Jeremia 5
Svenska Folkbibeln
Dom på grund av otrohet och orättfärdighet
5 Gå omkring på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda som gör det som är rätt,
och som frågar efter trohet.
Då skall jag förlåta staden.
2 Men även om de säger: "Så sant Herren lever",
så svär de ändå falskt.
3 Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker?
Du slog dem, men de kände ingen smärta.
Du lät dem förgås,
men de vägrade att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor hårdare än klippan
och vägrade att omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga,
ty de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem.
De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut.
Men också dessa har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 Därför skall lejonet från skogen slå dem
och vargen från ödemarken slita sönder dem.
Leoparden skall lura vid deras städer,
och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl.
Ty deras överträdelser är många
och deras avfall talrika.
7 Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergivit mig
och svurit vid gudar som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de begick äktenskapsbrott
och samlades i skaror vid horhusen.
8 De liknar välfödda, ystra hingstar,
de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
10 Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem,
men gör inte helt slut på henne.
Riv bort hennes vinrankor,
de hör inte Herren till.
11 Ty de har handlat mycket trolöst mot mig,
både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
12 De har förnekat Herren och sagt:
"Han finns inte.
Inget ont skall drabba oss,
svärd och hunger skall vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger skall drabba dem själva."
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, så:
Eftersom ni talar på detta sätt,
se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden skall förtära dem.
15 Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner,
med ett tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav.
De är alla hjältar.
17 De skall sluka din skörd och ditt bröd,
de skall sluka dina söner och dina döttrar,
de skall sluka dina får och din nötboskap,
de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
skall de förstöra med svärd.
18 Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren. 19 Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
Jeremia 5
Svenska Folkbibeln 2015
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (A) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (B) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (C) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (D) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[a].
7 (E) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (F) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (G) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (H) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (I) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (J) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (K) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (L) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 (M) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (N) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (O) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (P) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (Q) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (R) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (S) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (T) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
30 (U) Förfärliga och fruktansvärda saker
sker i landet.
31 (V) Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad ska ni göra
när slutet på det kommer?
Footnotes
- 5:6 svåra Annan översättning: ”talrika”.
Jeremiah 5
King James Version
5 Run ye to and fro through the streets of Jerusalem, and see now, and know, and seek in the broad places thereof, if ye can find a man, if there be any that executeth judgment, that seeketh the truth; and I will pardon it.
2 And though they say, The Lord liveth; surely they swear falsely.
3 O Lord, are not thine eyes upon the truth? thou hast stricken them, but they have not grieved; thou hast consumed them, but they have refused to receive correction: they have made their faces harder than a rock; they have refused to return.
4 Therefore I said, Surely these are poor; they are foolish: for they know not the way of the Lord, nor the judgment of their God.
5 I will get me unto the great men, and will speak unto them; for they have known the way of the Lord, and the judgment of their God: but these have altogether broken the yoke, and burst the bonds.
6 Wherefore a lion out of the forest shall slay them, and a wolf of the evenings shall spoil them, a leopard shall watch over their cities: every one that goeth out thence shall be torn in pieces: because their transgressions are many, and their backslidings are increased.
7 How shall I pardon thee for this? thy children have forsaken me, and sworn by them that are no gods: when I had fed them to the full, they then committed adultery, and assembled themselves by troops in the harlots' houses.
8 They were as fed horses in the morning: every one neighed after his neighbour's wife.
9 Shall I not visit for these things? saith the Lord: and shall not my soul be avenged on such a nation as this?
10 Go ye up upon her walls, and destroy; but make not a full end: take away her battlements; for they are not the Lord's.
11 For the house of Israel and the house of Judah have dealt very treacherously against me, saith the Lord.
12 They have belied the Lord, and said, It is not he; neither shall evil come upon us; neither shall we see sword nor famine:
13 And the prophets shall become wind, and the word is not in them: thus shall it be done unto them.
14 Wherefore thus saith the Lord God of hosts, Because ye speak this word, behold, I will make my words in thy mouth fire, and this people wood, and it shall devour them.
15 Lo, I will bring a nation upon you from far, O house of Israel, saith the Lord: it is a mighty nation, it is an ancient nation, a nation whose language thou knowest not, neither understandest what they say.
16 Their quiver is as an open sepulchre, they are all mighty men.
17 And they shall eat up thine harvest, and thy bread, which thy sons and thy daughters should eat: they shall eat up thy flocks and thine herds: they shall eat up thy vines and thy fig trees: they shall impoverish thy fenced cities, wherein thou trustedst, with the sword.
18 Nevertheless in those days, saith the Lord, I will not make a full end with you.
19 And it shall come to pass, when ye shall say, Wherefore doeth the Lord our God all these things unto us? then shalt thou answer them, Like as ye have forsaken me, and served strange gods in your land, so shall ye serve strangers in a land that is not your's.
20 Declare this in the house of Jacob, and publish it in Judah, saying,
21 Hear now this, O foolish people, and without understanding; which have eyes, and see not; which have ears, and hear not:
22 Fear ye not me? saith the Lord: will ye not tremble at my presence, which have placed the sand for the bound of the sea by a perpetual decree, that it cannot pass it: and though the waves thereof toss themselves, yet can they not prevail; though they roar, yet can they not pass over it?
23 But this people hath a revolting and a rebellious heart; they are revolted and gone.
24 Neither say they in their heart, Let us now fear the Lord our God, that giveth rain, both the former and the latter, in his season: he reserveth unto us the appointed weeks of the harvest.
25 Your iniquities have turned away these things, and your sins have withholden good things from you.
26 For among my people are found wicked men: they lay wait, as he that setteth snares; they set a trap, they catch men.
27 As a cage is full of birds, so are their houses full of deceit: therefore they are become great, and waxen rich.
28 They are waxen fat, they shine: yea, they overpass the deeds of the wicked: they judge not the cause, the cause of the fatherless, yet they prosper; and the right of the needy do they not judge.
29 Shall I not visit for these things? saith the Lord: shall not my soul be avenged on such a nation as this?
30 A wonderful and horrible thing is committed in the land;
31 The prophets prophesy falsely, and the priests bear rule by their means; and my people love to have it so: and what will ye do in the end thereof?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation