Jeremia 44
Svenska Folkbibeln 2015
Avgudadyrkan orsaken till nöden
44 Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol[a], Tachpanches, Memfis[b] och Patros[c] område. Han sade:
2 ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem 3 på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. 4 (A) Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.
5 Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. 6 Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.
7 Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. 8 Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. 9 Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator? 10 Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.
11 (B) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. 12 (C) Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. 13 Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, svält och pest. 14 Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen ska komma tillbaka dit utom några få som flyr dit.”
15 Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: 16 (D) ”Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn, 17 (E) utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och svält.” 19 Och kvinnorna sade: ”När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor[d] åt henne med hennes bild och utgöt dryckesoffer åt henne.”
20 Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade gett honom detta svar. Han sade: 21 ”Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? 22 Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. 23 Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag.”
24 Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: ”Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land. 25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem! 26 Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren Gud lever. 27 (F) För jag ska vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land ska gå under genom svärd och svält tills det är slut med dem. 28 Några få som undkommer svärdet ska få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så ska alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.
29 Detta ska för er vara tecknet på att jag ska straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni ska förstå att mina ord om er ska gå i fullbordan till er olycka. 30 (G) Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra[e], Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv.”
Footnotes
- 44:1 Migdol Betyder ”torn”, en befäst stad ca 3 mil nordost om Tachpanches.
- 44:1 Memfis Huvudstaden strax söder om nutida Kairo.
- 44:1 Patros Södra Egypten. Mest känd är den judiska soldatkolonin på ön Elefantine vid Assuan. Här tillbads enligt ortens dokument både HERREN och Anat-Yahu, en kombination mellan Jhvh och krigsgudinnan Anat (Dom 3:31) som titulerades ”himlens drottning” (vers 17).
- 44:19 offerkakor Sötade kakor (jfr Hos 3:1) kända från Babylonien, där de offrades åt gudinnan Ishtar.
- 44:30 farao Hofra I grekiska källor Apries (589-570 f Kr). Försökte undsätta Jerusalem 588 f Kr (37:5) och välkomnade sedan efter stadens fall judiska flyktingar till Nildeltat (jfr 43:7). Dödad i samband med ett inbördeskrig som bröt ut 570 f Kr, två år före Nebukadnessars invasion av Egypten 568 f Kr (43:10f, Hes 29:19).
Jeremia 44
Svenska 1917
44 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:
2 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
3 detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
4 Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'
5 Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.
6 Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda och förödda, såsom de nu äro.
7 Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen kvarleva av eder kommer att återstå;
8 I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
9 Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i Juda land och på Jerusalems gator?
10 Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder och edra fäder.
11 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.
12 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek.
13 Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
14 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få som bliva räddade.»
15 Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:
16 »I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke hörsamma dig,
17 utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
18 Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
19 Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer åt henne?»
20 Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
21 »Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i landet.
22 Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu se.
23 Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».
24 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i Egyptens land,
25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra löften;
26 men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN lever.'
27 Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land, skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått en ände.
28 Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som bliver beståndande, mitt eller deras.
29 Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till olycka:
30 Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.»
Jeremia 44
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Guds dom över avgudadyrkare
44 Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:
2-3 Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.
4 Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.
5 Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.
6 Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.
7 Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.
8 För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.
9 Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?
10 Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.
11 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.
12 Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.
13 Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.
14 De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.
15 Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):
16 Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!
17 Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.
18 Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd.
19 Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss? tillade kvinnorna.
20 Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:
21 Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!
22 Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.
23 Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom.
24 Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!
25 Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!
26 Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'
27 Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.
28 Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!
29 Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:
30 Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon.
Jeremiah 44
EasyEnglish Bible
God will punish the people of Judah
44 The Lord spoke to Jeremiah about the people of Judah who were now living in Egypt. They were living in Migdol, Tahpanhes, Memphis and places in the south part of Egypt. 2 This was the Lord's message to them:
‘The Lord Almighty, Israel's God, says, “You saw the great trouble that I sent to the people of Jerusalem and all the towns of Judah. Their towns have become heaps of stones and nobody lives in them. 3 That happened because of the wicked things that the people did in those places. They offered sacrifices to other gods. They worshipped gods that they never knew before. You and your ancestors did not know those gods either. That made me very angry. 4 Many times I sent my servants the prophets to speak to them. They warned them, ‘Do not do this disgusting thing that the Lord hates!’ 5 But the people there did not listen to my message. They refused to obey me. They did not stop doing wicked things. They did not stop offering sacrifices to other gods. 6 So I became very angry with the people of Judah and Jerusalem. I sent them terrible trouble, like a fire that burned their towns and their streets. That is why their towns have become heaps of stones, as they still are today.”
7 Now the Lord God Almighty, Israel's God, says, “You are causing more trouble for yourselves. Why are you doing that? All the men, women, children and babies will disappear from Judah. None of your people will remain alive. 8 You continue to make me angry because of the things that you are doing. You are offering sacrifices to the gods of Egypt, where you now live. As a result, you will destroy yourselves. The people of all the other nations will use your name as a curse. They will all laugh at you. 9 Do not forget about all the wicked things that your ancestors did in the towns of Judah and in the streets of Jerusalem. I punished them, as well as their kings and their kings' wives. And I punished you and your wives too. 10 Even now your people are still proud. They have not respected my authority. They have not obeyed the laws and commands that I gave to you and to your ancestors.”
11 So the Lord Almighty, Israel's God, says, “Listen to me! I will certainly cause you to have great trouble. I will destroy all Judah's people. 12 I will remove the people who remained in Judah and who decided to come here to live in Egypt. They will all die here. War or famine will kill them. All of them will die here in Egypt, important people and ordinary people. Other people will think that they are disgusting. They will insult them. They will use their name as a curse, because God has cursed them. 13 I will punish the people who have come to live in Egypt. War, famine or disease will kill them, in the way that I punished the people of Jerusalem. 14 None of the people who remained in Judah and who came to live here in Egypt will escape. They will not remain alive to return to Judah. They may want very much to return, but only a few will be able to run away and go home.” ’
15 A large crowd of Judah's people listened to Jeremiah. They came from the places where they now lived in the north and the south of Egypt. Some men were there who knew that their wives were offering sacrifices to other gods. Those men and their wives said to Jeremiah, 16 ‘We do not believe that your message really comes from the Lord. 17 So we will continue to do what we have promised to do. We will make sacrifices to the Queen of Heaven. We will pour out drink offerings to her.[a] That is what our ancestors, our kings and our leaders did when we lived in Jerusalem and in the other towns of Judah. When we did that, we had plenty of food to eat. We enjoyed a good life and we had no troubles. 18 But since we stopped offering sacrifices to the Queen of Heaven, we have not had those good things. War and famine have been killing our people.’
19 The women said, ‘It is true that we offered sacrifices and drink offerings to the Queen of Heaven. We also made cakes that were like her image. But our husbands knew what we were doing and they helped us.’
20 Then Jeremiah said this to all those men and women who had answered him:
21 ‘The Lord saw everything that you were doing. You must surely realize that! He knew about the things that you, your ancestors, your kings, your leaders and all the people were doing. He remembered all the sacrifices that you offered to other gods in the towns of Judah and in the streets of Jerusalem. 22 Finally, he had to punish you for the wicked and disgusting things that you were doing. Because of that, your land has become an empty place, like a desert. Its towns are heaps of stones where nobody lives. People use its name as a curse. 23 That happened because you have offered sacrifices to other gods. You have done many sins against the Lord. You have refused to obey him. You have not obeyed his laws, his teaching or his commands. That is why all this trouble has happened to you now.’
24 Then Jeremiah said this to all the people, including the women:
‘Listen to the Lord's message, all you people of Judah who are now living in Egypt. 25 The Lord God Almighty, Israel's God, says, “You and your wives have certainly done the things that you said you would do. You said, ‘We will continue to do what we have promised to do. We will make sacrifices to the Queen of Heaven. We will pour out drink offerings to her.’ So do all those things that you promised to do!”
26 But listen to the Lord's message to all you people of Judah who are living in Egypt. The Lord says, “I now promise this to you, with the authority of my own name. None of you who live in Egypt will ever use my name again when you make a promise. You will not say, ‘I promise you I will do this, as surely as the Lord God lives.’ 27 Listen to me! I will choose to hurt you and not to help you. War or famine will kill all the people of Judah who are living in Egypt. None of them will remain alive. 28 But a few of them will escape death and return to Judah from Egypt. They will be very few people. Then all the people of Judah who came to live in Egypt will know who speaks the truth. Do I speak the truth, or do they speak the truth? I do!”
29 The Lord also says, “I will show you that I will surely punish you in this place. I will tell you something that will soon happen. Then you will know that my promise to punish you will certainly become true. 30 I tell you now that I will put Hophra, king of Egypt, under the power of his enemies, who want to kill him. That is the same thing that I did to King Zedekiah of Judah. I put him under the power of King Nebuchadnezzar of Babylon, who wanted to kill him.” ’
Footnotes
- 44:17 The Queen of Heaven was a female god that some people worshipped. They thought that she had the power to give them success in their lives.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
EasyEnglish Bible Copyright © MissionAssist 2019 - Charitable Incorporated Organisation 1162807. Used by permission. All rights reserved.