A A A A A
Bible Book List

Jeremia 4Svenska Folkbibeln (SFB)

Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
vänd då om till mig.
    Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn
skall du slippa irra omkring som flykting.
Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
"Så sant Herren lever",
    och då skall hednafolken välsigna sig i honom
och ha sin berömmelse i honom.

Så säger Herren
    till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
    Så inte bland törnen.
Omskär er för Herren,
    avlägsna ert hjärtas förhud,
ni Juda män och ni Jerusalems invånare.
Annars skall min vrede bryta fram som en eld
för era onda gärningars skull,
    och den skall brinna så att ingen kan släcka den.

Kommande dom

Förkunna i Juda,
    kungör och ropa ut i Jerusalem,
ja, blås i hornet i landet,
    ropa med hög röst och säg:
"Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"
Res upp ett baner i riktning mot Sion,
Sök skydd, stanna inte!
    Ty jag skall låta olyckan komma från norr
med stor förödelse.
Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare bryter upp.
    Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner,
    så att ingen kan bo där.
Kläd er därför i säcktyg,
    klaga och jämra er,
Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.

På den dagen, säger Herren,
    skall kungen och furstarna förlora modet,
prästerna bli förfärade
    och profeterna vara bestörta.

10 Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn. 12 Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!

13 Se, som ett moln stiger han upp,
    som en stormvind är hans vagnar.
Snabbare än örnar är hans hästar.
    Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
så att du blir räddad!
    Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?

15 Från Dan hörs en röst ropa,
    från Efraims berg en som bådar olycka.
16 Kungör för folken, tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 Som väktare kring ett åkerfält
    omringar de henne,
ty mot mig har hon varit upprorisk,
säger Herren.
18 Din vandel och dina gärningar
    vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

19 O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
    jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
    hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
    på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
    mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.

23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,
upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa
och alla himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,
alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 Ty så säger Herren:
    Hela landet skall bli en ödemark,
men jag skall inte göra helt slut på det.
28 Därför sörjer jorden,
    och himlen ovanför mörknar,
ty vad jag har talat och beslutat
    skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
tar hela staden till flykten.
    Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.

30 Du ödelagda, vad vill du göra?
    Om du än klär dig i scharlakan
och pryder dig med smycken av guld,
om du än gör dina ögon stora med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
    Dina älskare föraktar dig,
de står efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop som från en barnaföderska,
ångestrop som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
"O, ve mig!
    Mitt liv tynar bort inför mördare."

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes