46 Här är de budskap som Jeremia fick beträffande andra nationer och folk:

Budskap till Egypten

² Detta budskap vänder sig till Egypten under slaget vid Karkemis när Farao Neko, kungen i Egypten, och hans armé blev besegrade vid floden Eufrat av Nebukadnessar, kungen i Babylon, under Josias son Jojakims fjärde regeringsår över Juda:

³ Gör i ordning era sköldar, ni egyptier, och dra ut i striden!

⁴ Spänn för och sitt upp på era hästar, ta på er hjälmarna, vässa spjuten och dra på er pansaret.

⁵ Men vad händer? Den egyptiska armén flyr i förskräckelse. Soldater springer utan att kasta en blick tillbaka. Ja, förskräckelse ska omge dem på alla sidor, säger Herren.

⁶ Den snabbaste ska inte hinna fly och den starkaste inte komma undan. I norr vid floden Eufrat stapplar de och faller.

⁷ Vad är detta för en mäktig armé, som reser sig som Nilen vid högvatten och svämmar över alla bräddar?

⁸ Det är den egyptiska armén, som skryter över att den snart ska täcka hela jorden som en flod och utplåna både stad och folk.

⁹ Dra ut, ni hästar och vagnar och mäktiga soldater från Egypten! Kom, ni alla etiopier, puteer och ludeer, som är rustade med sköld och som kan spänna en båge!

¹⁰ För denna dag tillhör Herren, härskarornas Gud, en hämndens dag då han ska krossa sina fiender. Svärdet ska frossa tills det fått nog, ja, tills det blivit drucket av ert blod. För Herren, härskarornas Gud, ska ta emot ett offer i dag i norr, vid floden Eufrat!

¹¹ Gå till Gilead efter salvor, du jungfru, dotter Egypten! Men det finns inget som hjälper mot dina sår. Du använder många olika mediciner, men inget hjälper.

¹² Folken hör talas om din skam. Jorden är fylld av ditt förtvivlans rop. Dina bästa soldater snubblar över varandra och faller tillsammans.

¹³ Sedan gav Herren Jeremia det här budskapet angående den babyloniske kungen Nebukadnessars anfall mot Egypten:

¹⁴ Ropa ut det i Egypten och kungör det i städerna Migdol, Memfis och Tapanhes! Mobilisera för strid, för svärdet ska gå fram och ödelägga allt omkring dig.

¹⁵ Varför har Apis, tjurguden, flytt av förskräckelse? Därför att Herren har slagit ner honom mitt framför ögonen på era fiender.

¹⁶ Stora skaror har fallit i högar. De överlevande legosoldaterna säger: Kom, nu återvänder vi hem igen, så att vi kommer bort ifrån detta fruktansvärda blodbad!

¹⁷ Byt namn på Farao Hofra och kalla honom 'Mannen utan makt men med mycket oväsen'!

¹⁸ Så sant jag lever, säger din kung, Herren, härskarornas Gud, någon kommer mot Egypten, hög som berget Tabor eller Karmel vid havet.

¹⁹ Packa ihop och gör er beredda att fly ur landet, ni invånare i Egypten, för staden Memfis ska förstöras och lämnas utan en enda levande varelse.

^20-21 Egypten är som en grann kviga, men en broms får henne att springa, en broms från norr! Till och med hennes berömda legosoldater har blivit som skrämda kalvar. De vänder om och flyr, för det är en olyckans dag för Egypten, en straffets dag.

^22-23 Egypten flyr, väsande som en orm. De anfallande trupperna marscherar in. Soldater i en mängd som ingen kan räkna hugger ner ditt folk som när skogshuggare hugger ner en hel skog. De är som en svärm gräshoppor.

²⁴ Egypten är hjälplöst och överlämnas till folket i norr.

²⁵ Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska straffa Amon, Tebes gud, liksom alla andra Egyptens gudar. Jag ska också straffa Farao och alla som litar på honom.

²⁶ Jag ska överlämna dem i händerna på sådana som vill döda dem, i den babyloniske kungens, Nebukadnessars, och hans mäns händer. Men sedan ska landet hämta sig efter förödelsen.

²⁷ Var inte rädd, du mitt folk, som återvänder till ditt eget land. Var inte förskräckt! Jag ska rädda dig från detta land som du en gång lämnade och leda dina barn som nu är där bort därifrån. Ja, Israel ska vända tillbaka och få ro och inte låta sig skrämmas av något.

²⁸ Frukta inte, Jakob, min tjänare, säger Herren, för jag är med dig. Jag ska förgöra alla folk som jag har sänt dig till, men jag ska inte utplåna dig. Jag ska straffa dig, men bara tillräckligt för att tillrättavisa dig.