s table.(BH) 34 Day by day the king of Babylon gave Jehoiachin a regular allowance(BI) as long as he lived, till the day of his death.

Footnotes

  1. Jeremiah 52:7 Or Chaldeans; also in verse 17
  2. Jeremiah 52:7 Or the Jordan Valley
  3. Jeremiah 52:8 Or Chaldean; also in verse 14
  4. Jeremiah 52:15 Or the populace
  5. Jeremiah 52:21 That is, about 27 feet high and 18 feet in circumference or about 8.1 meters high and 5.4 meters in circumference
  6. Jeremiah 52:22 That is, about 7 1/2 feet or about 2.3 meters

52 Zedekiah was one and twenty years old when he began to reign, and he reigned eleven years in Jerusalem. And his mother's name was Hamutal the daughter of Jeremiah of Libnah.

And he did that which was evil in the eyes of the Lord, according to all that Jehoiakim had done.

For through the anger of the Lord it came to pass in Jerusalem and Judah, till he had cast them out from his presence, that Zedekiah rebelled against the king of Babylon.

And it came to pass in the ninth year of his reign, in the tenth month, in the tenth day of the month, that Nebuchadrezzar king of Babylon came, he and all his army, against Jerusalem, and pitched against it, and built forts against it round about.

So the city was besieged unto the eleventh year of king Zedekiah.

And in the fourth month, in the ninth day of the month, the famine was sore in the city, so that there was no bread for the people of the land.

Then the city was broken up, and all the men of war fled, and went forth out of the city by night by the way of the gate between the two walls, which was by the king's garden; (now the Chaldeans were by the city round about:) and they went by the way of the plain.

But the army of the Chaldeans pursued after the king, and overtook Zedekiah in the plains of Jericho; and all his army was scattered from him.

Then they took the king, and carried him up unto the king of Babylon to Riblah in the land of Hamath; where he gave judgment upon him.

10 And the king of Babylon slew the sons of Zedekiah before his eyes: he slew also all the princes of Judah in Riblah.

11 Then he put out the eyes of Zedekiah; and the king of Babylon bound him in chains, and carried him to Babylon, and put him in prison till the day of his death.

12 Now in the fifth month, in the tenth day of the month, which was the nineteenth year of Nebuchadrezzar king of Babylon, came Nebuzaradan, captain of the guard, which served the king of Babylon, into Jerusalem,

13 And burned the house of the Lord, and the king's house; and all the houses of Jerusalem, and all the houses of the great men, burned he with fire:

14 And all the army of the Chaldeans, that were with the captain of the guard, brake down all the walls of Jerusalem round about.

15 Then Nebuzaradan the captain of the guard carried away captive certain of the poor of the people, and the residue of the people that remained in the city, and those that fell away, that fell to the king of Babylon, and the rest of the multitude.

16 But Nebuzaradan the captain of the guard left certain of the poor of the land for vinedressers and for husbandmen.

17 Also the pillars of brass that were in the house of the Lord, and the bases, and the brasen sea that was in the house of the Lord, the Chaldeans brake, and carried all the brass of them to Babylon.

18 The caldrons also, and the shovels, and the snuffers, and the bowls, and the spoons, and all the vessels of brass wherewith they ministered, took they away.

19 And the basons, and the firepans, and the bowls, and the caldrons, and the candlesticks, and the spoons, and the cups; that which was of gold in gold, and that which was of silver in silver, took the captain of the guard away.

20 The two pillars, one sea, and twelve brasen bulls that were under the bases, which king Solomon had made in the house of the Lord: the brass of all these vessels was without weight.

21 And concerning the pillars, the height of one pillar was eighteen cubits; and a fillet of twelve cubits did compass it; and the thickness thereof was four fingers: it was hollow.

22 And a chapiter of brass was upon it; and the height of one chapiter was five cubits, with network and pomegranates upon the chapiters round about, all of brass. The second pillar also and the pomegranates were like unto these.

23 And there were ninety and six pomegranates on a side; and all the pomegranates upon the network were an hundred round about.

24 And the captain of the guard took Seraiah the chief priest, and Zephaniah the second priest, and the three keepers of the door:

25 He took also out of the city an eunuch, which had the charge of the men of war; and seven men of them that were near the king's person, which were found in the city; and the principal scribe of the host, who mustered the people of the land; and threescore men of the people of the land, that were found in the midst of the city.

26 So Nebuzaradan the captain of the guard took them, and brought them to the king of Babylon to Riblah.

27 And the king of Babylon smote them, and put them to death in Riblah in the land of Hamath. Thus Judah was carried away captive out of his own land.

28 This is the people whom Nebuchadrezzar carried away captive: in the seventh year three thousand Jews and three and twenty:

29 In the eighteenth year of Nebuchadrezzar he carried away captive from Jerusalem eight hundred thirty and two persons:

30 In the three and twentieth year of Nebuchadrezzar Nebuzaradan the captain of the guard carried away captive of the Jews seven hundred forty and five persons: all the persons were four thousand and six hundred.

31 And it came to pass in the seven and thirtieth year of the captivity of Jehoiachin king of Judah, in the twelfth month, in the five and twentieth day of the month, that Evilmerodach king of Babylon in the first year of his reign lifted up the head of Jehoiachin king of Judah, and brought him forth out of prison.

32 And spake kindly unto him, and set his throne above the throne of the kings that were with him in Babylon,

33 And changed his prison garments: and he did continually eat bread before him all the days of his life.

34 And for his diet, there was a continual diet given him of the king of Babylon, every day a portion until the day of his death, all the days of his life.