Font Size
Jeremia 51
Svenska Folkbibeln
Jeremia 51
Svenska Folkbibeln
51 Så säger Herren: Se, jag skall uppväcka en ödeläggande ande
mot Babel och mot Leb-Kamajs[a] invånare.
2 Jag skall sända skördemän mot Babel,
och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet.
Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag.
3 Skyttar skall spänna sina bågar
mot dem som där spänner båge
och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar.
Skona inte de unga männen,
förgör hela dess här!
4 Slagna män skall då falla i kaldeernas land
och genomborrade män på deras gator.
5 Ty Israel och Juda är inte änkor
övergivna av sin Gud,
av Herren Sebaot,
fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Fly ut ur Babel!
Var och en må rädda sitt liv,
så att ni inte går under genom dess missgärning.
Ty detta är för Herren en hämndens tid
då han vedergäller Babel vad det har gjort.
7 En gyllene bägare var Babel i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Av dess vin drack hednafolken,
därför blev de från vettet.
8 Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats.
Jämra er över det!
Hämta balsam för dess plåga,
kanske kan det helas.
9 "Vi har försökt att bota Babel,
men det har inte kunnat botas.
Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land.
Ty dess straffdom räcker upp till himlen,
den når ända upp till skyarna.
10 Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram.
Kom, låt oss berätta i Sion om Herrens, vår Guds, verk."
11 Vässa pilarna, fatta sköldarna!
Herren har uppväckt de mediska kungarnas ande,
hans avsikt är att lägga Babel i ruiner.
Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Res upp ett baner mot Babels murar!
Håll sträng bevakning,
ställ ut vakter,
lägg bakhåll!
Ty Herren har fattat sitt beslut,
och han utför vad han har talat mot Babels invånare.
13 Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har nu kommit,
din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit vid sig själv:
Sannerligen, jag skall fylla dig med människor
så talrika som gräshoppor,
och de skall höja segerrop mot dig.
15 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
16 När han låter sin röst höras
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
18 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem förgås de.
19 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt
och sin arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
20 Min hammare är du, mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag hednafolk,
med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru
23 med dig krossar jag herden och hans hjord,
med dig krossar jag bonden och hans oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger Herren.
27 Res upp ett baner på jorden,
blås i horn bland hednafolken,
förbered hednafolk till strid mot det,
båda upp riken mot det,
Ararats, Minnis och Askenas.
Välj ut en härförare mot det,
drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk till strid mot det:
Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar
och hela det land som lyder under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
ty Herrens planer mot Babel fullbordas:
att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.
30 Babels hjältar upphör att strida,
de sitter stilla i sina fästen.
Deras styrka har försvunnit,
de har blivit som kvinnor.
Man har tänt eld på Babels boningar,
och dess bommar är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
den ene budbäraren korsar den andres väg
för att meddela kungen i Babel
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är uppbrända i eld
och stridsmännen står skräckslagna.
33 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats,
när man just har trampat till den.
Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
34 Han har slukat mig och tillintetgjort mig,
Nebukadressar, kungen i Babel.
Han har gjort mig till ett tomt kärl,
lik en drake har han svalt mig,
han har fyllt sin buk med mina läckerheter
och drivit bort mig.
35 "Må det våld som har drabbat mig och mitt kött
komma över Babel",
säger kvinnan som bor i Sion.
"Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd.
Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
37 och Babel skall bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
till häpnad och förakt.
Ingen skall bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
de morrar som lejonungar.
39 Men när de är som mest upptända
skall jag ordna ett gästabud för dem.
Jag skall göra dem druckna så att de jublar,
och så skall de somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Herren.
40 Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,
som baggar och bockar.
41 Hur har inte Sesak blivit intaget,
det som var hela jordens berömmelse har erövrats!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande böljorna täckte över det.
43 Så förvandlades dess städer till en ödemark,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen bor
och där ingen människa går fram.
44 Jag skall straffa Bel i Babel
och dra ut ur hans gap vad han har slukat.
Hednafolken skall inte mer strömma till honom,
också Babels murar skall falla.
45 Drag ut därifrån, mitt folk.
Var och en må rädda sitt liv
undan Herrens brinnande vrede.
46 Var inte försagda i era hjärtan
och frukta inte för de rykten som hörs i landet,
även om ett rykte kommer det ena året
och ett nytt rykte nästa år,
även om våld råder på jorden
och härskare står mot härskare.
47 Ty se, dagar skall komma
då jag skall straffa Babels avgudar
och då hela dess land skall stå med skam
och alla bli slagna därinne.
48 Då skall de jubla över Babel,
himmel och jord och allt som finns där,
ty norrifrån kommer härjarna över det.
säger Herren.
49 På grund av dem som i Israel har dräpts,
måste Babel falla,
så som dräpta över hela jorden
har fallit för Babels skull.
50 Ni som räddat er undan svärdet,
ge er av, stanna inte!
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
51 Vi står här med skam, vi blir hånade.
Blygsel täcker vårt ansikte,
ty främlingar har trängt in i
de heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall döma Babels avgudar
och i hela dess land skall slagna män jämra sig.
53 Även om Babel steg upp till himlen
och gjorde sin befästning hög och ointaglig,
så skulle ändå plundrare från mig nå dit,
säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babel
och stor förödelse från kaldeernas land.
55 Ty Herren ödelägger Babel
och gör slut på det stora larmet därinne.
Deras vågor brusar som stora vatten,
dånet av dem ljuder högt.
56 Ty över Babel kommer en som ödelägger,
och hjältarna där tas till fånga,
deras bågar bryts sönder.
Herren är en vedergällningens Gud,
han lönar till fullo.
57 Jag skall göra dem druckna,
Babels furstar och visa,
dess ståthållare, styresmän och hjältar.
De skall somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Konungen.
Herren Sebaot är hans namn.
58 Så säger Herren Sebaot:
Babels breda murar skall i grund rivas ner,
och de höga portarna skall brännas upp i eld.
Så mödar sig folken för intet
och folkslagen arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov."
59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår.[b] Seraja var nämligen kvartermästare.
60 Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. 63 Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under."
Här slutar Jeremias ord.
Footnotes
- Jeremia 51:1 Leb-Kamajs är ett kryptogram för Kaldeen, dvs Babylonien.
- Jeremia 51:59 År 593 f. Kr.
Jeremia 51
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jeremia 51
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
51 Så säger Herren:
”Jag ska väcka upp
en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.[a]
2 Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
3 Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.[b]
Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
4 Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
5 Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.
6 Fly från Babylonien!
Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
7 Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
8 Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.
9 ’Vi har försökt bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
den räcker ända upp till skyarna.’
10 ’Herren har skaffat rättvisa för oss.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’
11 Vässa pilarna,
ta upp sköldarna![c]
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
För Herren ska genomföra
vad han beslutat
och talat mot Babylons invånare.
13 Du som bor vid många vatten
och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
tiden är inne för dig att bli avklippt.
14 Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
och de ska höja ett segerrop mot dig.
15 Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18 De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20 Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25 För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26 Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27 Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28 Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29 Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30 Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31 Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32 flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna[d] brinner
och armén har gripits av panik.”
33 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34 ”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35 Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37 Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38 De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39 Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40 Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41 Ack! Sheshak[e] har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42 Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43 Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44 Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45 Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46 Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47 Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48 Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49 Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50 Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51 ”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52 ”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53 Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55 Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56 Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57 Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58 Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59 Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60 Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62 Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64 och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
Footnotes
- 51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
- 51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
- 51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
- 51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk.
- 51:41 Se not till 25:26.
Jeremiah 51
King James Version
Jeremiah 51
King James Version
51 Thus saith the Lord; Behold, I will raise up against Babylon, and against them that dwell in the midst of them that rise up against me, a destroying wind;
2 And will send unto Babylon fanners, that shall fan her, and shall empty her land: for in the day of trouble they shall be against her round about.
3 Against him that bendeth let the archer bend his bow, and against him that lifteth himself up in his brigandine: and spare ye not her young men; destroy ye utterly all her host.
4 Thus the slain shall fall in the land of the Chaldeans, and they that are thrust through in her streets.
5 For Israel hath not been forsaken, nor Judah of his God, of the Lord of hosts; though their land was filled with sin against the Holy One of Israel.
6 Flee out of the midst of Babylon, and deliver every man his soul: be not cut off in her iniquity; for this is the time of the Lord's vengeance; he will render unto her a recompence.
7 Babylon hath been a golden cup in the Lord's hand, that made all the earth drunken: the nations have drunken of her wine; therefore the nations are mad.
8 Babylon is suddenly fallen and destroyed: howl for her; take balm for her pain, if so be she may be healed.
9 We would have healed Babylon, but she is not healed: forsake her, and let us go every one into his own country: for her judgment reacheth unto heaven, and is lifted up even to the skies.
10 The Lord hath brought forth our righteousness: come, and let us declare in Zion the work of the Lord our God.
11 Make bright the arrows; gather the shields: the Lord hath raised up the spirit of the kings of the Medes: for his device is against Babylon, to destroy it; because it is the vengeance of the Lord, the vengeance of his temple.
12 Set up the standard upon the walls of Babylon, make the watch strong, set up the watchmen, prepare the ambushes: for the Lord hath both devised and done that which he spake against the inhabitants of Babylon.
13 O thou that dwellest upon many waters, abundant in treasures, thine end is come, and the measure of thy covetousness.
14 The Lord of hosts hath sworn by himself, saying, Surely I will fill thee with men, as with caterpillers; and they shall lift up a shout against thee.
15 He hath made the earth by his power, he hath established the world by his wisdom, and hath stretched out the heaven by his understanding.
16 When he uttereth his voice, there is a multitude of waters in the heavens; and he causeth the vapours to ascend from the ends of the earth: he maketh lightnings with rain, and bringeth forth the wind out of his treasures.
17 Every man is brutish by his knowledge; every founder is confounded by the graven image: for his molten image is falsehood, and there is no breath in them.
18 They are vanity, the work of errors: in the time of their visitation they shall perish.
19 The portion of Jacob is not like them; for he is the former of all things: and Israel is the rod of his inheritance: the Lord of hosts is his name.
20 Thou art my battle axe and weapons of war: for with thee will I break in pieces the nations, and with thee will I destroy kingdoms;
21 And with thee will I break in pieces the horse and his rider; and with thee will I break in pieces the chariot and his rider;
22 With thee also will I break in pieces man and woman; and with thee will I break in pieces old and young; and with thee will I break in pieces the young man and the maid;
23 I will also break in pieces with thee the shepherd and his flock; and with thee will I break in pieces the husbandman and his yoke of oxen; and with thee will I break in pieces captains and rulers.
24 And I will render unto Babylon and to all the inhabitants of Chaldea all their evil that they have done in Zion in your sight, saith the Lord.
25 Behold, I am against thee, O destroying mountain, saith the Lord, which destroyest all the earth: and I will stretch out mine hand upon thee, and roll thee down from the rocks, and will make thee a burnt mountain.
26 And they shall not take of thee a stone for a corner, nor a stone for foundations; but thou shalt be desolate for ever, saith the Lord.
27 Set ye up a standard in the land, blow the trumpet among the nations, prepare the nations against her, call together against her the kingdoms of Ararat, Minni, and Ashchenaz; appoint a captain against her; cause the horses to come up as the rough caterpillers.
28 Prepare against her the nations with the kings of the Medes, the captains thereof, and all the rulers thereof, and all the land of his dominion.
29 And the land shall tremble and sorrow: for every purpose of the Lord shall be performed against Babylon, to make the land of Babylon a desolation without an inhabitant.
30 The mighty men of Babylon have forborn to fight, they have remained in their holds: their might hath failed; they became as women: they have burned her dwellingplaces; her bars are broken.
31 One post shall run to meet another, and one messenger to meet another, to shew the king of Babylon that his city is taken at one end,
32 And that the passages are stopped, and the reeds they have burned with fire, and the men of war are affrighted.
33 For thus saith the Lord of hosts, the God of Israel; The daughter of Babylon is like a threshingfloor, it is time to thresh her: yet a little while, and the time of her harvest shall come.
34 Nebuchadrezzar the king of Babylon hath devoured me, he hath crushed me, he hath made me an empty vessel, he hath swallowed me up like a dragon, he hath filled his belly with my delicates, he hath cast me out.
35 The violence done to me and to my flesh be upon Babylon, shall the inhabitant of Zion say; and my blood upon the inhabitants of Chaldea, shall Jerusalem say.
36 Therefore thus saith the Lord; Behold, I will plead thy cause, and take vengeance for thee; and I will dry up her sea, and make her springs dry.
37 And Babylon shall become heaps, a dwellingplace for dragons, an astonishment, and an hissing, without an inhabitant.
38 They shall roar together like lions: they shall yell as lions' whelps.
39 In their heat I will make their feasts, and I will make them drunken, that they may rejoice, and sleep a perpetual sleep, and not wake, saith the Lord.
40 I will bring them down like lambs to the slaughter, like rams with he goats.
41 How is Sheshach taken! and how is the praise of the whole earth surprised! how is Babylon become an astonishment among the nations!
42 The sea is come up upon Babylon: she is covered with the multitude of the waves thereof.
43 Her cities are a desolation, a dry land, and a wilderness, a land wherein no man dwelleth, neither doth any son of man pass thereby.
44 And I will punish Bel in Babylon, and I will bring forth out of his mouth that which he hath swallowed up: and the nations shall not flow together any more unto him: yea, the wall of Babylon shall fall.
45 My people, go ye out of the midst of her, and deliver ye every man his soul from the fierce anger of the Lord.
46 And lest your heart faint, and ye fear for the rumour that shall be heard in the land; a rumour shall both come one year, and after that in another year shall come a rumour, and violence in the land, ruler against ruler.
47 Therefore, behold, the days come, that I will do judgment upon the graven images of Babylon: and her whole land shall be confounded, and all her slain shall fall in the midst of her.
48 Then the heaven and the earth, and all that is therein, shall sing for Babylon: for the spoilers shall come unto her from the north, saith the Lord.
49 As Babylon hath caused the slain of Israel to fall, so at Babylon shall fall the slain of all the earth.
50 Ye that have escaped the sword, go away, stand not still: remember the Lord afar off, and let Jerusalem come into your mind.
51 We are confounded, because we have heard reproach: shame hath covered our faces: for strangers are come into the sanctuaries of the Lord's house.
52 Wherefore, behold, the days come, saith the Lord, that I will do judgment upon her graven images: and through all her land the wounded shall groan.
53 Though Babylon should mount up to heaven, and though she should fortify the height of her strength, yet from me shall spoilers come unto her, saith the Lord.
54 A sound of a cry cometh from Babylon, and great destruction from the land of the Chaldeans:
55 Because the Lord hath spoiled Babylon, and destroyed out of her the great voice; when her waves do roar like great waters, a noise of their voice is uttered:
56 Because the spoiler is come upon her, even upon Babylon, and her mighty men are taken, every one of their bows is broken: for the Lord God of recompences shall surely requite.
57 And I will make drunk her princes, and her wise men, her captains, and her rulers, and her mighty men: and they shall sleep a perpetual sleep, and not wake, saith the King, whose name is the Lord of hosts.
58 Thus saith the Lord of hosts; The broad walls of Babylon shall be utterly broken, and her high gates shall be burned with fire; and the people shall labour in vain, and the folk in the fire, and they shall be weary.
59 The word which Jeremiah the prophet commanded Seraiah the son of Neriah, the son of Maaseiah, when he went with Zedekiah the king of Judah into Babylon in the fourth year of his reign. And this Seraiah was a quiet prince.
60 So Jeremiah wrote in a book all the evil that should come upon Babylon, even all these words that are written against Babylon.
61 And Jeremiah said to Seraiah, When thou comest to Babylon, and shalt see, and shalt read all these words;
62 Then shalt thou say, O Lord, thou hast spoken against this place, to cut it off, that none shall remain in it, neither man nor beast, but that it shall be desolate for ever.
63 And it shall be, when thou hast made an end of reading this book, that thou shalt bind a stone to it, and cast it into the midst of Euphrates:
64 And thou shalt say, Thus shall Babylon sink, and shall not rise from the evil that I will bring upon her: and they shall be weary. Thus far are the words of Jeremiah.
Jeremiah 51
New International Version
Jeremiah 51
New International Version
51 This is what the Lord says:
“See, I will stir(A) up the spirit of a destroyer
against Babylon(B) and the people of Leb Kamai.[a]
2 I will send foreigners(C) to Babylon
to winnow(D) her and to devastate her land;
they will oppose her on every side
in the day(E) of her disaster.
3 Let not the archer string his bow,(F)
nor let him put on his armor.(G)
Do not spare her young men;
completely destroy[b] her army.
4 They will fall(H) down slain in Babylon,[c]
fatally wounded in her streets.(I)
5 For Israel and Judah have not been forsaken(J)
by their God, the Lord Almighty,
though their land[d] is full of guilt(K)
before the Holy One of Israel.
6 “Flee(L) from Babylon!
Run for your lives!
Do not be destroyed because of her sins.(M)
It is time(N) for the Lord’s vengeance;(O)
he will repay(P) her what she deserves.
7 Babylon was a gold cup(Q) in the Lord’s hand;
she made the whole earth drunk.
The nations drank her wine;
therefore they have now gone mad.
8 Babylon will suddenly fall(R) and be broken.
Wail over her!
Get balm(S) for her pain;
perhaps she can be healed.
9 “‘We would have healed Babylon,
but she cannot be healed;
let us leave(T) her and each go to our own land,
for her judgment(U) reaches to the skies,
it rises as high as the heavens.’
11 “Sharpen the arrows,(X)
take up the shields!(Y)
The Lord has stirred up the kings(Z) of the Medes,(AA)
because his purpose(AB) is to destroy Babylon.
The Lord will take vengeance,(AC)
vengeance for his temple.(AD)
12 Lift up a banner(AE) against the walls of Babylon!
Reinforce the guard,
station the watchmen,(AF)
prepare an ambush!(AG)
The Lord will carry out his purpose,(AH)
his decree against the people of Babylon.
13 You who live by many waters(AI)
and are rich in treasures,(AJ)
your end has come,
the time for you to be destroyed.(AK)
14 The Lord Almighty has sworn by himself:(AL)
I will surely fill you with troops, as with a swarm of locusts,(AM)
and they will shout(AN) in triumph over you.
15 “He made the earth by his power;
he founded the world by his wisdom(AO)
and stretched(AP) out the heavens by his understanding.(AQ)
16 When he thunders,(AR) the waters in the heavens roar;
he makes clouds rise from the ends of the earth.
He sends lightning with the rain(AS)
and brings out the wind from his storehouses.(AT)
17 “Everyone is senseless and without knowledge;
every goldsmith is shamed by his idols.
The images he makes are a fraud;(AU)
they have no breath in them.
18 They are worthless,(AV) the objects of mockery;
when their judgment comes, they will perish.
19 He who is the Portion(AW) of Jacob is not like these,
for he is the Maker of all things,
including the people of his inheritance(AX)—
the Lord Almighty is his name.
20 “You are my war club,(AY)
my weapon for battle—
with you I shatter(AZ) nations,(BA)
with you I destroy kingdoms,
21 with you I shatter horse and rider,(BB)
with you I shatter chariot(BC) and driver,
22 with you I shatter man and woman,
with you I shatter old man and youth,
with you I shatter young man and young woman,(BD)
23 with you I shatter shepherd and flock,
with you I shatter farmer and oxen,
with you I shatter governors and officials.(BE)
24 “Before your eyes I will repay(BF) Babylon(BG) and all who live in Babylonia[e] for all the wrong they have done in Zion,” declares the Lord.
25 “I am against(BH) you, you destroying mountain,
you who destroy the whole earth,”(BI)
declares the Lord.
“I will stretch out my hand(BJ) against you,
roll you off the cliffs,
and make you a burned-out mountain.(BK)
26 No rock will be taken from you for a cornerstone,
nor any stone for a foundation,
for you will be desolate(BL) forever,”
declares the Lord.
27 “Lift up a banner(BM) in the land!
Blow the trumpet among the nations!
Prepare the nations for battle against her;
summon against her these kingdoms:(BN)
Ararat,(BO) Minni and Ashkenaz.(BP)
Appoint a commander against her;
send up horses like a swarm of locusts.(BQ)
28 Prepare the nations for battle against her—
the kings of the Medes,(BR)
their governors and all their officials,
and all the countries they rule.(BS)
29 The land trembles(BT) and writhes,
for the Lord’s purposes(BU) against Babylon stand—
to lay waste(BV) the land of Babylon
so that no one will live there.(BW)
30 Babylon’s warriors(BX) have stopped fighting;
they remain in their strongholds.
Their strength is exhausted;
they have become weaklings.(BY)
Her dwellings are set on fire;(BZ)
the bars(CA) of her gates are broken.
31 One courier(CB) follows another
and messenger follows messenger
to announce to the king of Babylon
that his entire city is captured,(CC)
32 the river crossings seized,
the marshes set on fire,(CD)
and the soldiers terrified.(CE)”
33 This is what the Lord Almighty, the God of Israel, says:
“Daughter Babylon(CF) is like a threshing floor(CG)
at the time it is trampled;
the time to harvest(CH) her will soon come.(CI)”
34 “Nebuchadnezzar(CJ) king of Babylon has devoured(CK) us,(CL)
he has thrown us into confusion,
he has made us an empty jar.
Like a serpent he has swallowed us
and filled his stomach with our delicacies,
and then has spewed(CM) us out.
35 May the violence(CN) done to our flesh[f] be on Babylon,”
say the inhabitants of Zion.
“May our blood be on those who live in Babylonia,”
says Jerusalem.(CO)
36 Therefore this is what the Lord says:
“See, I will defend your cause(CP)
and avenge(CQ) you;
I will dry up(CR) her sea
and make her springs dry.
37 Babylon will be a heap of ruins,
a haunt(CS) of jackals,
an object of horror and scorn,(CT)
a place where no one lives.(CU)
38 Her people all roar like young lions,(CV)
they growl like lion cubs.
39 But while they are aroused,
I will set out a feast for them
and make them drunk,(CW)
so that they shout with laughter—
then sleep forever(CX) and not awake,”
declares the Lord.(CY)
40 “I will bring them down
like lambs to the slaughter,
like rams and goats.(CZ)
41 “How Sheshak[g](DA) will be captured,(DB)
the boast of the whole earth seized!
How desolate(DC) Babylon will be
among the nations!
42 The sea will rise over Babylon;
its roaring waves(DD) will cover her.
43 Her towns will be desolate,
a dry and desert(DE) land,
a land where no one lives,
through which no one travels.(DF)
44 I will punish Bel(DG) in Babylon
and make him spew out(DH) what he has swallowed.
The nations will no longer stream to him.
And the wall(DI) of Babylon will fall.
45 “Come out(DJ) of her, my people!
Run(DK) for your lives!
Run from the fierce anger(DL) of the Lord.
46 Do not lose heart(DM) or be afraid(DN)
when rumors(DO) are heard in the land;
one rumor comes this year, another the next,
rumors of violence in the land
and of ruler against ruler.
47 For the time will surely come
when I will punish the idols(DP) of Babylon;
her whole land will be disgraced(DQ)
and her slain will all lie fallen within her.(DR)
48 Then heaven and earth and all that is in them
will shout(DS) for joy over Babylon,
for out of the north(DT)
destroyers(DU) will attack her,”
declares the Lord.
49 “Babylon must fall because of Israel’s slain,
just as the slain in all the earth
have fallen because of Babylon.(DV)
50 You who have escaped the sword,
leave(DW) and do not linger!
Remember(DX) the Lord in a distant land,(DY)
and call to mind Jerusalem.”
51 “We are disgraced,(DZ)
for we have been insulted
and shame covers our faces,
because foreigners have entered
the holy places of the Lord’s house.”(EA)
52 “But days are coming,” declares the Lord,
“when I will punish her idols,(EB)
and throughout her land
the wounded will groan.(EC)
53 Even if Babylon ascends to the heavens(ED)
and fortifies her lofty stronghold,
I will send destroyers(EE) against her,”
declares the Lord.
54 “The sound of a cry(EF) comes from Babylon,
the sound of great destruction(EG)
from the land of the Babylonians.[h]
55 The Lord will destroy Babylon;
he will silence(EH) her noisy din.
Waves(EI) of enemies will rage like great waters;
the roar of their voices will resound.
56 A destroyer(EJ) will come against Babylon;
her warriors will be captured,
and their bows will be broken.(EK)
For the Lord is a God of retribution;
he will repay(EL) in full.
57 I will make her officials(EM) and wise(EN) men drunk,(EO)
her governors, officers and warriors as well;
they will sleep(EP) forever and not awake,”
declares the King,(EQ) whose name is the Lord Almighty.
58 This is what the Lord Almighty says:
“Babylon’s thick wall(ER) will be leveled
and her high gates(ES) set on fire;
the peoples(ET) exhaust(EU) themselves for nothing,
the nations’ labor is only fuel for the flames.”(EV)
59 This is the message Jeremiah the prophet gave to the staff officer Seraiah son of Neriah,(EW) the son of Mahseiah, when he went to Babylon with Zedekiah(EX) king of Judah in the fourth(EY) year of his reign. 60 Jeremiah had written on a scroll(EZ) about all the disasters that would come upon Babylon—all that had been recorded concerning Babylon. 61 He said to Seraiah, “When you get to Babylon, see that you read all these words aloud. 62 Then say, ‘Lord, you have said you will destroy this place, so that neither people nor animals will live in it; it will be desolate(FA) forever.’ 63 When you finish reading this scroll, tie a stone to it and throw it into the Euphrates.(FB) 64 Then say, ‘So will Babylon sink to rise no more(FC) because of the disaster I will bring on her. And her people(FD) will fall.’”(FE)
The words of Jeremiah end(FF) here.
Footnotes
- Jeremiah 51:1 Leb Kamai is a cryptogram for Chaldea, that is, Babylonia.
- Jeremiah 51:3 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them.
- Jeremiah 51:4 Or Chaldea
- Jeremiah 51:5 Or Almighty, / and the land of the Babylonians
- Jeremiah 51:24 Or Chaldea; also in verse 35
- Jeremiah 51:35 Or done to us and to our children
- Jeremiah 51:41 Sheshak is a cryptogram for Babylon.
- Jeremiah 51:54 Or Chaldeans
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.