Jeremia 50
Svenska Folkbibeln
Profetia om Babel
50 Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2 Förkunna bland hednafolken,
ge det till känna, res upp ett baner,
kungör och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess avgudabilder har kommit på skam,
dess avgudar är krossade.
3 Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.
Det skall göra dess land till en ödemark,
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur skall fly.
4 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.
Under gråt skall de gå
och Herren, sin Gud, skall de söka.
5 De skall fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
6 Mitt folk var förlorade får.
Deras herdar förde dem vilse
och lät dem irra omkring på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem,
och deras motståndare sade:
"Vi är utan skuld."
Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
8 Fly ut ur Babel,
drag bort från kaldeernas land,
och var som bockar framför hjorden.
9 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet
en mängd stora hednafolk
och föra dem upp mot Babel.
De skall rusta sig till strid mot det,
från det hållet skall det erövras.
Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes,
som inte vänder tillbaka tomhänt.
10 Kaldeen skall plundras.
Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.
11 Ty ni gladde er och jublade,
när ni skövlade min arvedel.
Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen
och frustade som hingstar.
12 Er mor skall ändå fullständigt komma på skam,
ja, hon som har fött er skall få skämmas.
Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark,
ett torrt land och en öken!
13 På grund av Herrens vrede måste det ligga obebott
och helt och hållet vara en ödemark.
Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla
vid tanken på alla dess plågor.
14 Rusta er till strid mot Babel från alla sidor,
ni som spänner båge.
Skjut på henne, spar inte på pilarna,
ty mot Herren har hon syndat.
15 Höj segerrop över henne från alla håll:
"Hon har tvingats ge upp.
Hennes stöd har fallit,
hennes murar är nerrivna!"
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas då på henne.
Gör mot henne som hon har gjort.
16 Utrota ur Babel den som sår
och den som i skördens tid brukar lien.
Undan det härjande svärdet
skall var och en vända om till sitt folk
och var och en fly hem till sitt land.
17 Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien. 19 Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall man söka efter Israels missgärning
och den skall inte mer vara till,
efter Juda synder och de skall inte mer finnas.
Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21 Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.[a]
Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren,
och gör i allt som jag har befallt dig.
22 Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23 Hur sönderbruten och krossad är den inte,
den hammare som slog hela jorden!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara för dig, Babel,
och du blev fångad innan du visste om det.
Du ertappades och greps,
ty det var mot Herren du hade givit dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
och tog fram sin vredes vapen.
Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot,
att utföra i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
öppna dess förrådshus,
kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,
och ge det till spillo.
Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.
Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!
28 Lyssna till flyktingarna
som söker rädda sig ut ur Babels land,
för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Kalla samman bågskyttar mot Babel,
alla som kan spänna en båge.
Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.
Vedergäll det för dess gärningar.
Gör mot det alldeles så som det har gjort.
Ty mot Herren har det handlat övermodigt,
mot Israels Helige.
30 Därför skall dess unga män falla på gatorna,
alla dess stridsmän skall gå under på den dagen,
säger Herren.
31 Se, jag är emot dig, du övermodige,
säger Herren, Herren Sebaot,
ty din dag har kommit,
den tid då jag skall straffa dig.
32 Då skall den övermodige stappla och falla
och ingen skall resa upp honom.
Jag skall tända eld på hans städer
och elden skall förtära allt omkring honom.
33 Så säger Herren Sebaot:
Förtryckta är Israels barn
och Juda barn med dem.
Alla de som har fört dem i fångenskap
håller dem fast
och vägrar att släppa dem.
34 Men deras återlösare är stark,
Herren Sebaot är hans namn.
Han tar sig an deras sak,
och skaffar ro åt jorden
men oro åt Babels invånare.
35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
mot Babels invånare,
mot dess furstar och vise män!
36 Svärd mot lögnprofeterna,
de skall stå där som dårar.
Svärd mot dess hjältar,
de skall bli förfärade.
37 Svärd mot dess hästar och vagnar,
mot alla främmande folk därinne,
de skall bli som kvinnor.
Svärd mot dess skatter,
så att de rövas bort.
38 Torka skall drabba dess vatten,
de skall torka ut.
Ty det är ett gudabildernas land,
med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.
39 Därför skall schakaler bo där
tillsammans med andra ökendjur.
Strutsar skall där ha sin boning.
Aldrig mer skall någon människa bo där,
från släkte till släkte skall det vara obebott.
40 Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder
ödelades av Gud,
säger Herren,
så skall ingen bo där,
ingen människa mer vistas där.
41 Se, ett folk kommer norrifrån,
ett stort hednafolk,
många kungar reser sig
från jordens yttersta ände.
42 De har båge och lans,
de är grymma och utan förbarmande.
Larmet från dem är som havets dån,
på hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Babel.
43 När kungen i Babel hör ryktet om dem
sjunker hans händer ner.
Ängslan griper honom,
ångest som hos en barnaföderska.
44 Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land.
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
46 Vid ropet: "Babel är intaget!"
skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.
Footnotes
- Jeremia 50:21 Meratajim . . . Pekod Meratajim betyder "tvåfaldig motsträvighet", Pekod betyder "hemsökelse". Här namn på områden i södra och östra Babylonien.
Jeremia 50
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Budskap till Babylon
50 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia:
2 Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas
3 när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly.
4 Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud.
5 De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas, ska man säga.
6 Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats.
7 Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp.
8 Men fly nu bort från Babylon, från kaldeernas land. Led mitt folk hem igen,
9 för jag ska uppresa en armé från de stora länderna i norr. De ska anfalla Babylon och inta det. Fiendens pilar ska träffa mitt i prick och inte missa!
10 Babylon ska bli plundrat tills alla har fått nog med byte, säger Herren.
11 Ni är glada, ni kaldeer, som har plundrat mitt folk. Ni är som kor på tröskplatsen och som gnäggande hästar,
12 men snart ska ert land få skämmas för er. Ni ska bli det minsta av alla folk, en vildmark och ett torrt ökenland.
13 På grund av Herrens vrede mot er ska Babylon bli ett ensligt ödeland, och alla som far förbi ska bli förskräckta och se ner på landet där det ligger sårat.
14 Ja, förbered er för att strida mot Babylon, ni alla folk runt omkring! Spänn era bågar och spara inte på pilarna, för landet har syndat mot Herren.
15 Höj segerrop från alla sidor! Titta! Man ger upp! Murarna har fallit. Herren har fått sin hämnd. Behandla Babylon som det har behandlat andra!
16 Slå ner på alla dem som sår och skördar. Se till att alla landsflyktiga återvänder till sina egna länder, medan fienden rycker fram.
17 Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben.
18 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen.
19 Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead.
20 Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren.
21 Anfall Merataims land och folket i Pekod. Ja, marschera framåt mot Babylon! Utplåna det, så som jag har befallt!
22 Stridslarm ska höras i landet, rop som talar om förödelse.
23 Babylon, den kraftigaste hammaren på hela jorden, ligger sönderslagen.
24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du blev fast därför att du stred mot Herren.
25 Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram vapen för att visa sin vrede mot fienden. Den förskräckelse som drabbar Babylon är ett verk av Herren, härskarornas Gud.
26 Ja, gå emot det från avlägsna länder! Bryt upp dess förråd! Slå ner murar och hus så att de ligger i ruiner. Lämna ingenting kvar.
27 Döda alla unga krigsdugliga män! Tiden är inne för Babylon att slaktas.
28 Men mitt folk ska fly, det ska fly tillbaka till sitt eget land och berätta om hur Herren i sin vrede hämnades dem som förstörde hans tempel.
29 Mobilisera alla bågskyttar mot Babylon. Omringa staden, så att ingen kan fly! Behandla den precis som den behandlat andra, för den har kränkt Herren, den Helige i Israel.
30 Stadens unga män ska falla på gatorna och dö. Alla soldater ska stupa.
31 Jag står dig emot, du högmodiga folk, och nu har räkenskapens dag kommit för dig!
32 Du högfärdiga land, du kommer att stappla och falla, och ingen ska hjälpa dig upp. Jag ska tända en eld i Babylons städer, en eld som ska bränna upp allt som finns där.
33 Herren, härskarornas Gud, säger: Folket i Israel och Juda har blivit förtryckt. Deras besegrare håller dem fast och vägrar att låta dem gå.
34 Men deras förlossare är stark. Hans namn är Herren, härskarornas Gud. Han ska försvara dem och se till att de blir befriade och på nytt får bo i lugn och ro i Israel.Men för folket i Babylon finns det ingen ro!
35 Fördärvets svärd ska slå kaldeerna, säger Herren. Det ska slå folket i Babylon och dess furstar och visa män.
36 Alla de falska profeterna ska stå där som dårar! Panik ska komma också över de modigaste bland soldaterna!
37 Kriget ska drabba deras hästar och vagnar. Alla deras legosoldater kommer att bli fega och odugliga. Alla Babylons skatter ska rövas bort
38 och vattenförråden ska ta slut. Varför? Därför att hela landet är fullt av vidriga avgudabilder. Men de ska bli utom sig av skräck.
39 Därför ska Babylon bli ett tillhåll för schakaler och ugglor och ett hem för öknens vilda djur. Aldrig mer ska människor bo där. Det ska ligga övergivet för alltid.
40 Herren ska förgöra Babylon på samma sätt som han störtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder. Ingen har bott där sedan dess, och ingen kommer någonsin mer att bo i Babylon.
41 Se hur de kommer! En väldig armé från norr! Kungar från många länder har anslutit sig på Herrens uppmaning.
42 De är fullt rustade för strid. De är grymma och skoningslösa. Dånet av deras härskrin är som havsvågornas rytande. Babylon! De kommer ridande mot dig grupperade för anfall!
43 När kungen av Babylon får denna rapport om läget står han där alldeles handfallen. Ångest kommer över honom, som födslovåndor.
44 Jag ska sända en inkräktare mot dem, en som kommer över dem mycket plötsligt, likt ett lejon som dyker upp ur snåren vid Jordan och anfaller betande får. Jag ska jaga bort babylonierna i ett ögonblick och utse den jag vill som deras herde. För vem är lik mig? Vem kan ställa mig inför rätta?
45 Lyssna till Herrens plan för Babylon, kaldeernas land. Till och med små barn ska föras bort som slavar.
46 Hela jorden ska darra vid Babylons fall, och folkets förtvivlade rop ska höras över hela världen.
Jeremias 50
Nova Versão Transformadora
Mensagem a respeito da Babilônia
50 O Senhor deu ao profeta Jeremias esta mensagem acerca da Babilônia e da terra dos babilônios:[a]
2 “Anunciem a todo o mundo,
não escondam nada.
Levantem uma bandeira
para proclamar a todos que a Babilônia cairá.
Suas imagens e seus ídolos[b] serão despedaçados;
seus deuses, Bel e Merodaque, sofrerão completa humilhação.
3 Porque do norte uma nação virá e trará tamanha destruição
que ninguém voltará a habitar ali.
Tudo desaparecerá;
tanto pessoas como animais fugirão.”
Esperança para Israel e Judá
4 “Naqueles dias e naquele tempo”,
diz o Senhor,
“o povo de Israel voltará
com o povo de Judá.
Virão chorando
e buscando o Senhor, seu Deus.
5 Perguntarão pelo caminho para Sião
e voltarão para casa.
Eles se apegarão ao Senhor
numa aliança permanente que jamais será esquecida.
6 “Meu povo tem sido como ovelhas perdidas;
seus pastores as fizeram desviar do caminho
e as soltaram nos montes.
Elas perderam o rumo
e não lembram como voltar para o curral.
7 Todos que as encontraram as devoraram.
Seus inimigos disseram:
‘Não fizemos nada de errado ao atacá-las,
pois pecaram contra o Senhor,
seu verdadeiro lugar de descanso,
a esperança de seus antepassados’.
8 “Agora, porém, fujam da Babilônia!
Saiam da terra dos babilônios!
Como bodes que vão adiante do rebanho,
guiem meu povo de volta para casa.
9 Pois estou levantando um exército
de grandes nações do norte.
Unirão forças para atacar a Babilônia
e a conquistarão.
As flechas do inimigo serão certeiras;
irão direto para o alvo!
10 A Babilônia[c] será saqueada
até que os saqueadores estejam cheios de despojos.
Eu, o Senhor, falei!”
A Babilônia cairá
11 “Vocês se alegram e exultam,
vocês que saquearam a nação que me pertence.
Saltam como bezerros na campina
e relincham como garanhões.
12 Mas sua terra natal[d] será coberta
de vergonha e desonra.
Vocês se tornarão a menor das nações,
um deserto, uma terra seca e desolada.
13 Por causa da fúria do Senhor,
a Babilônia ficará vazia;
ninguém viverá nela.
Todos que passarem por lá ficarão pasmos
e abrirão a boca de espanto quando virem suas ruínas.
14 “Todas vocês, nações vizinhas,
preparem-se para atacar a Babilônia.
Que seus arqueiros atirem contra ela e não poupem flechas,
pois ela pecou contra o Senhor.
15 De todos os lados, deem gritos de guerra contra ela.
Vejam, está se rendendo!
Seus muros caíram!
É a vingança do Senhor,
portanto vinguem-se dela;
façam a ela o mesmo que ela fez a outros!
16 Eliminem da Babilônia todos que plantam lavouras
e mandem embora todos que colhem.
Por causa da espada do inimigo,
todos fugirão para sua própria terra.”
Esperança para o povo de Deus
17 “Os israelitas são como ovelhas
dispersadas por leões.
Primeiro o rei da Assíria os devorou,
depois Nabucodonosor, rei da Babilônia, quebrou seus ossos.”
18 Portanto, assim diz o Senhor dos Exércitos,
o Deus de Israel:
“Castigarei o rei da Babilônia e sua terra,
assim como castiguei o rei da Assíria.
19 Trarei Israel de volta para sua própria terra,
para pastar nos campos no Carmelo e em Basã
e para saciar-se novamente
na região montanhosa de Efraim e em Gileade.
20 Naqueles dias”, diz o Senhor,
“não se encontrará pecado algum em Israel nem em Judá,
pois perdoarei o remanescente que eu preservar.”
Julgamento divino sobre a Babilônia
21 “Subam, guerreiros, contra a terra de Merataim
e contra os habitantes de Pecode!
Persigam-nos, matem-nos e destruam-nos completamente,
como lhes ordenei”, diz o Senhor.
22 “Façam ouvir na terra o grito de guerra,
o estrondo de grande destruição.
23 A Babilônia, o martelo de toda a terra,
está quebrada e despedaçada;
está desolada entre as nações.
24 Preparei uma armadilha para você, Babilônia;
foi surpreendida e apanhada, pois lutou contra o Senhor.
25 O Senhor abriu seu arsenal
e trouxe para fora as armas de sua fúria.
Sim, o Soberano Senhor dos Exércitos,
agirá na terra dos babilônios.
26 Venham contra ela de terras distantes,
arrombem seus celeiros,
transformem seus muros e casas em montes de escombros.
Destruam-na completamente,
não deixem sobrar coisa alguma.
27 Ataquem todos os seus jovens guerreiros
e acabem com eles.
Que aflição os espera,
pois chegou o dia do castigo da Babilônia!
28 Escutem o povo que escapou da Babilônia
contar em Sião
como o Senhor, nosso Deus,
se vingou dos que destruíram seu templo.
29 “Convoquem os arqueiros para virem à Babilônia,
cerquem a cidade para que ninguém escape.
Façam a ela o mesmo que ela fez a outros,
pois desafiou o Senhor, o Santo de Israel.
30 Seus jovens cairão nas ruas,
todos os seus soldados serão mortos”,
diz o Senhor.
31 “Veja, sou seu inimigo, povo arrogante”,
diz o Soberano Senhor dos Exércitos.
“O dia do acerto de contas chegou,
o dia em que eu o castigarei.
32 Ó povo insolente, você tropeçará e cairá,
e ninguém o levantará.
Pois acendi um fogo nas cidades da Babilônia
que queimará tudo ao seu redor.”
33 Assim diz o Senhor dos Exércitos:
“O povo de Israel e o povo de Judá foram oprimidos;
seus captores os prenderam e não querem soltá-los.
34 Mas seu Redentor é forte;
seu nome é Senhor dos Exércitos.
Ele os defenderá
e voltará a lhes dar descanso em Israel.
Mas para o povo da Babilônia
não haverá descanso!
35 “A espada de guerra virá sobre os babilônios”,
diz o Senhor.
“Virá sobre o povo da Babilônia,
sobre seus oficiais e seus sábios.
36 A espada virá sobre seus falsos profetas,
e eles se tornarão tolos.
Virá sobre seus guerreiros valentes,
e eles se apavorarão.
37 A espada virá sobre cavalos e carros de guerra
e sobre os estrangeiros que ali habitam,
e eles se tornarão como mulheres.
Virá sobre seus tesouros,
e todos eles serão saqueados.
38 A seca[e] virá até mesmo sobre suas fontes de água,
e elas secarão.
Por que tudo isso acontecerá?
Porque toda a terra se encheu de ídolos,
e o povo está enlouquecido por eles.
39 “Em breve a Babilônia servirá de morada para animais do deserto e hienas;
corujas farão ali seus ninhos.
Jamais voltará a ser habitada,
ficará desolada para sempre.
40 Eu a destruirei como destruí[f] Sodoma e Gomorra
e as cidades vizinhas”, diz o Senhor.
“Ninguém viverá ali,
ninguém habitará nela.
41 “Vejam, um grande exército vem do norte!
Uma grande nação e muitos reis se levantam,
de terras distantes, contra vocês.
42 Estão armados com arcos e lanças,
são cruéis e não têm compaixão.
Quando avançam montados em cavalos,
o barulho é como o rugido do mar.
Vêm em formação de batalha
com o intuito de destruí-la, Babilônia.
43 O rei da Babilônia ouviu relatos sobre o inimigo,
e suas mãos tremem de medo.
Pontadas de angústia tomam conta dele,
como as dores da mulher em trabalho de parto.
44 “Virei como um leão da mata do Jordão
que ataca as ovelhas no pasto.
Expulsarei a Babilônia de sua terra
e ali colocarei o líder que eu escolher.
Pois quem é semelhante a mim e quem pode me desafiar?
Que governante pode se opor à minha vontade?”
45 Ouçam o que o Senhor planejou contra a Babilônia
e contra a terra dos babilônios.
Até as crianças serão arrastadas como ovelhas,
e suas casas, destruídas.
46 A terra tremerá com a queda da Babilônia,
e por todo o mundo se ouvirá seu grito de desespero.
Jeremia 50
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom över Babylonien
50 Detta är vad Herren talade angående Babylonien, kaldéernas land, genom profeten Jeremia:
2 ”Förkunna bland folken,
låt det höras,
höj banéret och ropa ut,
tig inte, säg:
’Babylon ska intas,
Bel står med skam
och Marduk krossas.
Avgudarna står med skam
och belätena krossas.’
3 För ett folk från norr anfaller
och ödelägger landet
så att ingen kan bo där längre.
Både människor och djur flyr bort.
4 Då, på den tiden,
säger Herren,
ska Israels folk komma vandrande
tillsammans med Judas folk
och gråtande söka Herren, sin Gud.
5 De ska fråga efter Sion
och vända blicken ditåt.
De ska komma och förena sig med Herren
i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.
6 Mitt folk har varit förlorade får.
Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.
7 Alla som råkade på dem
slukade dem,
och deras fiender sa:
’Vi är oskyldiga,
för de har syndat mot Herren,
rättfärdighetens betesmark,
Herren, sina förfäders hopp.’
8 Fly från Babylonien,
lämna kaldéernas land.
Gå som bockar som leder hjorden.
9 Nu ska jag resa upp en här av väldiga folk
från landet i norr och leda den mot Babylon.
De gör sig redo för strid,
norrifrån ska det erövras.
Deras pilar är som en skicklig hjältes,
som inte vänder tillbaka med oförrättat ärende.
10 Kaldéen ska bli plundrat
tills alla har fått tillräckligt med byte, säger Herren.
11 Ni är glada och jublar,
ni som plundrar min arvedel.
Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen
och frustar som hingstar.
12 Er mor ska få stå med stor skam,
hon som födde er ska bli vanärad.
Hon ska bli det minsta bland folken,
en vildmark och ett torrt ökenland.
13 På grund av Herrens vrede
ska det vara obebott
och bli till ett ensligt ödeland.
Alla som far förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser dess förödelse.
14 Förbered er för strid mot Babylon,
från alla sidor, ni bågskyttar!
Skjut mot det, spara inte på pilarna,
för det har syndat mot Herren.
15 Höj segerrop mot det från alla sidor!
Man ger upp!
Tornen faller, murarna rasar.
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas på Babylonien,
gör mot henne som hon själv har gjort!
16 Förinta ur Babylonien den som sår
och den som brukar skära i skördetiden.
Undan förtryckarens svärd
ska var och en återvända till sitt eget folk
och fly till sitt eget land.
17 Israel är som ett vilsegånget får,
jagat av lejon.
Den förste att sluka det var kungen av Assyrien,
och sedan krossade Nebukadnessar,
kungen av Babylonien, dess ben.”
18 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land,
precis som jag straffade den assyriske kungen.
19 Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker.
Det ska gå i bet på Karmel och Bashan
och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead.
20 Då, på den tiden, säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den ska inte finnas mer, och Judas synder
ska inte heller gå att finna,
för jag ska förlåta dem som jag har skonat.
21 Anfall Meratajims land
och invånarna i Pekod.[a]
Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger Herren.
Gör så som jag har befallt dig!
22 Det är stridslarm i landet,
en stor förödelse.
23 Ack, bräckt och krossad
är den slägga som slog hela världen!
Babylons öde väcker stor fasa bland folken.
24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon,
och du greps innan du hann märka något.
Man fann dig och tillfångatog dig,
därför att du satt dig upp mot Herren.
25 Herren har öppnat sitt vapenförråd
och tagit fram sin vredes vapen,
för Herren, härskarornas Herre,
har ett verk att utföra i kaldéernas land.
26 Ja, gå emot det från fjärran!
Bryt upp dess förråd!
Samla allting i en hög och vig det åt förintelse!
Lämna ingenting kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
för dem till slakt!
Ve dem! Deras tid är inne,
tiden för deras straff.
28 Lyssna till dem som flyr,
de som tar sig ut ur Babyloniens land
för att i Sion berätta
om Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Dra samman bågskyttar mot Babylon,
av alla som kan spänna en båge.
Omringa det från alla håll,
så att ingen kan fly!
Ge igen för alla hennes ogärningar,
gör så mot henne som hon själv har gjort,
för hon har satt sig upp mot Herren, Israels Helige.
30 Därför faller de unga männen på gatorna,
och alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
31 Jag står dig emot, du högmodiga,
säger Herren, härskarornas Herre,
för nu är tiden för mitt straff inne för dig!
32 Den högmodige stapplar och faller,
och ingen reser honom upp.
Jag ska tända en eld i hans städer,
som ska bränna upp allt som finns där omkring.”
33 Så säger härskarornas Herre:
”Folket i Israel är förtryckt,
och folket i Juda likaså.
Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast
och vägrar att låta dem gå.
34 Men deras befriare[b] är mäktig.
Hans namn är härskarornas Herre.
Han ska försvara dem
och låta landet få ro,
men han ger oro åt Babylons invånare.
35 Svärd mot kaldéerna,
säger Herren,
mot Babylons invånare
och dess furstar och visa män!
36 Svärd mot spåmännen,
de ska stå där som dårar!
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förskräckta!
37 Svärd mot dess hästar och vagnar
och mot alla främlingar där inne,
de ska bli som kvinnor!
Svärd mot dess skatter,
de ska rövas bort.
38 Torka[c] över dess vatten,
de ska torka ut!
För detta är avgudarnas land,
de dyrkar skräckens beläten som besatta.
39 Därför ska ökendjur och hyenor bo där,
och berguvar ha sitt tillhåll där.
Aldrig mer ska någon bo där.
Det ska ligga övergivet från generation till generation.
40 Så som Gud ödelade
Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen vistas där mer.
41 Se, ett folk kommer från norr,
en stor nation och många kungar reser sig
från jordens yttersta ändar.
42 De är beväpnade med båge och lans.
De är grymma och obarmhärtiga.
De låter som havets dån,
på sina hästar drar de fram,
rustade för strid,
mot dig, dotter Babylon!
43 När kungen av Babylonien hör ryktet om dem
står han där handfallen.
Han grips av ångest,
som en kvinna som ska föda barn.
44 Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska utse för detta?
För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”[d]
45 Hör därför vad Herren har planerat för Babylon
och tänkt ut mot kaldéernas land:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
betesmarkerna ska förfäras över dem.
46 Jorden bävar vid ropet om Babylons fall.
Ett rop hörs bland folken.
Footnotes
- 50:21 Namnen här är en hebreisk ordlek. Meratajim syftar troligen på en region i södra Babylonien nära Eufrats och Tigris utlopp till Persiska viken och där vattnet hade hög salthalt. På hebreiska betyder namnet dubbelt uppror och kan tolkas som en epitet för Babylonien i sin helhet. Pekod syftar på ett arameiskt folk längre ner på östra sidan om Tigris. De nämns ofta i assyriska texter och även i Hes 3:23 som Babyloniens allierade. På hebreiska betyder namnet straff/hemsökelse och tillämpat på Babylonien att landet skulle straffas för sitt dubbla uppror.
- 50:34 Se not till 4 Mos 35:12.
- 50:38 Eller svärd.
- 50:44-46 Innehållet i dessa verser är nästan identiskt med 49:19-21, se även not där.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
BÍBLIA SAGRADA, NOVA VERSÃO TRANSFORMADORA copyright © 2016 by Mundo Cristão. Used by permission of Associação Religiosa Editora Mundo Cristão, Todos os direitos reservados.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.